Bearbetning del. 2

Har länge tänkt att skriva ner de fem jobbigaste ögonblicken under det senaste året (sen Svea föddes). Kanske att det är "dumt" att gräva i det som varit men för mig är det nödvändigt, just nu, det känns om om det är först nu som jag börjar förstå att vi har haft ett väldigt tufft och jobbigt år. För dig som inte "orkar" läsa om elände, sluta läsa NU!!!! Situation 1:
Det första jag kommer att tänka på är natten till den 17 december 2009. Svea spydde upp en stor "slemboll" och därefter sonden, under matningen runt 24,00. Ute snöade och blåste det så mycket att jag ett tag trodde huset skulle flyga bort. Svea var rosslig i halsen och jag satt/sov med henne i famnen och jag fick lite småpanik över att vädret var som det var......i fall vi skulle behöva åka in till sjukhuset.....
Morgonen kom, Svea blev slöare och slöare och vi uppvaktade älskade Svante som fyllde 9 år. Jag kommer aldrig glömma känslan när jag satt på Svantes sängkant med en slapp Svea i famnen och hur jag ansträngde mig för att verka vara glad. Ansiktet log men inom mig "blåste" det värre än ute, jag var så fruktansvärt rädd. Pratade med "barn" i Västervik och sköterskan sa att vi skulle ringe efter ambulans om vi var osäkra på Sveas almäntillstånd. Fredrik ringde ambulansen som inte kunde ta sig ut från Valdemarsvik.....väntan var lååååång och jag kommer ihåg hur jag "nöp" Svea för att se att hon reagerade. Fy så hemskt det var!
Som ni kanske kommer ihåg mötte vi upp en ambulans som utgick från Västervik. Hemsk morgon, på många sätt och naturligtvis extra jobbig eftersom det var Svantes födelsedag.
Situation 2:
Nyårsafton.....som trots allt var fin till att börja med. Men ångesten när Svea kräktes upp sonden en kvart före tolvslaget var INTE angenäm. Detta var innan vi lärt oss sätta sonden själva, så jag förstod ju direkt att vi var tvungna att åka in till sjukhuset och eftersom Fredrik druckit några öl så visste jag ju också att det skulle bli jag som var tvungen att åka. När det är 20 minusgrader ute, halt, man är så trött så man inte tror att man ska orka stå upp och bilen inte startar då är man inte så kaxig! Fick ta Fredriks bil och så gav jag mig iväg, körde assakta, det var skithalt och jag var såååååå trött. När jag väl var inne sattes en ny sond, jag matade henne, pumpade och blev erbjuden att sova över på avdelningen, la mig runt 04 och sov tre timmar sen åkte jag hem. Situation 3:
Den morgonen jag gav Svea Babysemp och hon satte igång att kräkas och kräkas tills det bara kom galla. Fick åka in med henne ensam, Fredrik var och tittade på jobb i Vimmerby. Om det var halt på nyårsafton så var väglaget denna dag ännu sämre, moddigt och snöigt. Kommer ihåg hur jag ringde till Christel och var så rädd att jag hyperventilerade. Fick stanna vid vägrenen på E22:an för att ta ut slem/galla ur munnen på Svea, för hon bara fortsatte kräkas fast att det inte fanns något kvar att få upp. Väl inne på avdelningen fick jag träffa en läkare som inte träffat Svea innan och han trodde INTE det hade med BS:en att göra, vilket jag trodde. Kommer aldrig glömma hur vansinnigt ensam, rädd och förtvivlad jag kände mig när jag satt och matade henne i gästköket på avdelningen och hon fortsatte att kräkas. Då var paniken sååååå nära och jag har nog aldrig i mitt liv varit så nära ett sammanbrott. Det var så hemskt, bara grät och grät och visste inte hur jag skulle klara av det, var ju inte inskriven så det fanns INGEN som kunde "ta hand" om mig. Då var jag nära att bara öppna ett fönster och hoppa ut.......
(Som tur var kom mamma och pappa och "räddade mig".)

Situation 4.

