Ett snabbinlägg från altanen.

Nu är det nog vår på riktigt, håller på och fixar i trädgården, Svea sover i vagnen och grabbarna cyklar fram och tillbaka och sladdar hit och dit. Idag har jag gått runt Härad med barnvagnen och jag känner mig väldigt nöjd med det. Måste verkligen återuppta min viktminskningsresa igen, den har ju legat på hyllan några veckor. Har idag mätt alla mina kroppsdelar och skrivit in det i träningsdagboken (som jag fick utav Sofie). Det är alltid bra att mäta kroppen med måttband, om vågen av någon anledning inte går neråt så kan man åtminstone kolla om man har minskat något i centimeter. Nu är mitt mål att försöka gå en runda varje dag och äta nyttigt (igen). Mina knän har nämligen tagit stryk av att väga så här mycket så länge, så jag måste komma ner i mer "normal" vikt igen för att inte ha ont (förhoppningsvis). Jag kommer som förrut att väga mig på onsdagar och lägga ut här på bloggen hur det går.

Nu vaknade Svea så nu ska jag gå in och ge henne en smakportion. På förmiddagen fick hon smaka gröt och det går ganska bra tycker jag. Får se om jag har något annat i kylen att bjuda på.

Åh, man blir såååå glad nr det är VÅR i luften!

Regniga lördagen!

Idag vräker regnet ner och jag är glad över att jag hann städa ordentligt ute, här om dagen, när det var så härligt vårväder. Glömde skriva det att Svea låg och sov HELA tiden i vagnen medans jag "höll på", duktig flicka.

Ni kanske undrar varför jag så sällan visar bilder på Elis här på bloggen, den enkla anledningen är att han aldrig vill vara med på bild. - Jag får så ont i ögonen av blixten säger han och vänder bort ansiktet. Men nu "lurade" jag till mig en bild på honom när han lekte med sitt Star wars-skepp.

Idag kom mamma och pappa hit och som jag alltid säger: DET ÄR SÅ KUL, när de kommer hit. Idag åt vi och efter maten satt pappa och berättade massor av roliga och sanna historier om alla möjliga personer. Pappa är helt fenomenal på att komma i håg, härma och berätta sanna "sagor". Fredrik skrattar så han tjuter och jag älskar när jag hör Fredrik skratta, då blir jag glad, lättroad som jag är.
Nu har de åkt hem och Svante följde med ut till Rebecka, som för övrigt har skjutit sitt första vilt idag, stort GRATTIS!!!. Passar även på att säga GRATTIS till Jennifer som också har nerlagt sitt första vilt. Härligt tjejer!

Vet inte om det är tidigt men Svea är väldigt stadig på sina ben och kan lätt stå själv och hålla sig i. Hon kan än så länge inte ställa sig upp själv så här har Fredrik hjälpt henne upp.

Men hon tycker det är jättekul att stå upp. Och NEJ, vi släpper henne inte ur sikte utan är precis bakom henne i fall hon skulle ramla.

I går kväll kom Isabell med familj förbi och de hade varit och hämtat hem sin söta taxvalp. Glömde dock att ta några kort på den så det får jag göra i morgon (om jag kommer ihåg kameran). Hon var gudomligt söt och jag nästan ångrar att jag sa ifrån om taxvalp förra våren, hade ju tingat en från Sten men med facit i hand så var det nog ett klokt beslut!

När Mia och jag var ute och gick runt Härad i förrgår så ropade farfar in oss. Han och farmor hade köpt ett par jättesöta "Foppatofflor" till Svea. Tänk att det finns så små. Tror nog att hon kommer att gå omkring med dem i sommar/höst, både Svante och Elis gick ju runt 10-11 månader och det ser ju lovande ut för Svea också.

Alltså, tycker nog att Svea börjar likna mig,lite i alla fall. Hon är otroligt lik Svante just nu, när han var i hennes ålder.

Nu ska jag "kura skymning"med Fredrik, Elis och Svea,så ni får ha en bra lördagskväll, gott folk!

Fredag.....igen!

