Hej hopp!

Svea och jag sjuka...

Idag är jag på benen, tro det eller ej....den som hade sett mig igår skulle nog inte kunnat tro det. Var totalt däckad av min förkylning och lägg därtill lite psykisk obalans så kanske ni förstår att jag inte var på hugget direkt. Ni som läser här tror väl att jag är värsta psykfallet i och med att jag skriver så mycket om hur jag mår innanför pannbenet. Men dels skriver jag det, för att det kanske finns andra som också mår lite dåligt inombords ibland (att ni kanske känner igen er lite) och så tycker jag det är ganska "normalt"och sunt att må skit emellanåt för att man (jag) ska kunna njuta fullt ut när det är bättre. Allt har ju sin förklaring vad det gäller mina hjärnspöken, allt handlar om det vi gått igenom med Svea. Sen skriver jag om det också för att det är så "skönt" att få ur sig det och bra att ha det nerskrivet.

Jag tycker ändå att jag har klarat Sveas förkylning och matvägran (den här gången) någorlunda bra och just nu känner jag mig ganska stark, fast att jag fortfarande snorar, hostar och har tryck i hela huvudet.

I måndags var jag ju hos min gulliga kurator och det var så SKÖNT att få träffa henne. Nu har vi bokat in ytterligare fem möten de kommande månaderna och det känns jätteviktigt och bra tycker jag. Hon gav mig nya idéer om olika saker som jag ska kolla upp angående Svea. Idag ringde hon mig och bekräftade vissa saker som hon har undersökt. Skriver inte här vad det gäller, kanske sen när allt är klart. Vill ni veta får ni fråga mig personligen, okej?!

Hon "ordinerade" mig vila också....hmmm! Skönt och bra och tänkte faktiskt passa på då i måndags när Christel och Rebecka var hos mig och var barnvakt. Synd bara att jag hamnade som 4-5 bil i en bilkö efter en trafikolycka utanför Almvik så där satt jag, över två timmar......Grrrr! Måttligt irriterad var jag. Väl hemma så var klockan "för mycket" för att sova och Fredrik som varit på begravning kom inte hem förrens vid 17-tiden.

Idag är det onsdag och Rebecka, mamma och pappa var här och fikade och åkte sen till bussen med R och Svante som ska till stan och sova över. Svea sover nu, Elis leker med sitt lego och jag passar på att skriva på bloggen. Fredrik är och jobbar och kommer väl inte än på länge. Igår fick jag ringa hem honom så dåligt mådde jag, tillhör verkligen ovanligheterna att jag ger upp, kan jag lova.

På väg!

Förlåt att jag inte skrev igår men jag mådde inte så bra, min förkylning sitter i och jag är allt annat än pigg.
Vi åkte ju som sagt in till akuten i lördagskväll.. Jag fick tårar i ögonen när jag såg att det var "vår" doktor som hade jouren och den andra barnläkaren var också ett "välkänt ansikte" som jag också tycker mycket om. "Min Svea, min Svea" sa doktorn när han såg henne, blev så glad när jag hörde honom säga det, snacka om att VERKLIGEN bry sig!
Svea var inte så dålig när vi väl var där inne, temp 37,8 (med tablett i kroppen) men hon gallskrek så fort de började "pilla" på henne. Viktmässigt så var det ju inte så bra (men det visste jag ju, hon har ju inte ätit ordentligt på en vecka) men hjärta, lungor och CRP var bra och det var skönt, även öron och hals såg okej ut.
Vi var ensamma på akuten när vi kom så det gick ju relativt fort och vi var hemma till 20-tiden.

Igår var Svea skaplig men som sagt var inte jag det. På kvällen kom Fredriks föräldrar och hälsade på och gratta Svea på hennes namnsdag, så jag kom inte i säng när jag hade tänkt mig heller.

Nu är jag på väg in till Västervik igen, ska träffa min kurator och även fast jag kanske inte borde åka (med tanke på hur jag mår) så känner jag att jag både vill och måste. Har tagit panodil så jag hoppas jag piggnar till.
Vi hörs!

