Rapportering från sjukhuset.

Vi åkte in till Västervik igår eftermiddag. Svea var på toppenhumör och vi var vid ganska gott mod vi med. Passade på att gå på restaurang och käka, det var ju trots allt mors dag!
Var på Harrys och åt, jättegott, slog på stort och tog tre rätters, dagen till ära:))
Svante och Elis åkte till kusin K och de var glada och det kändes skönt. På kvällen fick vi prata med en narkosläkare som frågade oss en massa frågor och som berättade lite om hur det går till med sövningen. Natten var lugn och jag gav henne ett nattmål vid 03.00 sen var hon ju tvungen att fasta fram till op. Sjuksköterskorna hade lite problem att få till det med nålen till droppet hon skulle ha idag och Svea gallskrek. Det blev även bad inför op i går kväll.

Idag var vi nere på op vid 09,15 och innan det hade hon fått lite lugnande och panodil genom sonden. Hon somnade i mitt knä när vi satt och väntade på att få komma in i salen där operationen skulle äga rum. Jag fick ta på mig "jättefina" kläder för vi bestämde att jag skulle följa med in tills hon var sövd.

Hon vaknade till när vi var inne på salen och hon undrade vad alla människor gjorde där och hon kikade runt. Jag sjöng imse vimse spindel och pratade lugnande med henne. När de började "böka" med sladdar och trådar började hon gråta och hon gallskrek när hon fick syrgasmasken och narkosläkaren sprutade in "sömnmedlet", hon somnade i mina armar efter bara ett par sekunder och då la jag upp henne på operationsbordet och gick snabbt därifrån. Fredrik och jag gick och fikade och vi fick med oss en sändare som de skulle pipa i när allt var färdigt.

Det gick bra att fika och det var bara att tänka på annat för att inte bli nervös. Efter 45 minuter gick vi ändå tillbaka. Kirurgen hade sagt till oss att ingreppet skulle ta ca:30 minuter så när tiden började gå mot en timme började både Fredrik och jag bli lite lätt nervösa.

Rätt var det var dök kirurgen upp och sa att allt hade gått bra med op och mina tårar sprutade av lättnad.

Efter det förväntade vi oss att snart få träffa henne men inte....tiden gick och vi började vanka av och ann. Efter ytterligare en timme så kom kirurgen förbi igen och undrade lite frågande om vi inte hade fått träffa Svea, näe sa vi. Då går jag in och kollar sa han....och då äntligen kom de utrullandes till uppvaket och vi fick komma in efter ytterligare 5 minuter när de flyttat över henne till sin säng.

Då fick vi veta att när att det hade blivit en komplikation när de drog ut "tuben" som vidgar luftvägarna, hon hade fått en så kallad "spasm" och krampat i halsen och slutat andas till och från men att det var bra nu.......

Lite jobbigt.....de kanske kunde ha informerat oss om det så att man inte hade behövt vara såååå orolig.....

Nu verkar det dock som att allt är okej och hon sov till 16.00 nere på uppvaket. De hade fått gett henne extra medicin på grund av "spasmen" så hon var nog extra trött och så är det bra att barn, i synerhet små barn, får sova bort narkosen/medicinen.

Nu matar vi henne för första gången i knappen, långsamt, långsamt, 100 ml på tre timmar. Hon får även dropp så vi är säkra på att hon får i sig näring/vätska.

Just nu är jag VÄLDIGT trött och ska försöka sova lite (det går säkert inte bra).

Det har varit en tuff dag för oss alla och jag hoppas och tror att detta kommer bli bra. Svea är trots allt ganska pigg de gånger hon slår upp sina små vackra blå.

I morgon ska jag försöka visa bilder från i lördags när vi var hos Christel och Magnus och åt underbart god mat och umgicks med trevliga människor. Har försökt att lägga upp bilder men det har inte gått, gör ett nytt försök i morgon.

God natt och som jag brukar skriva, var rädda om varandra.

Fin fredagskväll.

Har precis ätit färdigt, ikväll blev det hemmagjorda hamburgare av "eget" nötkött, det blev jättesmaskigt, grillade dem på grillen. Barnen och jag gjorde "Viken" i eftermiddags och var bland annat på "Lilla blå" och käkade och fikade. Jag åt "husets sallad" med västerbottenost, bacon och varm fläskfilé, jädrigt gott, det med.

