GOTT NYTT ÅR!

Lite bilder från det gångna året;
*Jag själv i egen hög person.
*Svante och Elis med kusin Alvar

*Fredrik och Svante spelar minigolf på Ekön.

*En alldeles nyfödd bebisSvea, 4585 gram och 52 cm lång.

*Svea med plåster och sond.

*Svante och Elis åker båt med morfar.

Gott nytt år kära bloggläsare! Det är jättekul att se att det är så många som läser min blogg, detta har gjort att jag uppdaterar oftare (försöker åtminstone) man vill ju att det ska finnas något nytt, när ni väl kommer hit.

Det vore jättekul om ni lämnade lite avtryck i form av kommentarer, då blir jag ännu mer inspirerad att skriva. Råkar det finnas någon här som jag inte känner eller om du vill vara anonym så går det också bra. Kom igen nu, peppra mig med kommentarer!*Svante spexar med någons glasögon.

*Sofie och jag på Björkö hos mor och far.

*Här har Elis och Svante just fått reda på att de ska bli storebröder.

-Bara inte bebisen får sju huvuden, sa Svante.

Ha det nu bra gott folk, och var rädda om varandra!

Vilken utveckling!

Tittar man på bilder av Svea sen hon föddes så är det helt otroligt att hon har blivit så stor så snabbt. De "klagar" lite på henne här inne, att hon inte går upp i vikt som hon ska, och visst håller jag med om det, men hon har ju faktiskt utvecklas på mycket annat. Tänker man också på hur "lite" hennes bröder gick upp i vikt så ska man nog inte vara allt för orolig för att det tar lite tid för henne att gå upp i vikt (här är hon INTE lik mamma iaf;-)

Och nu kom doktorn precis in med det glädjande beskedet att svett-testen vi gjorde i morse visar på att Svea INTE har "cystisk fibros" samt att röntgenbilderna av matstrupen, verkar okej!!!

Då är "bara" frågan: VARFÖR VILL HON INTE ÄTA????

Jag hoppas och tror att det med, snart ska lösa sig naturligt, ju mer hon växer och blir större och starkare. Bara hon kommer på rätt sugteknik för att få i sig mat, för tutta på nappen kan hon ju redan.

Yes, vad skönt detta känns!

Nu har vi i stort sett kollat genom hennes kropp från topp till tå utan att hitta något, så skulle det vara så att ni kommer på något annat vi ska kolla så hör gärna av er.

Nu ska vi "fira" med te och macka.

Kram!

Söta Svante!

Ville "bara" sätta in den här söta bilden på Svante, som jag fick av Mikaela idag.
HEJ, HEJ SVANTE! Mamma älskar dig och Elis! PUSS och KRAM!

Magsjuka......

.....det är verkligen ingen större hit när man är konstant trött och har en bebis som ska matas var tredje timme....både Elis och Svante fick magsjuka dagen efter julafton. Elis startade på kvällen och vid 01,30 kom Svante hem från Härad, då han varit hos farmor och farfar och börjat få ont i magen. Jag hade hand om Svea fram till 02,30 och Fredrik sprang i skytteltrafik mellan S och E. Då vid halv tre somnade dottern och min älskade make sa åt mig att gå och lägga mig med tanke på att jag inte sovit många timmar de senaste dygnen. Jag var inte sen att nappa på lite sömn, kände mig även lite "sådär" i magen. Vaknade då och då och var och tittade till övriga familjen som jag tyckte så synd om. "Sov" fram till 06,00 då jag gick upp en sväng igen och då höll Fredrik på att sonda Svea. Vilken make jag har, han höll ställningarna hela natten. Jag började fundera på om jag skulle "fly fältet" och åka in till sjukhuset för att skydda Svea från magsjukan. Ringde in och pratade med dem och eftersom vi har permis så har man ju ett rum till förfogande, så vi var välkomna men vi var tvungna att bli isolerade, men det tyckte jag var helt okej så vi började packa (det var inte så svårt, för vi har inte packat upp sen sist) och åkte mot Västervik vid 10-tiden. Det var riktigt skitväder så jag körde i 50-60 km enda in till stan, det var både moddigt, snöigt och halt.