Måste bara visa den här bilden på Mikaela och mig, jag har ju alltid tyckt att Rebecka och jag är lika men jag tycker mig verkligen se lite likheter här med. Vi har tex precis samma färg på ögonen, jag ser dock MYCKET äldre ut men det är jag ju också;-)

Veckorna går jättesnabbt fast att jag inte gör så mycket om dagarna. I och för sig vårstädade jag massor ute igår så det blev ganska fint. Det var verkligen verkligen välbehövligt kan jag lova. En hel traktorvagn med skräp blev det i alla fall och gud så skönt att äntligen ha fått bort allt skräp på "altanerna" som var kvar efter toalettombyggnaden. Här kommer några fina bilder på när Alvar och Sofie var och hälsade på. Jag tyckte dock att Alvar var för långhårig (Sofie har ALLTID klagat på att mina barn är FÖR långhåriga;-) så nu fick hon igen! Jag tycker dock att han blev supersöt i tofs.

Fredrik pratade med "vår" doktor igår och han berättade att han skickat en remiss till kirurgen, så nu är det "bara" och vänta och se och framför allt bestämma sig hur vi ska göra.

Pratade med en sjuksköterska på avdelningen också som gav mig DENNA information.

Gå gärna in och läs och berätta gärna för mig hur just du hade gjort och tänkt i denna fråga.

Nu ska jag laga mat så vi hörs väl i morgon!

Trevlig helg på Er och var rädda om Er!

Svearapport!

Igår var vi på återbesök hos "vår" doktor och innan det var vi hos logopeden med Svea.
Vårt första besök, när vi "låg inne" hos logopeden, gav oss absolut ingenting och jag var väl lite tveksam den här gången också. MEN, så fel jag hade. Kom nu till en tjej som verkligen lyssnade på oss. Det hon berättade var mycket intressant, bland annat, att det inte alls är ovanligt med barn som föds och inte äter. Hon berättade även andra saker för oss och bekräftade mycket fakta om många frågor jag hade kring just detta känsliga ämne "matvägran". Jag var så glad och nöjd när vi gick därifrån. Hon informerade oss även om "peg" och "knapp", läs mer HÄR, (denna info är om vuxna som får peg) och hon tyckte att vi skulle ta upp det med doktorn, när vi skulle dit senare, så det gjorde vi så klart.
Doktorn skulle prata lite med sina kollegor om detta och återkomma snart om svar, om när vi i så fall skulle kunna få tid för en operation. Har läst på lite om "peg och knappmatning" när jag kom hem och det verkar vara många positiva saker som helt klart överväger sondmatning via näsan. Pratade även med "vår" dietist idag och hon hade BARA positiva ord att säga om det. Hon gav mig också mer information än vad jag hade innan. Naturligtvis är det inte bara "lätt som en plätt" att sätta peg/knapp, för det är ju i alla fall ett ingrepp som görs under narkos. Jag kommer nog vara illamående av nervositet, om vi nu kommer att bestämma oss för det. Men just nu känns det trots allt att det lutar åt det så småningom.

Doktorn lyssnade som vanligt på hjärta, lungor och pratade med oss om hur vi tycker allt fungerar hemma. När vi nästan var färdiga så "råkade" jag nämna för honom att Svea hade skrikit så mycket och länge samt varit helt otröstlig, när vi var i Åre. Genast plockade han fram"örontittaren" (vad den nu kan heta) och tittade henne i öronen. JA, här är hon röd och i det andra....JA, här är hon också röd. Stackare! Hon hade öroninflamation! Inte konstigt att hon vridit huvudet från sida till sida och "gnytt" i sömnen och haft lite feber i en vecka. Han skrev ut penecilin med en gång och jag tycker redan hon är bättre...SKÖNT!

Sammanfattandet av dagen var mycket positiv men trots det tyckte jag kvällen blev "svår". Grät och grät och blev orolig över mig själv men ringde då till min psykolog på Björkö, Christel, och hon fick mig genast att må bättre. Vi kom överens om att jag antagligen grät över att jag var så lättad, över dagens sjukhusbesök samt att jag lider av ett X antal nätters sömnbrist, och så var det nog helt klart.