Sen handlade och fixade vi lite, himla mysigt att få göra något med Svante och Elis också. Svea käkar majskrokar och är nöjd. Visst är hon fin i sin nya hatt som jag köpte på "Nillas" i Viken, med älgar på. Köpte även en klänning och en body/pyjamas, allt på extrapris = kanon!

Svante satt i badet förrut, i godan ro, när Göran kom förbi med pressen och skulle pressa. Jag sa åt honom - nu åkte Göran förbi med pressen! Jag har aldrig sett någon hoppa så snabbt ur badet, i kläder och sen springa ca: 500 meter ut till gärdet. Svante kommer nog bli bonde när han blir stor för han är såååå maskinintresserad men vart är ju mer osäkert...tyvärr!

Nu är det läggdags! Hoppas ni har en skön fredagskväll och att ni tar hand om varandra.

Här hemma brinner ett litet ljus för någon som jag ständigt tänker på och som fick stanna alldeles för kort tid på jorden.

Kram och go´natt!

Dagsrapport hemmifrån.

Har fått i sötnosen lite puré och det gick ganska bra. Snart ska vi dra till Viken och handla lite och sen ska vi "bara" mysa och vänta på att Fredrik kommer hem. Pratade med honom förut och då hade han huggit 170 m3 och ville gärna komma upp i drygt 200 m3 innan han åkte hemåt

Ute är det omväxlande väder, ena stunden strålande solsken och i nästa stund hällande regn. Gräset växer både på gräsmattan och på gärdena. Hör att Göran slår ensilage utanför mellan regnskurarna. Ensilageskörd innan vårbruk, världen är upp och nervänd:)))

Nu måste jag sticka, tjingeling!

Hemma igen....

Ja, då är vi hemma igen.....och det känns faktiskt helt okej. Operationen kommer att ske väldigt snart så därför ville jag hem till grabbarna. Har "tankat upp" Svea hela dagen så nu börjar hon vara sitt gamla jag om än något grinig, inte så konstigt iofs.

Hennes brorsor tycker det var kul att träffa syrran och ville mysa med henne. Om ni undrar varför vi har ett "hårband" /pannband på en som knappt har något hår, så är det enbart för att det är alldeles utmärkt att få bort sonden med, så att hon inte rycker i den.

Nu ska jag snart krypa ner i sängen, skönt att få lägga sig i vår sköna säng.

Det är alltid så konstigt att komma hem när man har varit på sjukhuset några dagar. Man kommer knappt i håg sina rutiner här hemma men nu börjar hjärnan "komma i fatt" och det är skönt. Som vanligt har vi haft så snälla sköterskor och läkare runt omkring oss att man blir alldeles tårögd. De är helt enkelt FANTASTISKA!

Jobbig morgon!

Natten har varit helt okej, jag vaknar förvisso varje timme, sängen är inte den skönaste, men den är dock bättre än tältsängarna som finns här.
Hörde Svea gny lite i sömnen strax innan 06 och då kan jag säga att hon inte var så värst piggelin:( Jätteslö, slapp och lojj, usch väldigt obehagligt. Ringde på "klockan" och det kom in en sjuksyster, vi kom fram till att prova ge henne sin ersättning som hon har, på flaska. Det gick inte något vidare, hon fick i sig 10 ml sen vägrade hon. Sjuksystern tyckte vi skulle prova lite till och avvakta tills dagpersonalen kom så kunde vi sätta en sond då.
Men jag märkte så pass stor skillnad på hur hon brukar vara och hur hon var nu att jag inte ville vänta en och en halv timma, på att få i henne vätska. Hon hade inget kiss i blöjan från natten heller, så då vet man med säkerhet att hon börjar bli uttorkad.Så här söt och pigg var hon igårkväll innan läggdags.

Sondsättningen gick bra och jag matade i resterande 90 ml som var kvar, under tiden sov hon på min arm. När jag sen försökte väcka henne efter en timme var hon lite svårväckt så jag kallade in en barnsköterska och då "kvicknade" hon till, lilla stumpan.

Nu har vi ätit fruksot och hon "pillade" i sig några skedar puré men ville inte ha mer sen, det visar hon klart och tydligt.