Väl inne, fick vi samma rum som sist. Efter det började mitt "tuffaste" dygn på länge. Eftersom vi var isolerade kunde ingen hjälpa mig med sondningen så jag kan säga att jag nästan fick panik över hur jag skulle klara av det. Hade jag själv varit helt frisk hade det inte varit några problem men min mage lät som om det var krig därinne och jag mådde illa samt att jag inte kunde äta något pga, illamåendet. Fick dock i mig en tillbringare äpplejuice, en pepparkaka, en halv lussekatt och en "knäcka" med ost på.....på hela dagen!

Ringde till Björkö och sa till pappa att jag inte skulle klara detta men då sa han: -Det kommer du visst göra, så det tog jag till vara på och fixade det!!! Tack pappa!!!!

Svea somnade ordentligt vid 23-tiden så då kunde jag "smygsonda" henne (man sondar henne när hon sover, alltså inte väcker henne) och då kunde jag sova en timme här och en halvtimme där, alltid något. Hur eller hur klarade jag av natten och det kändes skönt!

Nu när det verkar som om Svea har klarat sig från magsjukan, (peppar, peppar) så har personalen varit jättegulliga och tagit hand om sötnosen, både så att jag har kommit ut på en promenad och även sovit en stund. Det var verkligen konstigt att gå ut och gå mitt i en stad när man är van att alltid gå i den underbara naturen, men det var riktigt vackert och skönt ute så jag njöt faktiskt.

Kan berätta det att Svea nu väger 5080 gram så hon ökar fint i vikt och att vi fått svar på min mjölkanalys, det var inget fel på min mjölk, den var bra!!!! Så nu är det bara att fortsätta pumpa om jag vill och det vill jag, för jag har ju naturligtvis en förhoppning om att hon en dag ska fatta galoppen och börja tutta igen. Idag har tjejerna här inne "bråkat" lite med henne och provat med nappflaska, hon får i sig lite då och då, så det kanske finns hopp där med. Vad som helst är bättre än sonden.

Här är en bild på tomten som var och delade ut julklappar i Härad. "Han" lät som han kom från Värmland....men var nog bara några hus hemmifrån egentligen;-)

En bild (med begäran från Rebecka) på en "utstyrsel" av de kläder jag köpte, när jag tokshoppade. När vi kom hem från Västervik sist, så undrade barnen var vi hade garderoben jag hade köpt, för de såg den inte i bilen, de hade ju läst på bloggen att mamma hade köpt en ny garderob....ha-ha-ha!

Här sjunger Elis "Staffan var en stalledräng" inför storpublik, uppe hos Nettan och Göran, maratonsnabbt. Gullunge, jag tror bestämt att han har ärvt något efter mig eftersom jag älskade att stå framför folk och mima och uppträda (alltid ihop med Sofie och Jojja) när jag var liten.

Så, nu har jag skrivit massor så nu ska jag sluta.

Vill passa på att tacka; *Lina förde goda smörgåsarna du gjorde till oss i fredags, *Nettan, som fixade proviva och annat matnyttigt till grabbarna igår, *Gunnel för julmaten som de också fick, *Alla som är så gullig och hör av sig via telefon, facebook, blogg, och via sms, (ni får ursäkta att jag själv inte är så pratglad just nu men att jag hoppas att det blir bättre;-), *och framför allt min underbara man Fredrik, jag älskar dig!!!

Dagen efter igår....