När Svea drog ut sonden alldeles själv när vi var 90 mil från "vårt" sjukhus, i Åre. Vi försökte sätta den igen men det gick inte så jättebra. När vi äntligen fick ner den så fick vi bara upp blodblandat slem, när vi kollade sondläge. Då var det ju "bara" att dra upp sonden igen och börja om......ringde avdelningen och fick STYRKA av underbara sjuksköterskan "norska Pia".
Var så totalt menatalt slut efteråt, när vi äntligen fått ner sonden. Det var fruktansvärt jobbigt att vara så låååååångt hemifrån och helt ärligt så kändes det som om det inte fanns någon hjälp att få så långt borta, även om alla försökte trösta mig med att det faktiskt fanns ett sjukhus "bara" 10 mil bort. Jag var otröstlig och så fruktansvärt trött på allt!

Situation 5:

När vi fick åka in sist, när Svea äntligen fått sin knapp, och bara varit hemma ett drygt dygn.

Fredrik och Svante åkte och jobbade och jag var själv med Svea som hade kräkts flera gånger på morgonen. Det "bubblade" inom mig av rädsla och då var jag återigen beredd att "ge upp". Ville verkligen inte vara med mera, det skulle ju bli så bra med knapp hade alla på sjukhuset sagt och "lovat". Det är otroligt så konstiga tankar som kommer in i hjärnan i en sådan situation. Man tänker på vem kan "ta över" nu när jag inte klarar mera.

Som tur var kom mamma och pappa hit och när Fredrik kom hem åkte vi in till sjukhuset....igen!

Glömmer aldrig hur jag även såg rädsla i Fredriks ansikte inne på akuten och hur han till slut inte "orkade" vänta, då var Svea väldigt dålig, och han slängde sig på "röda knappen" nere på akuten och nästan skrek, -Nu får ni göra något!!!!!

Väl uppe på avdelningen skulle de ju sticka Svea för dropp och CRP. När de inte hittade något blod på de vanliga ställena (armväck, händer, fötter) och i stället började titta på blodådror i huvudet, runt tinningen samt undersidan på hennes handleder då lyste paniken i både Fredriks och mina ögon och vi tittade på varandra och bara skakade på våra huvuden....då var vi ganska säkra båda två att vi skulle förlora Svea.........
Tack gode gud för att det till slut kom blod. Efteråt var jag så trött att jag "bara" la mig på sängen och djupsov i över två timmar.

Ja, så....nu är det nerskrivet (igen, det finns ju i gamla inlägg). Detta var ändå "bara" fem punkter, lägg där till allt annat med undersökningar, sondsättningar och ständig rädsla och oro och jag kan knappt fatta att jag klarade det.

Men en sak är säker, jag hade inte klarat allt detta utan Fredrik, min familj och mina vänner, de har betytt ALLT!

En "prickig" Svea!

JAG ÄLSKAR ER! FREDRIK, SVANTE, ELIS OCH SVEA!

Trevlig kväll hos Mia!

Var hos Mia igår och hade det riktigt trevligt och mysigt. Åt supergod kräftsoppa som hon gjort och lite annat smått och gott! Härligt att träffas och bara sitta och prata och umgås, det måste vi snart göra om!!!

Boel, Åsa, Mia och Oliwer. Jag, Nettan och Isabelle

Boel och Åsa, vi kunde sitta ute hela kvällen trots att inte solen var framme, men det var varmt ändå!

Hoppsan! En kille på tjejfest, Andreas trivdes säkert!

Ulrika.

När det började dugga lite så bröt vi upp, alldeles lagom runt 24,00.

Tack Mia för en fin kväll!!!!

Snart dax för *tjejmingel* hos Mia!

Snart drar jag ner till Mia på lite tjejfest. Vi kom ju på det att de flesta "girlsen" häromkring faktiskt är lediga, på ett eller annat sätt och varför inte ta och träffas då???
Så nu blir det lite "knytis" nere hos Mia i Fogelvik. Jag har en lökpaj i ugnen som jag ska ha med.

Svea och Elis, gillar varandra!

Nu kommer älsklingen hem! Förrut ringde jag till honom innan 12 och han svarade inte. Jag blir ALLTID skitnervös när han inte svarar. Visst han kan ju vara ute och meka eller äta lunch med de andra (de som kör skotare) men när han inte svarade på över 3½ timme gick jag igång ordentligt med nervositeten.... Fy, mådde nästan illa av rädsla, det är ju så brant där han är och maskinen så stor.

Till slut fick jag tag i hans morbror som kör skotaren, och då sa han att han hade kört sönder och Fredrik hjälpt honom att svetsa och meka och antagligen glömt telefonen i skördaren......lättnaden var total! Under dessa tre och ½ timme hann jag tänka många hemska tankar och jag tänkte på M som lever i detta helvete hela tiden, att hennes älskling inte kommer hem...FY FAAN!