Tro nu inte att jag har gett upp, utan jag, ni andra mina stöttepelare och andra läsare, vi får nog bara inse fakta: Svea har nog tyvärr inte lärt sig vad hunger är, därimot tror jag att hon har varit hungrig, det måste hon ha varit de här dagarna, MEN, att hungerkänslan i magen hänger i hop med att man ska gapa och svälja, det tror jag inte hon förstår.

Det är ju egentligen inte så konstigt att förstå, först i min mage, där hon låg och "gottade till sig" på min graviditetsdiabetes, sen komma ut och få sond ganska omgående, ammas i några veckor, säkert med stort obehag i mun och mage på grund av komjölksallergin, sen sond igen i över ett halvår, med ständig påfyllnad av mat. Det är väl ganska självklart att hon inte förstår dessa nya signaler.

Vet inte om vi får åka hem idag, ronden har inte varit ännu. Skulle ju ha varit kvar tills på måndag, men nu får vi se, jag vill verkligen inte riskera hennes hälsa.

Igår fick vi träffa en jättesöt lite tjej på 2-3 år som hade fått en knapp för någon månad sen. Hennes föräldrar sa att det var så stor lättnad, att slippa känna den här pressen, som det blir kring matningen. De var mycket positiva och det var så skönt att höra.

En stor positiv sak som har hänt med Svea, är i alla fall att sen vi drog sonden så har hon börjat "prata" så mycket mer. Jag har ju sagt länge att jag inte tycker att hon jollrar så mycket men nu..... Ba, ba, ba gick munnen på henne, hela dagen igår och det var så kul. Alla här tycker hon är väldigt framåt, och när hon visade med sina små söta fingrar igår att hon ville att vi skulle sjunga "imse vimse spindel", blev alla imponerade att hon redan kan det. Här får jag verkligen min "belöning" för alla timmar av sång som jag har lagt ner på henne under matningarna. Kul, kul!

Jag återkommer senare med rapport hur vi nu går till väga.

P.s Visst blir det bra bilder med min nya kamera?! D.s

Lägesrapport!

Jodå, läget är oförändrat, några mastskedar hit några matskedar dit och så pyttelite vatten då och då. Men Svea är glad och än så länge pigg, tack och lov! Fredrik kom in vid 12, skönt, och jag har pratat med min kurator, välbehövligt....shit idag kom det tårar när jag pratade med henne....
Vi har även varit och hälsat på både Christel på sitt jobb och mamma som har opererat höften och är inlagd. Sofie sa det förut, mer än halva familjen är på sjukhuset......träffade till och med pappa "uppe" hos mamma, ha, ha!
Nu har Fredrik åkt och vi ska gå och äta kvällsmat innan Svea somnar här.
Ni som sms:ar till mig och tycker jag är dum som inte svarar, min display är trasig så jag ser inget, det är svart men en ny är beställd men finns i Viken.
Vi hörs i morgon!

Näe...

..det går inte så bra som jag hade hoppats. Igår fick väl Svea i sig några teskedar päronpuré, lite lite gröt och vatten (inte mycket). Hon somnade vid 21-tiden och jag trodde nog att hon skulle vakna och vara hungrig under natten men inte....
Både hon och jag har sovit bra men nog trodde jag att hon skulle vara vrålhungrig när hon vaknade vid 6-hugget....näe...4 TESKEDAR puré och 5 ml vatten....
Blir så frustrerad att det kryper inom mig, vill ju så gärna att hon ska äta.
Fredrik kommer in idag, känner att jag behöver allt stöd jag kan få.
Nu ska jag äta frukost och då får vi se om hon kan pilla i sig någon mer tesked..................

På plats.

Nu är vi på plats på avd.10 igen, sonden är "dragen" och vi väntar på att klockan ska bli 15,00 då vi ska ge Svea mat. Alla är som vanligt helt fantastiska och jag får precis den hjälp jag vill ha och så mycket behöver. Ska försöka få tag i en ny kamera nu när jag är i stan så att jag kan ta lite kort också. Återkommer med matrapport senare.

Inläggning....