Så gick även denna jul...
Vi kom hem i onsdags till ett relativt kallt hus som såg ut som en bomb hade slagit ner. Det var ju inte direkt välstädat förra torsdagen när vi vi så hastigt fick lämna det. Men tro det eller ej, grabbarna och jag fick snart ordning på det och det blev riktigt fint och hemtrevligt med alla våra tomtar.
Julaftonsförmiddagen tillbringade vi uppe hos Nettan och Göran med mumsig grötfrukost och eftermiddagen i Härad hos farmor och farfar med supergod mat som fastrarna gjort. Tyvärr hittar jag inte kamerasladden, för bildöverföring, så jag kan inte lägga upp några bilder från julafton men därimot en bild på Svea och dockan Freya, (från mobilen), som hon fick av N och G Om ni undrar hur det går med Svea och hennes mat, så kör vi fortfarande med sonden, där hon får min bröstmjölk, förtjockningsmedel (som försvårar kräkningar) och energitillskott. Vi matar henne var tredje timme, dag som natt, så vi är ganska trötta både min make och jag, och ändå försöker vi turas om med matningen.
Ibland mitt i allt "kaos" så finner jag lite lycka och glädje och det känns skönt. Är tacksam för den hjälp vi får av grannar och släktingar i form av mat och värme, som gör att vi inte svälter ihjäl, har nämligen inte kommit iväg till någon affär än sen vi kom hem.
Nu måste jag pumpa mjölk, har fått igång mjölken igen, tack vare att jag pumpar ganska mycket, har till och med fryst in.
GOD JUL alla läsare, var rädda om varandra!
Kram!

Dan före dan före doppardagen.......

Är det säkert att det verkligen är jul om två dagar? Jag är fortfarande kvar i slutet av oktober i mitt sinne. Det är helt normalt att man tappar tidsbegreppet när man är med om det som vi har varit med om, sa "min" kurator som jag pratade med igår. Hon sa även att det var okej att man blir lite konstig i hjärnan och "tappar" och blandar ihop ord, phu!, jag andas ut.........för min skalle är värre än någonsin. Idag har annars varit en bra dag, vi har haft besök av Sofie, Ulf och barnen, Christel, Fredriks kusin med tjej, trevligt, trevligt! Och så har jag varit på stan och införskaffat en ny garderob. Med tanke på att jag väger 20 kg för mycket så var jag tvungen. Sofie (och Alvar, som låg och sov på golvet utanför provhytten) hjälpte mig att välja kläder. Hittade massor och jag frågade om kassörskan hade provision, för i så fall hade hon blivit rik. Kände mig som i filmen "Pretty Woman", det var bara pizzan som fattades.

Alvar hade blivit så stor och han var glad hela tiden, så roligt att träffas, sötnos.

Vad har hänt med Svea idag då? Nya blodprov, HB:t var högre igen (shit), varit hos logopeden (som inte sa något särskilt), men framförallt så tuttade hon i sig 37 ml på flaska....YES, alltid nå´t att vara glad för. Och så hade hon ju växt 3,5 cm på längden och gått upp 300 gram sen hon föddes....YES, igen!

Nu är min önskan att få träffa grabbarna så att jag får ge dem en bamsekram, förhoppningsvis blir det i morgon. Nu är det kvällsfika....fortfarande KOmjölksfritt, inte så kul men det går!

En ganska bra dag!

Äntligen fick vi svar på kromosomprovet......hon hade INTE någon avvikelse. Lättnaden är otroligt stor och genast känns livet lite bättre. Nu ska vi ta prover på en sjukdom som heter "cystisk fibros" på onsdag och den är ganska allvarlig men det är skönt att kunna utesluta kromosomprovet iaf. Fredrik åkte hemåt i morse, han skulle flytta hem skördaren till Stjärneberg. Jag har haft besök av Lena och av Christel. Alltid trevligt med besök. Lena som bor i stan, sa att vi var välkomna hem till dem på julafton om vi var tvungna att vara kvar på sjukhuset. Åh, vad skönt det kändes och det känns lockande även om vi inte blir kvar. Men enligt doktorn så får vi åka hem över jul....om vi vill!