Gott Nytt År!

Jag vill önska alla (hur många ni nu är) mina läsare ett gott nytt år! Nu önskar jag att detta året kommer bli bra för ER alla, inklusive oss:)

Just nu är det inte så värst. Svea och jag mår fortfarande piss och hennes feber går upp och ner. Pratade med sjukvårdsupplysningen i torsdags och hon tyckte att jag skulle höra av mig om inte febern släppte tills igår morse, så vi skulle få en tid för bedömning. Ringde inte tillbaka igår men dock nu i eftermiddag, sen hon fått tillbaka febern (hon var feberfri i morse) så nu har vi en tid inne på Esplanaden ikväll......känns ju "sådär" att ge sig i väg men vad gör man inte för att kolla ett CRP.
Svea, nyårsafton 2010/2011, inte allt för kry (men söt).

Nyårsafton hos oss var en väldigt lugn tillställning. Mina favoritkillar fixade maten, förrätt toast och varmrätt plankstek, och vi var så mätta sen att efterrätten "glömdes" bort.
Jag gick och la mig med Svea runt 21,30 och hon sov oroligt och vaknade varje kvart fram till klockan 02,00. Grabbarna sköt raketer utanför och jag önskade att jag kunnat vara med och delat deras glädje. De tycker det är så kul med smällare och raketer och de räknar verkligen timmarna tills klockan är tolv. Inte går det att säga att man ska skjuta av raketerna tidigare och låtsas att klockan är tolv heller. Sötnosar!

Lite hängig och med puré i ögonbrynet.

Här gör Fredrik plankstek med en alldeles egen "spritts", liten pet-flaska och plastpåse, man tager vad man haver. Och även om den gick sönder och det inte blev världens vackraste planka så var den jättegod:)

Nu måste jag duscha och förbereda mig för Västerviksfärd. Bäst att packa ifall man blir inlagd, vilket jag VERKLIGEN inte tror eller vill men det är ju lika bra att ha med sig saker.

Nu ringde de från sjukvårdsupplysningen igen och sa att det var lika bra att vi åkte till akuten direkt.....yes (not) bra början på det här året. Wisch me luck (hur fan det nu stavas;)!

Lägesraport från oss...

.....jodå, vi mår väl inte "tipptopp" men idag mår faktiskt Svea bättre. Hon har både ätit lite och lekt lite. Visserligen hade hon lite feber nu i eftermiddag igen men så är det ju. Även jag har fått hosta och det känns i kroppen som om en ångvält har kört över den. Fredrik har ju jobbat den här veckan så jag har burit ganska mycket på Svea (när hon har varit grinig) och även sovit rent ut sagt skitdåligt.

Vi har "fuskat" med knappen några gånger, när hon fick feber och det var nog nödvändigt för mitt psyke. Men idag har jag inte gett henne något den vägen och det känns också bra.

Nu ska jag hoppa i badet och se om min kropp kan få vila (några minuter, utan barn). Om jag fick så skulle jag kunna sova i en vecka tror jag, så jäkla slut är jag.
Hoppas att ni har sköna "mellandagar" i alla fall.
Kram och puss.
Och TACK snälla för alla kommentarer både här och på Fb, jag läser begrunnar och tar åt mig tips och ideér.

STATUS: Slutkörd!

Jag håller på att bli idiot...

Karolin är inte "bara" mamma hon är grisjägare också;)

.....det är verkligen inte långt kvar:(

Och allt handlar förstås om Sveas matintag. Tänk att jag har blivit så knäpp i min hjärna att jag faller omkull handlöst när hon inte äter bra. Jag vet å ena sidan att barn som håller på att få tänder kan matvägra...HALLÅ KAROLIN! det gjorde hon ju när hon fick sina framtänder och det är ju "bara" en månad sedan. Skillnaden då var ju att vi gav henne mat i knappen och det gör jag (vi) ju inte längre, vilket i och för sig är sååå skönt och befriande. Å, andra sidan är jag livrädd, gör jag henne illa när jag inte matar på henne i knappen, när hon inte äter så mycket på en dag. Hon har varit lite grinig idag (hon brukar annars vara en solstråle) och väldigt mammig och klängig. Tänk om jag försätter henne i svält/uttorkning......det känns skit rent ut sagt.