Idag far Svea och jag in till stan för att bli (frivilligt) inlagda på sjukhuset. Ska prova och se om vi kan "få igång" henne att äta mer. Har ju inte vågat testa så mycket själv hemma, tanken är väl att vi kommer dra ut sonden, misstänker jag. Känns då enklare och säkrare att vara på sjukhuset där jag hoppas att någon snäll logoped kan titta på henne och avgöra om det ser normalt ut när hon äter (vilket jag tror att det gör). Vi har nämligen fått ett operationsdatum men det känns dumt att operera innan vi har "gett henne en chans".

I och med att jag inte skrev något förra veckan så är det ju svårt för er läsare att veta vad som hänt annars med Svea. Det "stora" är väl att hon hade kräkts MYCKET de senaste veckorna och bara gått upp 20 gram på två veckor.

Fick för mig att hennes sond var för tjock, hon har haft tjockare sond sen vi var i fjällen, och enligt mina "övervakningslistor där jag skriver upp alla tider hon äter, hur mycket hon äter, bajsar, kissar och KRÄKS så visar det på fler gånger kräkningar efter den grövre sonden. Bytte därför till den mindre i torsdags och det har blivit MYCKET bättre med kräkningarna och hon verkar inte vara lika slemmig i halsen, skönt!
Jag tror ju inte på några mirakel inne på avdelningen idag men jag hoppas att de kan titta på henne när hon äter och avgöra om det finns hopp om att inte operera.

Det som ändå talar för en operation är att hennes hud, där hon haft tejpen är sårig och skrynklig. Det ser nästan ut som en gammal bränskada på kinden och jag är rädd att det kommer att bli kvar som ärr, detta är på kinden hon inte har tejpen just nu, den andra ska vi inte tala om...det blir kladdigt, som följd av matkladd, sår och var. Kan säga det att vi är jättenoga att tvätta rent så jag tror inte att det är vi som gör fel. Sen tycker hon det kliar och hon river och försöker hela tiden få loss tejpen. Stackare!

Nu ska jag snart packa, allt som ska med, vet inte hur länge vi blir borta och jag ser fram i mot detta med skräckblandad förtjusning. Är rädd att jag inte ska orka, att jag blir frustrerad av att vara tillbaka, rädd att sköterskorna tycker jag är larvig som vill ha hjälp men ändå längtar jag lite till att få stöd och råd, kanske kan hälsa på några kompisar samt shoppa lite.

Tycker dagarna och kvällarna har varit underbart fina, när det har varit så här härligt och soligt väder men det är säkert vackert i Västervik också. Har nog aldrig tyckt en vår har varit vackrare än den här, allt är extra GRÖNT i år, känns det som. Kan det ha att göra med att vi hade snö så länge och att jag var ganska trött på att det bara var vitt ute enda tills i april.

Det blir mycket om Svea, men det har nästan blivit så att detta har blivit en "Sveablogg" men ni ska veta det att jag ÄLSKAR alla våra barn lika mycket och att Svante och Elis är världens härligaste killar.

Tillbaka...

Den här veckan som varit har orden inte velat infinna sig.

Tankarna har snurrat i huvudet och livet har känts så skört.

Gränsen mellan liv och död har tyvärr visats sig vara hårfin.

Frågorna hopar sig och jag undrar varför vissa får leva och andra inte, vem är det som bestämmer det?

Varför, om och men.....är ord jag hela tiden tänker på.....

Tårarna rinner ner för mina kinder när jag tänker på er som har förlorat någon ni älskar, en vän, en arbetskamrat och en pappa, även om det inte hjälper er i er sorg, så finns ni ständigt i mina tankar.


Till dig som läser mina rader: Ta tillvara på livet när det bjuds, LEV varje dag och var glad att du får uppleva just den här dagen.

Gläds åt DE du har runt omkring dig och framförallt visa dina nära och kära, att du finns där för dem och att du älskar dem.....!

Varm och skön måndag!

Så underbart det har varit ute idag. Solen har lyst och det har varit varmt, riktigt varmt till och med.
Idag gick jag upp till Nettan och gav Svea 12-målet hon kräktes nämligen så mycket i morse att jag blev rädd att vara ensam. Hon är ju så slemmig i halsen och har säkert ont också så det var nästan att hon inte fick luft och det är läskigt när man hör hur det bara rosslar och låter i halsen och bröstet. Det blev så pass allvarligt att jag till och med tänkte dra ut sonden för att underlätta för henne men som tur var behövdes inte det. Nu kräks hon vid varje matning men uppe hos Nettan gick det ganska bra och det blev "bara" en uppulkning. När vi kom ner hit åkte vi och hämtade grabbarna och kusin K.