Min kära syster sprang ner på stan en sväng och när hon kom tillbaka fick jag denna supersnygga blus. Åh, vad glad jag blev! Känner mig så "glåmig" och sliten så den var verkligen en glad överraskning, kolla in färgen, bara den piggar ju upp en sliten mamma.

Den här bilden tog jag för en stund sen och visst ser det ut som om Svea gör segertecknet, det måste ju betyda att allt kommer ordna sig förr eller senare:-)))))))

Återigen, tack alla vänliga människor för allt stöd vi har fått av ER, det värmer så mycket!!!!

Roligt besök!

Det var så roligt idag när mamma, pappa och Sofie kom och hälsade på, det tyckte Svea också, som passade på att bada lite när de var här.

Svea i badet med moster och mormor som hejar på!

Så skönt att få skratta, skämta och vara glad för en dag.

Moster med Svea.

Hej, hej mina brorsor! Jag längtar efter ER! Så här ser jag ut idag! Kram, kram från Er syster!

Just nu är Fredrik på flygkurs så jag är ensam, trist! Åh, vad jag längtar efter Svante och Elis, jag vill hem till ER, små älsklingar! Puss, puss från mamma.

Snöiga söndagen sover Svea.

Först och främst vill jag tacka alla underbara människor som stöttar oss, både här på bloggen och på FB. Tänk att skrivna ord kan värma så mycket, tusen tack!
Igår "lyxade" jag till det med ett biobesök alldeles själv. Det var skönt att komma ifrån lite men det var väl inte den bästa filmen att se i mitt tillstånd, "Luftslottet som sprängdes". Med tanke på att första halvan av filmen utspelar sig på sjukhus för Lisbeth Salander. Mina tankar är inte med i filmens handling i början utan jag sitter och studerar vad de har för påslakan, droppspruta och nattduksbord på Sahlgrenska och konstaterar att det är exakt samma som vi har.... Skärper dock till mig och tycker att filmen är bra. Noomi Rapace är så fantastisk och jag är fortfarande lite småkär i henne märker jag;) Innan jag gick på bion hade jag besök av den här supersöta och trevliga tjejen, Mikaela. Det var kul att hon kom förbi men man inser helt plötsligt vad gammal och sliten jag ser ut och vad låååååååång hon är och jag kort:-)

Annars kan sägas att kvällen efter filmen var jobbig, jag grät mycket och var ledsen men efter en natts sömn så känns det bättre idag. Dagarna går verkligen upp och ner. Det var tredje natten jag sov i ett eget rum (har inte tagit någon mer sömntablett utan sover gott ändå).

I morse när jag kom in så skulle vi väga Svea men hon hade varit vaken nästan hela natten så hon var trött och märkte knappt att vi rörde henne.

Eva, en av vår gulliga personal, hade hand om Svea inatt och har haft lite "stilstudie" av henne och det var bra tycker jag. Skönt att någon annan än vi följer henne och ser hur hon är när hon är vaken.

Nu kommer mamma, pappa och Sofie snart och då ska vi bada Svea tänkte jag.

Tänker mycket på och saknar grabbarna men de är just nu i Björnsmåla och där vet jag att de trivs och har det bra, tack för hjälpen Faster!!!

"Vår" vackra kyrka i snöskepnad!

Hej!

Klättrar på väggarna.............

...usch nu är det jobbigt. Jobbigt att aldrig få några svar på vad som är fel, jobbigt att vara från grabbarna, jobbigt att inte få vara hemma och pynta och mysa inför jul, jobbigt att bara sitta inne..........! Vill att allt ska vara bra och att vi ska få vara en hel familj, just nu känns det så splittrat allting. Den enda som verkar tycka att allt är okej är "boven i dramat" själv, Svea, den lilla goseungen.
Och det är väl i och för sig skönt att hon verkar "må bra", om man nu kan uttrycka sig så i den här situationen.
Det värsta är att jag har börjat leta fel på henne, utseendemässigt, är inte huvudet lite för stort, är inte ena ögat lite litet, ska hon ha hår på öronen mm mm. Vill inte tänka så, för jag tycker ju egentligen att hon är jättesöt, men den här situationen gör att min hjärna inte fungerar som den ska, (alltså mindre än vanligt;-).