Nu måste jag duscha om jag ska hinna!

Hej så länge!!!!

Pest eller kolera?!

Idag satt Elis och tittade i ett gammalt fotoalbum från när vi bodde i Käggla. Där hade jag tagit ett kort på Blomströms jättestora gris ,en gång när vi var ute och gick.
Genast sa Elis, -Mamma, kan inte vi skaffa oss en gris??? -Näe, svarade jag, det tycker jag inte.
-Kan vi åka till Kolmården, då? undrade han.......Gris eller Kolmården, pest eller kolera??
Han är rolig Elis!
Svea kan vara arg....

...till och med jättearg!

Och på lördag blir hon 9 månader. Hon har verkligen blivit en liten person med egna viljor och ett eget humör och sen så är hon gudomligt söt och rolig också!

Att mysa med pappa när han kommer hem från jobbet är det bästa som finns tycker Svea.

Att få "borra in sig" i hans skäggstubb, är härligt tycker Svea.

Ikväll när Fredrik kom hem gick jag ut i skogen och plockade massvis med kantareller. Det är det bästa jag vet att få göra, känner mig så fri då. Gick som vanligt förbi "mitt" älghuvud och tittade så att det fanns kvar (och det gjorde det) som ni ser på bilden.

Om någon skulle se det utan att veta vad det gör där, så skulle man nästan kunna tro att en älgtjur har fastnat i trädet och blivit liggandes. Myrstacken är gigantiskt stor, eller hur?

Coola svampar jag hittade, som jag bara var tvungen att ta en bild på!

Det är så underbart att få gå i naturen och "bara vara", idag gick jag bara "rätt in" i skogen, där jag aldrig gått förrut. Jag är aldrig rädd för att gå vilse när solen är framme för då vet man ju alltid åt vilket håll man går. Det är värre när det är lite mulet, men då brukar jag kolla in olika träd och stenar som kännetecken, för att inte förvilla bort mig.

Kantareller, det bästa som finns!

På måndag börjar bockjakten och skulle det vara så att någon vänlig själ skulle kunna låta mig få skjuta en bock, så hör gärna av er. Är väldigt jaktsugen, kan jag lova!

Go´natt!

Ny Måndag!

Gårdagen gick i seghetens tecken.....baccardi är verkligen inte bra och helst inte efter klockan 24,00....

Men idag är allt i sin ordning igen, tack och lov. Vi har haft besök utav lill-faster och hennes barn. Svante och Elis följde med dem sen när de åkte till farmor och farfar i Härad.

Jag har fått i Svea lite morotspuré, visserligen lite utblandat med smör och päronpuré men kände ändå lite hopp inför framtiden, till och med jag börjar tröttna på att inte ha mer variation i hennes matintag.....men det kanske är först nu vi är mogna båda två att ta ytterligera ett steg framåt i matträningen!

Mia och jag kom ut på en kvällspromenad och det var skönt (förutom att jag får så ont i framsidan av smalbenen, de första kilometerna, men det gick som vanligt över, PHU!!!)
Det var hur eller hur roligt att träffa Mia, vi har inte setts på hela sommaren känns det som.

Och nu ska jag gå och lägga mig, Elis har kommit hem men Svante stannade över hos kusinerna i Härad.
Ha det bra!

*GLAM* i Stjärneberg

Var på en jätterolig och trevlig 40-års fest hos våra sommargrannar, igår. Christel och Jennifer var barnvakt åt Svea och Elis. Svante var med oss och träffade nya kompisar som han spelade biljard och pingis med. Jag cyklade hem vid 21,00 och kopplade på Svea i knappen och så somnade hon. Var sen tillbaka vid 23 och "kopplade loss" henne. Innan sa jag till Christel att det nog inte blir så sent, var inte så upplagd för fest.....men, men det är då det blir som roligast, när man inte har några som helst förväntningar. Och så var ju Nettan och Göran där och då är det svårt att ha tråkigt, hur mycket man än försöker....

Vi kom hem 01,30 i alla fall.........

Har man ingen ölöppnare får man ta vad man hittar.....ett spätt, går det med!

Javisst, var det liiiite regnigt men vad gör det, det finns ju paraply och partytält!