Nettan och jag gick också en underbar sväng ut till Björnvarp och tillbaka.
Det har kommit så mycket nya vår och sommarblommor på så kort tid, våren är här med besked och i morgon släpper Göran ut korna! Och då är det nästan sommar.

Förhoppningsvis kommer Fredrik att ha semester i sommar och gissa om jag längtar dit. Just nu är han långt borta och kör så det blir låååååååååååånga dagar för honom. Nu brukar han gå upp 03.30, jag fattar inte att han orkar, å andra sidan fattar jag inte hur jag orkar heller....jag går ju upp varje natt vid 2-tiden och matningen tar minst en timme....men nu går vi ju en härlig sommartid till mötes och då blir det ju lättare att gå upp. I natt när jag gick och la mig igen vid 03,15 var det ljust på himlen och det älskar jag!


Tyvärr har min kamera gått sönder så från och med nu kommer det nog bara bli gamla bilder jag lägger ut, tills jag får tag på en ny kamera. De här bilderna tog jag dock i helgen men det är de sista innan den la av:-(((

Nu ska jag se om jag får Elis i säng, det är svårt att få barnen i säng när det är så vackert väder ute men jag måste i alla fall försöka. Svante är med kusin K på fotboll så han kommer nog snart han också. Fredrik lär jag inte se än på ett tag, tyvärr. Det blir långa ensamma dagar för mig med, tur att jag har Nettan på nära håll!

Kul lördag deppig söndag!

En kortfattad beskrivning av helgen;

LÖRDAG -Svante var på Gröna Lund med faster Lina med familj och Elis hade kompisen Edgar hos sig från fredagen och hela lördagen. De lekte och stod i, byggde kojja i hela vardagsrummet, badade och lekte i husvagnen. Det är en fröjd att ha dem runt omkring sig. Vid elvahugget åkte jag till Sätter och parade min kanin och kollade in Mikas fina konst. Kul att bara prata skit också.

När jag kom hem gjorde jag pannkakor och sen städade jag, dammsög och skurade golvet. Min fina man putsade ALLA fönsterrutor så nu kan man se ut, de blev så bra.

Vid 16-tiden kom Hanna och det var jättekul att träffas, har inte setts sen Fredriks 40-års fest, alldeles för länge sen. Svea fick superfina kläder från Polarn och Pyret av henne och hennes föräldrar, STORT TACK!

Fredrik åkte och hämtade hem Svante och kusin K i Krokek och jag och Hanna gjorde mat och satt och pratade, härligt. När vi skulle äta vid 20-tiden dök Daniel och Isabell upp, dyngsura av allt regnande. Vi hade jättetrevlig! Kul överaskning, att de kom!
La mig vid 01 när jag gett Svea sista målet mat.

SÖNDAG- Svea snuvig=Jag blir deppig.....inte roligt men har försökt att tänka positivt men det är inte lätt när hennes tejp hela tiden lossnar av allt snor:(
Nu ska jag dricka te och hoppas på att få sova. BLÄ!

Så det kan gå!

Jag som skulle skriva varje dag men när man inte har något att skriva är det väl bättre att låta bli, eller? Jag skulle ju i och för sig kunna lägga ut bara bilder....hmmm det tål att tänka på.

Anledningen till att jag inte skrev igår var att jag mådde så kasst. Har haft ganska ordentlig hosta i nästan en vecka, värst på nätterna men igår fick jag även huvudvärk=bihålorna:-(

Skulle egentligen åkt på en fest igår, med personal och styrelse från skolan , men det "sket sig". Hade sett fram mot den jättelänge, såååå typiskt! Och inte var det Svea som satte stop för den heller utan jag själv. I stället för att umgås med vänner gick jag och la mig vid 21.00, men jag får trösta mig med att jag tror att jag mår bättre idag.

En rolig sak hände igår i alla fall, vi hade besök utav faster Lina med barn och det är ju alltid trevligt!