Nu väntar jag tills i morgon, försöker få en tid för vägning på BVC och SEN avgör jag/vi och BVC om jag ska ge henne i knappen eller inte. Har hon minskat massor i vikt får vi väl återuppta det knappen) och om inte så kör vi på som förrut. Jag önskar av hela mitt hjärta att det ska gå vägen.

Status: Ensammast i världen (fast att jag egentligen inte är det) men känner mig som jag har Sveas hela liv hängandes på mina axlar och de bara tynger ner mer och mer och mer och mer och mer.........................(hjälp!)

Okej! Det roliga som hänt! Jag har skjutit en gris till och den här gången en vuxen. Det var en grupp på tre vuxna och oräkningsbara smågrisar (ej randiga). Så kan det gå. Korten blev inte de bästa men jag var ensam och satte kameran på bilen, som var igång, därför blev de lite suddiga:)

Nu är det måndag igen!

Och vardagen infinner sig igen. Fredrik stack och högg vid 04-tiden i morse. Vad ska man hitta på idag då? Minus 21,6 grader är det ute så det är ju inget jag vill dra ut Svea i även om det är otroligt vackert väder. Grabbarna (Svante iaf) är rastlös, han måste alltid ha ett projekt på gång. I helgen har Fredrik och han byggt ett snöblad till gräsklipparen, så nu kan han ploga snö också:)

Igår kväll var vi uppe hos Nettan och Göran en sväng. Skulle ha åkt till Västervik till mina chefer egentligen men i och med att Svea spytt och de ska på en månads semester i Asien så var det kanske lite dumt att chansa på att det inte var magsjuka hon har haft. Men jag märkte inget konstigt, förutom att hon inte åt, så när vi blev bjudna till N och G var det lätt att tacka ja. Våra sommar (nu vinter-)grannar "Stockholmarna" var också där. Vi åt massor av god mat och hade trevligt. Mellan maten och kaffet åkte Svante och jag en sväng hem och hämtade bössan och stack ut på en liten grisjakt. Det var ca:15 smågrisar ute (vet inte om de var moderslösa) de sprang omkring på ladugårdplanen utan någon vuxen gris i alla fall. En av dem föll för min kula igen och även om ni som läser tycker att jag är en hemsk människa som skjuter dessa små så är det nog mer humant att skjuta dem än att de fryser eller svälter ihjäl. Har de ingen mamma kan ni själva tänka vad ont om mat det finns för dem just nu, stackarna! Och de är ändå så pass stora att vi tar hand om dem.
Status idag: HOPPFULL!
Ha en trevlig dag!

Piss:((((

Ja, då var det kört känns det som....Svea spydde igår kväll MÅNGA gånger. Jag klarade mig ganska bra från ett psykbryt (ringde till Syster Syster och fick stöd) och hon sov BRA inatt. Jag sov väl mindre bra med helt okej ändå.

Men idag.....VARFÖR? Nu äter hon inget (en halv burk purée) men som tur var dricker hon och det är ju i och för sig skönt. Och hon är pigg men jag däremot bryter nästan ihop när hon vänder bort huvudet. Jag vet att det är hjärnspöken och att jag antagligen inte behöver oroa mig MEN det är så lätt att skriva det men sen att leva upp till det är en annan sak. Nog för det här med Sveas mat "står mig upp i halsen" i vanliga fall men sådana här dagar vet jag inte hur jag ska orka.
Är det någon som kan byta av mig?
Status på mig: "sådär".
Status på Svea: Glad!

En sen julberättelse....