Idag har vi tagit nya prover, sköldkörtel- och ämnesomsättningsprov, samt urinprov. Läkaren som var inne idag tyckte att jag skulle prova att äta laktosfritt, helst i två veckor men först och främst nu fram till julafton..............usch inget känns kul! Sen ville jag att de ska analysera min (vilket jag tror, skit-) mjölk för att kolla näringsinnehåll, så det ska vi göra kommande vecka. Känner mig värdelös, tänk om hon mår dåligt på grund av mig?!

Hur eller hur är Svea en riktig mysfia, som älskar sitt blåa täcke. Bara hon ser det börjar hon åma sig och vill gosa in sig, (kolla in bilderna, så förstår ni). Det måste hon ärvt av mig för jag hade en "nana" (gosefilt) när jag var liten, som jag älskade att gosa med.

Just nu är Fredrik iväg och köper lite julklappar, jag hoppas jag kommer ut en sväng jag också. En sak är säker att jag skulle aldrig kunna bo i stan för jag skulle handla alldeles för mycket, det är ju så enkelt att göra det när man har allt inom räckhåll.

Nu fick jag besked att HB:t hade gått ner ytterligare, 161, tror jag hon sa, alltid något att glädjas över.

Kan verkligen INTE rekommendera havremjölk i kaffet, uärk smakar "skit".

Nu ska jag sonda "pluttan", vi hörs!

Ny tur till Västervik....

...och den här gången med ambulans. Svea den lilla busan, skrämmer livet ur resten av familjen. Efter en natt med slemspya, uppspyning av sonden och allmänt hängig pga. allt slem, så var både jag och Fredrik nervvrak. Jag ringde in till BARN och de sa att om jag var det minsta tveksam vad det gäller Sveas allmäntillstånd så skulle vi ringa SOS, så det gjorde vi. Vädret var inte det bästa, totalt snökaos, så ambulansen som skulle utgå från Valdemarsvik, var tvungna att ringa in plogbil så de dröjde. I väntan på den stod jag med Svea i famnen och försökta blåsa på henne eller nypa lite lätt i henne för att se att hon inte "föll bort". Samtidigt som vi försökte verka lugna inför Svante och Elis, vilket tyvärr var jättesvårt. Stackars, stackars älskade Svante, han kommer nog alltid att minnas sin nio-årsdag.
Som tur var har vi världens bästa grannar som kan ta hand om barnen, i ur och skur. Jag ringde först till N som sa att det var bara att komma upp med dem och sen till G som höll på att mjölka. G, var borta hos oss på fem röda sekunder, med traktor och plogplad (imponerad men hur gick det för korna?).
I väntan på ambulansen, vilket dröjde ringde F på nytt och då berättade de om bravaderna i Viken och sa att de skickade en från Västervik i stället. F propsade på att vi skulle åka och möta upp den och det fick vi göra på eget bevåg. Som tur var var Långrådnavägen bra plogad så vi hann enda till Gamleby innan vi mötte ambulansen, och vi fick jättemycket beröm av dem att vi hade åkt och mött dem.

Det kändes skönt att vara i trygga händer.

Svea var på UL av magmunnen vilket förhoppningsvis ska göras om idag, för hon hade ingen mat i magen när Ul:et gjordes och det är tydligen ganska bra om de har, (det säger sig självt tycker jag). Svea fick dropp på eftermiddagen så nu är hon piggare igen och gud så skönt det känns.