Här kommer några bilder på Svea när hon gosar med katten. Zigge är helt otrolig, Svea är "hans" tredje bebis och han är så himla snäll som låter dem dra, slita och gosa med honom. Vi har fina kort på både Svante och Elis när de myser med honom. Ska försöka hitta dem någon dag och visa er.

Men det är inte alla som tycker det är roligt när det blir för mycket kel med katten, Isa labrador, är något avundssjuk. Tycker att det här är en underbar bild på henne.

Nu ska jag nog försöka komma iväg till Sätter och titta på Mikas konst samt ta med kaninen för könsbestämning (är det en hona ska jag "låna" deras hankanin så att vi får ungar).

Ha det bäst!

Oj, vad länge sen sist!

Vet inte vad som har hänt men jag har inte skrivit sen i fredags....nästan en vecka sen sist, både bra och dåligt. Bra för det visar att jag har annat för mig än att bara sitta vid datorn, dåligt för jag tycker själv det är så tråkigt med bloggar som inte är uppdaterade. Men, men mitt i alltihopa så kan det ju också bero på att jag har mått bra (skriver ju mer när jag mår sämre, konstigt). Helt okej psykiskt alltså men ont i bröstet och hosta fysiskt, så det har inte blivit någon motion alls den här veckan, trist som attan.I lördags hade vi besök utav Mia och Andreas med barn. Det var så länge sen de var här hela familjen så det var jättekul att träffas och prata och skratta. Återigen så är det så skönt att ha vänner så pass nära som ett par kilometer.

Här är ett bildbevis på att det r en viss hund som varje morgon kommer ner hit och uträttar sina behov ( jag fick inte skriva skiter för Fredrik.....). Undrar om det har att göra med att hon bodde här de första åren i sitt liv?

Köpte ett par solglasögon till Svea, det tyckte hennes storebröder var jättekul.

Svea blir otroligt kladdig på tejpen när man matar henne, vilket är synd, för då måste man byta den och det gör ont och blir sårigt på hennes hy, så fort man gör det, tyvärr.

I går var jag i Västervik hos min kurator. Det gick bra och hon tyckte jag hade kommit långt i mitt sätt att tänka. Har ju trots allt lärt mig att inte få panik om Svea inte får mat på exakt "rätt" tid. Där har jag börjat att tänka som så; hon ska ju ha fem mål mat per dygn och det är det som är viktigast, inte NÄR de målen ges.

Har också "tränat" på att inte må dåligt när hon kräks, utan tänker som så; okej, nu kräktes hon då får jag ge henne lite smakportion snart i stället samt att det inte är hela världen om det kommer upp lite mat. Skulle det vara så att hon går ner i vikt så "fångar" ju BVC upp det i samband med kommande vägning och ett barn som är undernärt har säkert inte kunnat behålla maten under en längre tid, vilket inte är Sveas fall.

Så när hon kräktes här om dagen, ganska mycket så blev det inte värre än: Jaha, sen tänkte jag inte mer på det. Fatta vilken LÄTTNAD, att inte få en "klump" i magen av oro och ångest. Sen är det inte sagt att jag inte kommer att må dåligt igen, för det kommer jag i och med att det har hänt så mycket kring Svea, men förhoppningsvis så kommer det att bli bättre och bättre.

Så, nu har jag uppdaterat lite och jag ska försöka att skriva varje dag nu när det är "långledigt". Det är så skönt att ha barnen hemma, härligt med lite sällskap!

Ett år sen!

Lägger ut lite bilder hur vår familjesituation såg ut för ett år sen. Jag var gravid och vi väntade alla med spänning på vår lilla "filur" i magen.

Svante och Elis var spända och upprymda över att få bli storebröder, äntligen, tyckte de!

Jag mådde förhållandevis bra, inget illamående, men dock konstiga tankar i huvudet (samma som jag hade när jag väntade Svante och Elis).....typ man bara gråter, säger konstiga saker och är allmänt jobbig för sin make (som inte fattar något).

Har samtidigt en syster som är gravid, helt otroligt, snart är Alvar ett helt år!!!!

Ja, nu har ett helt år passerat och vi har "berikats" med ytterligare ett barn.

Även om det stundtals är mycket strul, så är jag så tacksam för att vi har varandra!

Pussar och kramar till HELA min familj.