Idag är allt okej igen och vi har haft ett roligt besök utav Alvar och Sofie. Återkommer med bildbevis en annan dag.

Trevlig, sportig och ångestfull semester.

Vi har varit på en veckas semester och det är därför jag inte har uppdaterat bloggen på ett tag.
Vi har varit i Åre ihop med Nettan och Göran, mina chefer och en kollega + fru. Vi hade med oss Mikaela som lite barnflicka och hon har varit superduktig med grabbarna i backen och med Svea hemma.
Jag och min familj åkte nattåg upp i söndags kväll och Nettan, Göran och Mikaela åkte vår bil upp på söndagsmorgonen. Det gick ganska bra att åka tåg och Svante och Elis tyckte det var jättespännande. Vi tog X 2000 från Norrköping och bytte sen tåg i Sthlm. Jag tror att grabbarna somnade innan vi rullade ut från stationen. Vi matade Svea två gånger under resan men hon var ganska grinig, verkade som om hon var rädd för alla nya ljud och att vagnen for hit och dit hela tiden, så min nattsömn blev inte den bästa

Väl framme i Åre stod vår bil på parkeringen så det var bara att ta den och åka till "vårt" hus, där resten av gänget var. Jag var så trött och otroligt sjösjuk så jag låg mest hela måndagen och försökte sova. De andra var iväg och hyrde skidor och liftkort och började åka, det gick "si så där" för Elis men för Svante gick det ganska okej, tror jag.

(Ni kanske tycker det ser larvigt ut med pannband på Svea. men snacka om att det var bra att kunna "hänga upp" sonden i så att hon inte drar tag i den).

Mikaela och Svea myser.

På måndagskvällen gick vi ut och käkade och de flesta beställde oxfilé (jag tog ryggbiff, älskar det, godare än oxfilé tycker jag) och när vi fick in våra tallrikar så visade det sig att vi skulle få steka köttet själva på telgsten. Ganska roligt och bra faktiskt för då får kan man ju bestämma själv hur "well done" man vill ha köttet.

(Lägg märke till Fredriks stirrande blick...är han matförgiftad redan här???)

Vi hade en mycket trevlig kväll och Svea var "duktig" och drog ut sin sond alldeles själv, inte kul!!! Visste ju genast vad det innebär....sondsättning....fy och blä!

Så här fin var min tallrik ut när jag fick in den.

När vi kom hem skulle vi börja sätta sonden, provade den andra näsborren och det tyckte hon INTE om. Fick inte ner den förrens på fjärde försöket, då hon slumrade till eftersom hon varit så arg. När vi då kollade sondläget fick vi upp BLOD och jag blev livrädd, inte hörde vi något när vi lyssnade med stetoskopet heller, så det var "bara" att dra upp den igen....shit....shit...shit!

Ringde och pratade med en av "våra" underbara sjuksköterskor och hon trodde, liksom jag att det hade gått hål på en slemhinna i och med att hon var lite förkyld, därav blodet.

Provade sen den "gamla" näsborren och då gick det bättre, den nya sonden var dessutom lite grövre. Blev lite rädd över att vara så låååångt hemifrån men lugnade ner mig när jag såg att Svea mådde bra (förutom lite feber och snorig).

Tisdagsmorgonen började med att Fredrik spydde..... och mådde rent ut sagt SKIT. Han hade så otroligt ont i huvudet att jag blev rädd. Jag och Svea tog oss dock ut och mötte upp de andra för att komma ut och få frisk luft. Fredrik, den stackaren, låg precis hela dagen och var helt väck. Vi tror att det måste varit någon form av matförgiftning och då vet ju alla som har varit matförgiftade hur vidrigt man mår. Som tur var fick han i sig EN macka på kvällen, det plus lite ProViva. Under dagen hade han endast fått i sig tre glas vätskeersättning.

Onsdagen och torsdagen kunde även jag prova på lite slalom men insåg att jag är alldeles för fet för att det skulle gå riktigt bra, men lite härligt var det dock.