Göran med kvällens värdinna, Johanna!

Jag och min älskling!!!

Göran (han ser lite lycklig ut, va?????) och jag!

Kvällens "födelsedagstårta" var kanongoda kakor i alla möjliga färger....MUMS!

Snygg-Svante käkar kaka.

Son och far, Svante som skulle gå hem vid 20,00 var kvar tills vi gick hem, han hade så kul med de nya kompisarna.

Världens bästa Nettan och Göran!

Alla är så sjukt musikaliska....det är så roligt att sjunga och dansa till liveband som spelar vad man säger till om!

Nu ska jag se om Svea vill sova lite, är väldigt trött och SEG idag......men hade som sagt jättekul och jag kunde faktiskt koppla av ordentligt. Tack Christel och Jennifer för hjälpen igår/natt det var så snällt av ER!!!!! KRAM!

Mer bilder från Rågö.

Här kommer lite mer bilder från vår lunch på Rågö. Svante och Elis tycker det är jättekul nu när Alvar har lärt sig att gå.

Sofie och Ulf

Sofie, Ulf, mamma och pappa väntar på maten.

Jag, i egen hög person!

Världens sötaste tjej!!!

Min supergoda mat!!!!

Och till den en tjeckisk öl.

Fin fredag på Rågö och Björkö.

Igår fick vi ett "ryck" och åkte ut till Rågö med mamma och pappa, Sofie, Ulf och Alvar. Har längtat dit hela sommaren, till Anitas goda mat. Fredrik och jag tog skärgårdstallrik, som innehöll gravad lax, rökt sik, västerbottenostpaj med rom mm och det var superdupergott!
Tog många fina bilder men tyvärr så är modemet såååå trögt idag så jag får lägga in resten senare.Alvar den lilla sötnosen, kan gå nu.
Barnen älskar att åka båt med morfar...och fort ska det gå....

Elis med vind i håret!

Svea tycker också om båten.


I kväll ska vi på 40-års fest hos våra sommargrannar i affären. Christel och Jennifer ska vara barnvakt åt Svea och Elis. Svante hänger med en stund till klockan 20,00 sen får väl vi se hur länge vi blir kvar. Vi har bara 500 meter hem, så jag går hem och kopplar på Svea knappen senare i kväll....då gäller det att jag inte somnar!!!!

Varm torsdag!

Idag var jag ute och gick runt Härad redan vid 15-tiden. Svea sov skönt i vagnen under tiden. Det var faktiskt riktigt varmt och skönt och jag blev lite svettig om ryggen.

Ikväll har jag varit ute och plockat kantareller igen, hittade lagom mycket, gick inte så långt, ville bara ha så att det räcker till en smarrig kantarellsmörgås i morgon kväll.

Efter det stack Svante och jag ut på en liten kvällsjakt men vi såg inget, satt i tornet ute vid Åbäck men det var lite småmysigt ändå. Svante har blivit så stor och det är så kul att han också är jaktintresserad!

Nu dricker jag mitt kvällste och nu väntar sängen, så god natt!

Man får vara glad för lite...

....Elis och jag åkte till Viken idag för att väga lillasyster. Var så mentalt förberedd på ett saftigt MINUS attjag nästan inte fattade att vågen visade plus 5 (!!!!!!!!!!!!) gram!!!
Det känns så skönt med tanke på att hon inte ätit nästan något, på en vecka, eftersom hon haft feber.
Min status: Genast helt ok!!!!!!!1

Dagarna springer förbi i ett ......

....rasande tempo och jag hinner inte så mycket mer än ta hand om Svea och "få igång" hennes ätande igen, vilket som tur är går bra om än något trögt. Febern följdes av prickar som sedan flöt samman i en enda röra. Konstaterade ihop med vår "knappsköterska" att det antagligen var tredagarsfeber, för det blir prickar då när febern går ner. I måndags var jag i Kårtorp och hälsade på min kompis Eva, som bor i England i vanliga fall, men som kommer hit några veckor varje sommar. Vi brukar då hinna med en liten träff. Hon har två fina pojkar och ett tredje barn i magen, förra året var det jag som hade bebis i magen!!! Det är alltid lika kul att träffas och Svea fick en jättefin body och jag fick gamla brev (som jag skrivit till henne) som var jätteintressanta att läsa. Fick även ett par superroliga kort av henne, när hon "klädde ut" mig till Madonna, någon gång när vi gick i 7:an eller 8:an. Ska visa er en bild så småningom, vilket Fredrik tycker att jag INTE ska visa här på bloggen.....förstår inte varför???!