P.S Måste här också tacka Lena, Hanna, Maggan och Lina (dagisfröken) för era kommentarer, ni har ju bevisat att det går utmärkt att lämna kommentarer fast ni aldrig gjort det tidigare (hos mig)....mer sån´t vill vi se! Och som vanligt ett stort TACK till mina gamla trotjänare som lämnar kommentarer då och då !D.S

Jobbigt inlägg....

Kvällen igår kunde ju ha avslutats bättre än den gjorde....Svea var duktig och drog upp sonden alldeles själv...skitunge! Jag har ju sagt att jag inte vill sätta sonden själv nu när hon blivit så pass stor men att åka till Västervik känns ju inte så angenämnt när det snart är läggdags.

Så det var "bara" att bita i det sura äpplet, inte kul. Inte blev det bättre av heller att det inte gick att få ner den förgjordade sonden. Det var först på fjärde försöket med hennes gosefilt över hennes ögon som det gick (som tur var gick det lätt och bra då). Men fy vad ledsen hon var efteråt. Hon gallskrek i nästan en timme efteråt och var helt otröstlig. Antagligen hade hon väl ont i halsen/näsan lite extra nu i och med att hon är lite snuvig också.

Men jag säger bara det att fy så dåligt jag mår när det blir så här. Det känns som vi bara står och stampar på samma ställe och inte kommer någon vart. Hon har ju också börjat kräkas igen efter i stort sätt varje måltid (sen hon blev förkyld) och mitt psyke fixar inte det helt enkelt. Varför är svårt att förklara men jag tror att det har att göra med att jag är så rädd. Rädd för att sonden ska komma upp, rädd att hon inte ska få i sig tillräckligt med näring och vätska, rädd att ha huvudansvaret, något av en slags prestationsångest.

Varje måltid blir en kamp med mig själv om jag ska klara att få henne att behålla maten och det är inte roligt kan jag lova. I veckorna är det ju jag som matar henne alla målen i och med att Fredrik jobbar. Det är ju naturligtvis helt självklart men ju mer jag matar och umgås med henne ju "mammigare" blir hon, så att det i bland blir svårt för Fredrik att "hoppa in" och hjälpa mig något mål.

Han har i alla fall varit jättegullig och hjälpt mig på helgerna, om han inte är i väg och det är GULD värt för mig.

Idag var han först på förmiddagen och kollade på ett nytt jobb, alltså inte nytt jobb så, utan en ny plats han ska flytta maskin till. Han var hemma till ett och sen åkte han (och Svante) vid 17-tiden igen för att flytta maskinen. Under den tiden han var hemma hann jag gå en LÅÅÅÅÅÅNG promenad och rensa min hjärna lite. Var ute nästan två timmar och gick, åhhhh så skönt. Det är verkligen så att man mår bättre av att få frisk luft och att se vacker natur...jag bara älskar det. Fredrik hann också mata Svea en gång när jag var ute och jisses så skönt det var då, att kunna släppa tankarna på det. Tänkte ringa hem och höra hur det gick men avstod, vettigt nog. Tänkte som så att om jag ringer och hör henne gråta mår jag ju bara sämre igen och det vill jag ju inte.

Matningen hade gått bra och när jag kom hem åkte Svante och han iväg och Svea och jag gick till hönsen. Sen gick vi in till Elis och han lekte gatukök, så då fick jag låtsasköpa mat av sötnosen. Karolin till kassan ropade han ut...gullungen! Visst spydde Svea lite då men jag hoppas att det mest var slem.

Nu sover Svea så då ska jag passa på att äta kvällsmat.

Till Er som kanske undrar varför jag skriver ner allt det här jobbiga som händer (en del av er kanske inte ens tycker att det verkar jobbigt), det gör jag för att det blir lite som terapi för mig själv. Det är skönt att få ur sig det som är jobbigt.

Måste bara säga det att jag även ringde till avdelningen idag och pratade med en av våra härliga sjuksköterskor. Hon kunde inte hitta att någon remiss gått iväg till kirurgen, så hon skulle "forska" lite i vad som har hänt. Vi går ju här hemma och bara väntar på ett datum. Pratade även med kuratorn och jag ska in och träffa henne"live" nästa vecka så att vi får prata ordentlig och lägga upp en plan hur vi ska göra för att jag inte ska må dåligt ibland. Underbara människor!!!!