Fredagen, skulle Fredrik följa med och åka slalom (då hade han blivit tillräkligt pigg) och jag tänkte vara "hemma" och mysa med Svea. Det gick bra cirka en timme, sen satte hon i gång att skrika jättemycket och vara helt okontaktbar, mellan det sov hon korta stunder. Med tanke på att Svea nästan aldrig skriker blev det lite konstigt....jag var inte van. Jag blev inte direkt orolig då men sen när hon fortfarande hade lite feber blev jag totalt nojjig......usch, så illa jag mådde då. Fick nästan panik över att inte vara hemma och nära "vårt" sjukhus.

Som tur var har jag så fina vänner, samt Mikaela, som försökte lugna ner mig lite och det hjälpte.

Brrrr.....kan inte förklara hur jag mår när jag blir så där orolig men det känns som om allt är overkligt och att jag inte vill "vara med" längre. Vill bara somna från allt jobbigt.

Hur eller hur så fixade tjejerna i huset till en fantastisk påskmiddag och jag åt lite och mådde något bättre. Svea var ganska okej hon med.

Fikadags i backen.

Så här glad var Svea innan hon började skrika oavbrutet i fyra timmar.

Skidproffset, Svante.

Och skidproffset Mikaela.

Lördagen bjöd på underbart väder och Fredrik, Elis, Svea och jag bestämde att vi skulle åka ner till Åre, centrum. Där mötte vi upp Mikaela och Svante. Vi gick och shoppade lite och sen bestämde sig Mikaela och jag att vi skulle ta karbinbanan upp till toppen för att jag skulle få se lite fjäll och för att få se hur vackert det verkligen är i Åre.

Det var underbart, och som de "Alvarsson" Mikaela och jag är, så trängde vi oss före alla andra och fick de bästa platserna i karbinen.

När vi kom ner igen ringde vi till Nettan för att höra om vi kunde åka med dem "hem", vi bodde cirka 4 km från byn. Det gick bra men det skulle dröja en stund för de var kvar på toppen och väntade på att ta sista karbinen ner, för dagen. Mikaela och jag gick på "after ski "i stället och jag beställde ett glas rött och Mikaela varm oboy.

Vi gick ut på altanen och satt och bara njöt i den underbara solvärmen. Ringde till Nettan och hörde hur det gick för dem och hon sa att de inte åkt från toppen ännu. Detta innebar ytterligare ett glas rött och denna gången ett glas cola MED IS till Mikaela. Hennes glas kostade 28 kronor och när hon petat bort alla isbitar var det inte mycket cola kvar, som synes på bilden.

Hade en underbar eftermiddag med Mikaela och efter ett tag anslöt Nettan, C och C också
.

Jag var lite lagom fnittrig, efter två glas vin så när vi var på väg att åka och lämna in Nettans skidor stötte vi på dessa två "luffare" och Miakela och jag hoppade ur bilen och hängde på vandringen hemåt. Skrattade konstant i två kilometer (kontrast mot dagen före, då jag bara låg på sängen och skakade av oro).

Vi var nästan hemma då vi fick lift av de andra, skönt med en promenad och trevligt sällskap.

Göran ville dock ge upp efter halva vägen, han tyckte det var dåligt med barer längs vägen men sen "samlade" han sig och fortsatte.

På kvällen bjöd Micke oss alla på restaurang och det var också trevligt.

Hemfärden gjorde vi med tåg igen men då med ett dagtåg. Det gick jättebra och vi var hemma vid 19,30-tiden. Mikaela kom med Göran och Nettan bara en tjugo minuter efter oss.

Veckan har som sagt både varit upp och ner för min del (och även för Fredriks del med tanke på hur sjuk han var) men för barnens skull tror jag att den har varit kanonbra.

Tack snälla Mikaela för all hjälp, du är en toppentjej, och tack till Nettan och Göran, för att ni finns! Tack även till M och P, C och C, ni är alla så trevliga och gulliga.

Känns väldigt tomt här nu när Mikaela har åkt hem:-(

Så, nu vet ni vad vi har gjort den senaste veckan och varför jag inte har skrivit.