Gårdagen var MYCKET jobbig för mig, psykiskt, så både Fredrik och vår underbara barnsköterska Pia kom överens om att jag skulle prova en sömntablett på kvällen, vilket jag själv var lite i mot. Men med övertalning av både Pia, Fredrik och Christel (som kom och hälsade på) så tog jag en. Förstod väl själv innerst inne att jag var i stort behov av sammanhängande sömn, har bara sovit 2-3 timmar per dygn, pga allt bök och stök med sondning och pumpning, den senaste tiden. När jag till slut såg stjärnor igår eftermiddag så var det ingen tvekan om att jag nog behövde sova. Jag tog tabletten ca: 21.30 och vaknade vid 08.30 i morse, ha-ha-ha! ELVA timmar! Mmmmmm, det var skönt det kan jag lova!

Nu har mamma och pappa varit och hälsat på och jag skulle gärna vilja komma ut lite idag i det fina vintervädret. Kyrka på bilden längst upp är vår utsikt från fönstret, den är så vacker och STOR!

Svante fick nog en fin födelsedag igår trots allt, skolan var inställd, Nettan bakade tårta till honom och både mormor och morfar, farmor och farfar var i Stjärneberg och firade honom, så han kommer förhoppningsvis att minnas den som en härlig dag.

Återkommer senare!

Tacka vet jag bärselen.

Några bilder från när jag var liten;

Mamma och jag.

I fredags stod jag och fingrade på en Babybjörn bärsele på leksaksaffären. Ska jag köpa eller inte, valde det sista fast att jag kände att det nog kunde vara en bra investering..... Tänkte att jag köper en nästa gång jag är i stan. I helgen när Isabell var här, frågade hon om det inte var något jag behövde, för hon hade massor av saker som hon sparat. Ja, jo det skulle vara en bärsele, sa jag. Jo men det har jag...en Babybjörn men den är röd....skit samma vad det är för färg, den vill jag jättegärna låna. Så nu har jag haft den när jag sondar och det var kanonskönt att ha händerna fria.

Idag är Svea och jag ensamma hemma och jag är glad över att jag inte behöver ge mig ut i det här skitvädret. Fredrik skulle hugga manuellt idag och det är ju inte bästa tänkbara förutsättningarna för det. Han skulle även flytta hem skördaren för nu ska han hugga här på Stjärneberg, vilket passar bra nu när det är som det är med dottern.

Nu ska jag se om det går att lyfta ur Svea ur selen för jag måste börja pumpa till nästa mål. Vi har visserligen fått med oss babysemp på tetra hem, så jag kan ju använda det också men alla säger ju att bröstmjölk är det bästa och jag inbillar mig att hon får lite ont i magen av BS:en.

SKÖNT att vara inne............!

Just det, det var så här det var.....

...att vara så trött att man inte vet vad man heter. Som jag skrivit tidigare så matar vi Svea med tre ½ timmes mellanrum, sex gånger per dag, vilket innebär att vi är "lediga" mellan 00.30 och 06.00 och då är det meningen att vi ska sova....... men vad gör man då om inte "lilla damen" vill sova vid den tiden, utan helst vill skrika och muttra och vrida och vända på sig???? Jo, man blir skittrött dagen efter, vilket jag har varit idag. Som tur var kunde Fredrik jobba hemma idag, med att slipa kedjor, så jag har fått mycket hjälp av honom. Elis har även han varit hemma, för han mådde inte bra i morse, men den gossen kan lura vem som helst, för bara vi ringt och sagt att han inte skulle komma till skolan så var det inte något fel på honom:-) Som tur var är både Elis och Svante väldigt hjälpsamma och kan springa små ärenden när man sitter och sondar.
Svea har börjat att le lite smått och då är hon gudomligt söt och rar.

Elis ser ut att vara jättelång på detta kort och han har nog växt en bra bit på längden för många av hans byxor har blivit alldeles för korta.

Nu ska jag pumpa, igen och snart sonda så hej på Er!