Så! Nu känns det liiiiiiiite bättre igen.

Hej då!

Är hon inte helt underbar!!!?

En härlig onsdagskväll.

I dag har jag varit och vägt Svea på BVC, hon har inte gått upp jättemycket i vikt men ändå ökat 165 gram på fjorton dagar. Sen hon blev förkyld så har hon ju också kräkts ganska mycket efter nästan varje måltid, så det har förmodligen inverkan på viktuppgången.
Åkte lite tidigare till Familjecentralen så att vi kunde vara med på Öppna förskolan igen. Först fikar man, sen leker man lite och sist men inte minst är det sångstund. Svea tyckte det var roligt igen, likaså tyckte jag att det var roligt att träffa andra mammor. Nu ikväll har jag klippt ner vår poppelhäck (hoppas nu inte den dör) och Svante har först klippt gräsmattan och sen kört cross och sen tog Elis över gräsklipparen. Just nu kör vi med handgräsklipparen, för vi väntar på en startmotor till den "stora".

Fredrik, Svea och jag sitter på altanen och myser i solskenet och ska jag vara riktigt ärlig så delade vi på en öl och det var gott.

Nu ska vi snart gå in och ta oss något att äta.

Trevlig kväll, gott folk!

Sveas första bok...

...har vi varit på biblioteket och mottagit från kommunen, tack! Nu är det dock så att det inte är hennes första bok, för jag är med i en bokklubb som riktar sig till den ålder barnen är i. Än så länge har vi haft stor nytta av dessa böcker. I och med att vi matar Svea på ett annorlunda (för oss helt "normalt") sätt så kan man sjunga och leka med henne på ett annat sätt än vad man kan när man ammar. När hon är vaken, och matas, så ligger hon på rygg på en skötbordsdynna, lite "uppallad" med kuddar, och man har hela tiden ögonkontakt med henne.

Jag sjunger ju mycket för henne och samtidigt visar jag någon leksak för henne, som ska symbolisera den sången jag sjunger, tex, visar jag en katt så sjunger jag "lilla katt", visar jag en apa sjunger jag "tänk om jag hade en liten, liten apa", osv, osv. Vad jag förstår av den informationen vi fick idag på "bibblan" så gör jag nog helt rätt för att utveckla språket=skönt! Det som är extra roligt är att det verkligen ger resultat och att jag märker respons från henne (som jag skrivit förrut). Nu har hon även börjat lära sig titta efter lampan när man frågar var den är och frågar jag henne var är katten och säger kiss, kiss, kiss mjau så letar hon med blicken på golvet efter Zigge. Har ju även "introducerat" henne för hönsen och de är likaså väldigt populära att titta på. Kommer ihåg att Svante och Elis också älskade att titta på hönorna som "pickar" omkring.

Den som inte har varit med i en hönsgård kanske har svårt att förstå hur rofyllt det är att titta på hönor och tuppar, det har samma lugna inverkan på kroppen som när man tittar in i en brinnande brasa eller tittar ut på ett öppet hav.

För övrigt träffade jag en annan mamma på bibblan, som jag har tänkt så mycket på. De har varit med om så många svåra saker, så det vi varit med om är bara "småpotais" i jämförelse. Ändå, så tror jag att att hon och jag förstår varandra på ett speciellt sätt, just för att vi har varit med om jobbiga händelser. Vi tog varandras telefonnummer så nu hoppas jag vi kan träffas och gå en promenad ihop eller "bara" få prata igen...vi har ju båda varit lite "isolerade" verkade som.

Nu har Svea sovit lite middag, cirka tjugo minuter, så jag hann precis skriva färdigt detta.

Ha en fin eftermiddag alla..........och är ni inte lite dåliga med att kommentera???!!!!

Det är ju ofta kommentarerna som gör att man vill fortsätta att skriva så snälla...., jag vet ju att ni är mellan 50-70 personer som läser varje dag, så jag ska väl inte behöva ha NOLL kommentarer efter varje inlägg.

Ett stort TACK ändå till ER som verkligen skriver en kommentar ibland, det är inte ER jag "gnäller" på utan jag vill även höra från ER andra som finns "där ute".