Lägesrapport med hönsen!

Tyvärr....om det nu var någon som var intresserade utav tupparna så är det försent. När jag städade hos hönsen så kom jag på den "braiga" ide´n att jag kunde ju ta hagelbössan till hjälp....!
Så nu är det fem tuppar och en dålig höna mindre och det finns tjugo lyckliga hönor i hönsgården!

Nu hoppas jag att de börjar att värpa ordentligt så vi äntligen kan äta våra egna goda ägg, längtar!

En "Svea" till!

Tänk va, nu har de en Svea på Björkö också som det går att läsa om HÄR.

Idag är vädret gråmulet och det är plusgrader ute, det här tar verkligen på snön och det är väldigt positivt tycker jag.

Idag ska jag försöka att hinna med att mocka ut hos hönsen så att de får lite påskfint, de små liven. Det som är synd bara är att hönsgården har ramlat i kull utav snön och verkar inte gå att laga förens all snö är borta. Räven som jag har sett här i trädgården har raka vägen in på sin restaurang...inte bra.

Är det någon som vill ha fem stora fina tuppar är det bara att säga till, döda som levande. Vi kommer nog att slakta dem efter påsk. Det går verkligen inte att ha mer en en eller två tuppar för de går så illa åt hönorna......bara ska hålla på att par sig och hönorna blir helt kala på ryggen och vågar inte gå ner på golvet och äta, stackare.

GLAD PÅSK!

Trevlig dag i Segelrum!

Idag har Svea och jag haft en supertrevlig dag hos Sofie och Kire i Segelrum. Vi kom dit runt halv tolv, något sent men hade varit i Västervik innan och hämtat "sondsaker" till Svea.
Det var jättekul att äntligen få träffas, skulle ju egentligen kommit förra torsdagen men som ni kanske minns var jag inte så väldigt pigg då. Det var inte bara vi som var och hälsade på, utan Malin och lilla Herman (2 månader idag) var också där. Vi fick jättegoda mackor och smarrig morotskaka. TACK! "Lilla, lilla" Molly hade blivit stora damen och var nu 3 månader. Tyvärr så fick jag inget kort på söta Tindra, för hon var duktig och sov middag ute, när vi fotograferade som mest och sen glömde jag bort att ta kort på henne.
Men jag får hoppas att vi kan träffas snart igen så hon också får vara med på bild.

Det här var första "träffakompisarmedsmåbarn"- turen som vi har gjort och jag tycker det var sååå trevligt och roligt att träffa andra småbarns mammor.

Sen var det naturligtvis roligt att få träffa min "gamla" klasskompis Kire också. Kire och jag har ju varit kompisar sen vi gick på lantan...hemska tanke men det är över tjugo år sen......!

Men det ser väl alla att han bara ser ut att vara runt 28 år;-))))

Tack snälla Sofie för idag, nu är ni varmt VÄLKOMNA hit!!!!

Nu är vi hemma igen. Svante och Elis har varit hos Nettan, som var snäll och hämtade dem på skolan så att jag kunde komma ut och roa mig lite. Fredrik är och jobbar och lär väl inte vara hemma förens efter midnatt:-(((

Är nu ganska trött får väl se till att det blir tidig kväll ikväll.

Hej då!

Torchwood!

Har hittat en favoritserie som jag följer på natten när jag ger Svea mat. TORCHWOOD heter den och vem jag än berättar om den för så är det ingen som sett den. Skulle förklara för Sofie och Fredrik igår vad den handlade om och det är inte det lättaste eftersom det är en "fiction" serie och kan innehålla precis vad som helst. Nattens avsnitt hade bland annat handlat om en "fiskmänniska" som kommit från framtiden. Näe, det blev inte bra när jag sa att: -Det kom en fisk från framtiden och det är ett jätteläskigt och rått program. Båda två idiotförklarade mig och sa att det var nog inte bra för mig att se på det......jag är i alla fall fast och nätterna blir lite "lättare" om man har något bra att se på:-) Igår var vi och firade farfar som fyllde år. Svante försökte lära farfar att hitta till den här bloggen så läser du här nu farfar så säger jag HEJ till dig!!!