Vi åt en god grötfrukost och lyssnade via dator på alla "braiga" jullåtar som finn, Band Aid, Wham, Adolphson och Falk mm. Efter det hade vi några pojkar som var såååå intresserade av alla julklappar. Vi frågade om de ville ha med sig dem till Härad (farmor och farfar) som vi skulle till senare eller om de ville öppna dem innan. Det sistnämnda förslaget vann. Sådan tur vi hade att det dök upp en jultomte vid 11,30-tiden, då!
De blev jätteglada för sina julklappar (och dagen var räddad!) Vår första jultomte som kom när Svea låg och sov.

Mats och Colin i Härad.

Mina söta svägerskor.

Svea var skeptisk till Tomten.

Vi åt middag som alla hade hjälp till med och den var jättegod. Blev mätt som en plätt. Jag bidrog med varmrökt och gravad lax från Finnö (Gryt), köttbullar och ägghalvor.

Efter maten kom tomte nummer två för dagen och Svea blev livrädd minst sagt. Hon stortjöt när han pratade med henne;)

Hela gänget samlat i Härad.

Svea fick ett tält av oss och det tycker hon mycket om. Även Elis gillar att mysa där inne.

Mys!

Så fick hon en docka av Nettan och Göran också och den ville hon gärna krama och pussa på.

Lite russin är alltid gott!

Oj, det blev ingen lång berättelse men va fasen, när man i stort sätt bara har ätit och ätit är det ju inte så mycket att skriva. Vi var i alla fall hemma vid 20,00 och då var Svea så trött att hon sov på skötbordet. Jag gick och la mig vid 22-tiden och sov ganska gott.

GOD JUL!

Ja ni kära vänner, jag vill (om än något sent) önska Er en riktigt god jul.
Min dag har varit bra på alla sätt och vis och jag är jättenöjd och glad över den! Och vet ni vad???? Jo, jag fick faktiskt FYRA julklappar. Av mamma och pappa fick jag en Lasse Åbergtavla och en jättefin röd skål och av svärmor och svärfar pengar och sist men inte minst så fick jag extralysen till min bil (som jag har önskat mig i flera år både till min födelsedag och till julklapp men inte fått) av min man! Så GLAD för alltihopa!
Nu ska jag nog gå och lägga mig! Bilder kommer i ett annat inlägg och kanske en lite mer utförlig beskrivning av julafton.
Puss och kram!

Dan före doppardagen.!

Har haft en fin dag hemma med barnen. Svea har inte ätit så värst bra men jag håller mig borta från knappen;) Otroligt, att det var så lätt att sluta bara man bestämde sig. Behandligshemmet på Björkö var bra helt enkelt.

Jag var och högg en gran på eftermiddagen, den är väl inte världens vackraste men jag har sett värre;) Barnen tyckte i alla fall att det var kul att klä den och det är ju det som är det viktigaste. Elis, den sötnosen, med sin "bästa vän" Svamp Bob fyrkant.

Jag har även varit i Viken idag och hämtat ut julklapparna jag beställde via nätet, vilken tur att de kom innan julafton!!! Nästa år ska jag satsa mer på it-handel, så jäkla smidigt alltså.

Har även hunnit med att nerlägga min tredje gris ikväll.....äntligen...den satt långt inne;)

Det var mellan 10-20 grisar som var framme men jag siktade "bara" in mig på en och det gick så bra, den gick inte en centimeter utan den föll på plats. Kul var det i alla fall. Drog hem den för att visa övriga familjen och den var mycket tyngre än vad jag trodde, fick byta tag (hand) 5 gånger innan jag var hemma.
Nu ska vi snart krypa till sängs. Tänker jag ett år tillbaka i tiden känns det helt otroligt att det kunde bli så här bra. Då kändes det som om mitt liv var slut och att jag inte skulle orka gå vidare. Jag är tacksam för var dag vi har tillsammans!

Det går fortsatt bra....

