


När vi kom hem på eftermiddagen, frös vi in kräftorna jag kokade i torsdags (de blev supergoda), kollade på finnkampen och åt sen kräftor. Efter att barnen hade somnat drog vi igång DVD:n och kollade på "män som hatar kvinnor". Alltså den är ju för bra och läskig och tom. Fredrik sa efteråt -DEN VAR JU BRA, JU! och när han uttalar sig positivt om någon film då är den BRA.
Sov ganska länge idag och det var jätteskönt! Känner mig ganska utvilad men ändå otymplig och seg och orolig. Har börjat oroa mig för mängder med saker. Har börjat bli så rädd för svininfluensan, gravida löper ju 5 gånger så stor risk att bli drabbade. Hur ska man göra när vaccinet väl kommer, törs jag vaccinera mig när man inte vet hur biverkningarna är för bebisen.
Usch, vill bara gråta, stänga in mig och familjen och inte komma fram förrens man vet. Måste prata med människor som är insatta och kan ge mig tips och råd annars kommer jag bli knäpp (alltså knäppare än vad jag är). För övrigt känner jag mig orolig över hur det kommer att bli med ett barn till, om det kommer gå bra med förlossningen (OBS! är absolut inte rädd för förlossninegn men tänker på den), hur jag ska klara av allt, hur jag ska göra för att bygga om toaletten och vem som hjälper mig med det, när/om vi någon gång kommer att bygga på Björkö (vill ju det så gärna), hur jag ska göra för att gå ner alla kilo fett jag har lagt på mig, detta plus massor andra jobbiga tankar!
Visst jag är ju inte ensam, jag har ju min make men när hans största problem i världen (just nu) är -Hur han ska höja kapaciteten på sin skördare till att komma upp i så många m3 på en dag, som möjligt, då är det inte så lätt att diskutera mina "små" problem.
Åh, vad jag önskar att jag hade hans hjärna ibland!
Så, nu ska jag bara bryta i hop och komma igen och sen se på finnkampen, dag 2. Sport gör i alla fall det hela lite lättare.
Missförstå mig rätt med detta inlägg; Jag älskar min familj och ser med glädje fram i mot att få träffa vår lilla bebis och jag älskar när det rör sig i min mage! Har en känsla för att det har varit så här i mitt huvud åtminstone två gånger tidigare;-)
(Skönt att få skriva av sig!)