Efter Häradsbesöket åkte vi upp till Nettan och Göran för att säga hej då till Ussa och Sara. Passade på att ta lite roliga och fina kort igen.

Sara provar hur det är att ha två bebisar. Det verkar inte vara det lättaste beundrar alla jag känner som har tvillingar, (bla. Christel).

Svea hade klänning, dagen till ära. Jag tycker det är jättemysigt att få sätta på lite fina klänningar ibland. Hon har ganska många plus att hon har fått låna en del supersöta av Mathilda.

Jag var ju och klippte mig igår också. Ville klippa mig kort men som vanligt har jag en person här hemma som inte tycker det. Egentligen skiter jag väl i vad han säger men jag vill ju att han ska vara lite nöjd med mig. Fick i alla fall min duktiga hårfrissa att klippa ganska kort, utan att det märks så mycket. Hon klippte/skar ut ganska mycket av underhåret och jag känner mig jättenöjd.

Svea den lilla busan vaknade vid 04.00 i morse och det har aldrig hänt förrut. Hon brukar lägga sig vid 21 och vakna framåt 07 (och då har jag matat henne två gånger när hon sover).

Men igår frångick vi våra rutiner lite. Jag och Mia skulle gå ut och gå och jag la ner henne i vagnen vid 18.15 och då somnade hon ganska omedelbart, sen sov hon som en stock. Vi gick ca: en timme och det blev mörkt innan vi var tillbaka och då sov hon väldigt gott och djupt. Jag lät henne fortsätta sova och smygsondade henne vid 20.00. Trodde hon skulle vakna då men inte, så jag la henne i sängen och som sagt...klarvaken vid 04...YEEES! Men hon skulle ju ha mat då så det blev Torchwood med en vaken tjej och det gick ju bra det med! Fick hålla för ögonen på henne när det blev för läskigt;-)

BVC och Sara-besök.

Idag har jag varit och vägt Svea och hon hade gått upp fina 240 gram på en vecka, toppen! Visserligen var hon ganska tom i magen förra måndagen då vi provade att köra "sondfritt". Nu väger hon närmare bestämt 6540 g och är 62,5 cm lång.
På eftermiddagen efter att jag hämtat grabbarna så ringde Nettan och sa att Sara och Folke var här nu och att de skulle gå en promenad om jag ville följa med, och det ville jag.
Vi gick runt Härad och det var kul att träffa en annan bebis och naturligtvis att träffa Sara.

Svante fick prova att hålla en annan bebis och det gick ju bra det med. Folke fick leka med lite Svealeksaker och det tyckte han var kul. Sara var lite rädd att han skulle dra sönder dem.

Lite ovanligt att det går två barnvagnar på vägen.

Folke undrar vad det är för konstig slang Svea har i näsan. Märkligt sätt att få mat på verkar han tycka.

I morgon ska vi försöka träffas igen och snacka lite bebis. Det var jätteroligt att få träffa ett barn i Sveas ålder och storlek. Jag frågade ut stackars Sara om allt kring Folkes mat, det är så skönt att få höra hur andra har det.

Visst är Svea söt när Fredrik smörjer in henne med olja. När jag ger henne"smörj" brukar jag ta krämen eller oljan i händerna och sen smörja in henne. Fredrik kör en helt annan metod, han häller all kräm eller olja rakt ner på Svea, ungefär som om när man häller ketchup eller senap på korven;-) Alla sätt är bra utom de dåliga! Tycker det är viktigt att Fredrik får göra på sitt sätt, det funkar ju oftast (kanske inte jämt;-) bra det med och vi är ju alla olika.

Fick dock en chock idag när jag hörde av Nettan att Fredrik höll barnvagnen med EN hand när han var ute och gick med Svea när vi var på hockey. Det är dock något jag tycker är så larvigt...att killar/män verkar tycka det är pinsamt att hålla barnvagnen med TVÅ händer, tror de att det är coolare med EN hand??? Jag tycker bara det är töntigt......så nu hoppas jag att jag slipper se det någon mer gång, älskling!