Två "gamla" bästa kompisar!

Vill passa på att tacka Sandra i Kårtorp för att hon var så himla snäll och fixade kycklingklubba till Elis, utav kycklinfilé. Han vägrade ta något annat att äta när det inte fanns just kycklingklubba, som han hade bestämt innan vi åkte hemifrån Det gick inte att få honom på andra tankar men Sandra fixade och trixade ute i köket, så att filén såg ut som klubba. Han åt upp all kyckling!!!! TACK! Service på HÖG nivå!

Svea som i vanliga fall är tykänslig som tusan, var hos Eva som om inget hänt, här trivs hon på bebismagen!

Igår kom Sofie och Ulf förbi och lånade vår bil och våra pojkar för en färd till Norrköping och busfabriken (igen). Tack för det Sofie!

Under tiden var mamma hos mig och det är tryggt och skönt. Vi åkte till viken på eftermiddagen och käkade på "Lilla blå" och sen var vi och handlade lite. Pappa fyllde år....GRATTIS PAPPA!

Nu måste jag ägna mig åt Svea som gapar och tigger om uppmärksamhet i gåstolen.

Hej, hej!

Feberfri men vägrar att äta!

Ja, nu på morgonen hade Svea "bara" 37,4 och det var skönt. Hon har även varit feberfri inatt med har vaknat några gånger och varit ledsen vilket hon aldrig gjort förrut. TYVÄRR, så äter hon inget via munnen, hon tvärvägrar och jag kan inte ens lura i henne lite puré, vilket känns skittråkigt, vi som kommit så långt tycker jag.

Upptäckte även lite "nässelutslag" på magen, nacken och lite på ryggen förrut när jag bytte blöja. Det är även lite onödigt mycket rött på ena sidan av knappen. Det positiva är att hudfliken runt knappen har nästan läkt färdigt och har minskat till hälften i storlek.

Min status idag är "sådär", känner bara VARFÖR???? kan det inte få vara lite problemfritt för oss och för lilla damen?

Akuten för sjätte gången med Svea!

Men som tur var så var det inget allvarligt och framför allt, det var där vi hade bestämt tid med doktorn! Svea vaknade med 39 graders feber i morse igen och när vi var på akuten hade hon "bara" 37,7 men då hade hon en panodil i kroppen. Vår snälla doktor kollade "i genom" henne, klämde på magen, lyssnade på hjärta och lungor, tittade i hals och öron och allt var okej:)))) Till och med CRP:t (snabbsänkan) var bra! Skönt och så snällt av C-E att ta emot oss med öppna armar och alltid ta oss på allvar.

Förra veckan när jag var hos honom med Svea, för att han skulle kolla knappen, så frågade jag lite om mina vader också. Han kände på dem och höll med om att de såg onormalt stora ut. han skulle prata med en kollega och återkomma till mig, via telefon, dagen efter. Mycket riktigt, han ringde tillbaka dagen efter och berättade vad kollegan sagt. Detta finner jag helt fantastiskt! På vilket annat sjukhus i Sverige (läs de STORA sjukhusen,) skulle en läkare bry sig om en fet mammas svullna vader???????

Inte nog med det, igår när han ringde och vi hade pratat om Svea några minuter och precis skulle lägga på luren, så säger han: Du föresten, hur är det med dina ben? Fatta! man blir så glad enda in i själen av denna omtanke!
Så glöm tanken på att de "stora" sjukhusen på något sätt skulle vara bättre!!!!! Vår största sötnos "SNYGG-SVANTE"!

Vår mellansötis "SÖT-ELIS"!

Sen kommer.....denna!

Den här mer eller mindre läskiga larven kom på besök hos oss igår när vi satt på filten under vår "korkek". Vi fick oss ett gott skratt, verkligen. Som ni ser så ser det ut som om den har två svarta ögon, en brun näsa och en liten mun. I själva verket är det det bruna som innehåller ögon, näsa och mun, det andra är bara för att den ska se större och farligare ut än vad den är.
Aggressiv som tusan var den trots sin storlek som var som mitt pekfinger.

Nu ska jag göra en kantarellsmörgås igen!

Trevlig söndagskväll på er!