....med Sveas mat. Hon har ätit duktigt idag och varit pigg och glad. Vi har hunnit med att vara i Svantes och Elis skola för att se på julpjäser. Alla elever är så duktiga (och alla lärare:) och man blir så stolt som förälder. Svea tyckte också att det var kul och kramade och gosade mycket med sina bröder när de träffades.

Mamma och pappa var här en sväng när vi kommit hem och överlämnade massor av julklappar. Såg även att det var två till mig (de blir nog de enda jag får, extra kul. Fick även en fin julblomma av mor.

Ikväll har jag skjutsat Svante till innebandyn och under tiden han var på träning åkte jag och pantade burkar och PET-flaskor. Träffade Sofie och Ulf en "snabbis" på affären och det var roligt. Det var många burkar/flaskor att panta så det tog sin lilla tid. Av någon konstig anledning blir det alltid stopp eller fullt i lådorna där panten hamnar, när jag för en gång skull anstränger mig. Så irriterande!!!!! Nu var det nog pant för ett år tillbaka i tiden så ni förstår..........att det tog tid!

Nu ska jag snart gå och "kvarta" ska bara kolla så det inte står någon fet gris i trädgården och äter fågelmat, som de gjorde i förrgår.

Hur gick det sen?

Kanske det är någon som undrar hur det gick med våra strandsatta barn? Jodå, det snöade ju även igår (måndag) och jag började faktiskt känna mig lite undrande om Svea och Elis skulle kunna komma hem till jul;)

Jag ringde och pratade med Christel och frågade om det åtminstone inte gick att gå ut till Björkö så att jag i alla fall skulle kunna få träffa dem men även med risk för att bli isolerad där. Jodå, gå trodde nog både Christel och Magnus på. När isen stöper kan man säga att det är som om det kommer upp vatten underfrån. Vattnet är ju fortfarande ganska varmt i och med att det kom så mycket snö på isen och som alla vet så isolerar ju snö och det innebär att det inte fryser på underfrån. Det är ju som på land, gräver du dig ner genom snön till backen så möts du av väldigt mjukt och blött material= det finns ingen tjäle i marken.

Detta gör i sin tur att det nästan inte går att köra med skotern.

Magnus var dock inne med skotern till Skorven för andra gången den dagen. Vet man om att det ska bli kallt är det bara bra att ha kört några gånger för fryser det på (och det tror jag att det gör för nu har vi minus 22 grader ute) så blir det skapligt skoterspår.

Jag började min vandring mot Björkö (ca:3 km) och jag kände att det var ganska jobbigt redan eter 500 meter (pulsa själv i 30 cm djup snö) men sen när det blev stöp blev det ännu jobbigare och LÄSKIGARE. Jag hade både isdubbar och ispilk men ändå....hjärtat var i halsgropen ett par gånger. Känslan av att inte veta var eller OM det var dålig is samt att ingen höll ögonen på mig gjorde att jag stundtals faktiskt blev skiträdd. Som tur var gick det bra och pappa kom och mötte upp när jag hade ca: 800 meter kvar, tack pappa!

Det var verkligen spännande att se hur Svea skulle reagera på att träffa mig och jag blev nog lite snopen när hon sträkte sig mot mig och både fnissade och fick tårar i ögonen, trodde nog att hon glömt bort mig. Elis det lilla sötnosen sa "bara" HEJ MAMMA! Till saken hör också att han verkligen ville åka hem, han har ju alltid varit en "hemmakille".

När jag hade varit på Björkö en dryga halvtimme ringde Bengt som kör svävaren och undrade om vi ville åka med in till Skorven (där vi har bilen). Christel, Mikaela, Rebecka och jag skrek JAAAAA!
Så fort på med kläder och packa, packa snabbt (han var där på 10 minuter) och sen rusa ner till bryggan. Jag hade inte ens hunnit ner till sjön (isen) förrens jag såg Elis trampa ut på isen med betsämda steg och in i svävaren, ha, ha, ha han ville verkligen hem.

Svea tyckte också det var okej att komma hem och jag tyckte MYCKET om att ha alla tre "runt benen" igen.

Nu till VÄRLDENS nyhet!!!! I och med att jag inte skickade med någon mat till knappen så hade ju inte Svea fått mat i den sen i lördags morse heller. Alla på Björkö peppade mig och sa att det inte var något konstigt eller ovanlig med hennes matintag, utan de tyckte att hon åt bra så de hade övertalning på hög nivå kan jag lova. Det vill säga att jag heller inte skulle ge henne något i knappen.

Och vet ni vad????? Det har jag inte gjort heller och det funkar (än så länge) jättebra. NATURLIGTVIS (för min egen skull) så var jag tvungen att få lite stöd av vår "Knappsköterska", så jag ringde och pratde med henne idag och med henne "i ryggen" känns det faktiskt jäkligt bra.

Kortfattat: Svea har inte fått något via knappen sen i lördags morse och hon verkar vara helt okej ändå:))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))

GOD NATT gott folk! Jag hoppas att detta gör er lite glada också;)

Så kan det gå....

....har länge känt att jag skulle behöva vara "lite" barnfri och var ju faktiskt väldigt ledsen över att vi inte kom iväg till Sthlm jag och Fredrik.
Igår skulle vi ju på julbord och då skulle Christel se till barnen. Jag åkte ut till Björkö med Svea och Elis och Svante skulle komma senare med Sofié för han spelade innebandy i Viken.
Sagt och gjort, pappa hämtade oss i Skorven och det snöade lite och isen var lite "stöpig" på sina ställen, (snö+vatten=kladdjoksig is, som det inte går så bra att köra skoter i.)

Jag var hos Christel ett par timmar och åkte sen med pappa igen. Åkte till affären och handlade och kände att jag fick tårar i ögonen. När jag kom ut i bilen började jag störtgråta och tårarna bara sprutade, vet inte varför egentligen men det kändes både skönt, läskigt och nervöst på samma gång att lämna bort Svea. Har ju inte varit från Svea mer än en natt, då jag åkte hem från sjukhuset i Juni och sov hos grabbarna och helt "barnfri" har jag inte varit på 1½ år. När jag hade fått ur mig mina tårar och kommit hem kändes det bättre och jag tog bössan och stack ut och kollade efter gris (såg ingen). Efter det blev det ett bad och sen åkte vi till Falerum där Fredriks kusin bjöd på julbord. (Svante sov över hos kusin Kevin).

Jag hade inte så höga förhoppningar om att det skulle bli roligt, jag vet ju att Fredriks släktingar (och han också) har en tendens att snöa (ha-ha) in på att BARA prata om skog och maskiner. Det är väl kul till en viss del men inte en hel kväll. Nu hade vi sådan tur att vi hamnande brevid Rogga och Maggan och två andra jättetrevliga personer och vi pratade inte skog någonting. Hade jättekul!
Rätt vad det var var klockan 22,30 och jag sa åt Fredrik att ska vi inte åka hem nu? Vi reste oss och skulle åka då kom det fram ett "groggbord" så då stannade vi;) Klockan 00,00 åkte vi därifrån:)

På hemvägen snöade det redan mycket och så fortsatte det nog hela natten.

I morse ringde jag till Christel och hörde hur det hade gått med Svea och hon hade sovit från 20,00-08,00. Jag hade inte tagit med aggregatet och ersättningen för jag tänkte att hon klarar sig nog utan två knappmål:)
Vid 10,45 ringde Christel och sa att vi kunde nog fortsätta sova (hon ringde och väckte oss;) för det gick inte att åka skoter och ännu sämre svävare när det var så snöigt.....
Det kändes VÄLDIGT snopet men jag har faktiskt njutit lite och sitter nu och väntar på Netttan och Göran. Vi ska åka och äta julbord på Folkets hus och sen se Showtime som Ussa är med i och det ska faktiskt bli jättekul.
Med maten av Svea har det nog gått ganska bra på Björkö och det är skönt. Skönt att släppa lite av ansvaret faktiskt. Så nu vet ni hur det är här i all snöyra. Har även varit ute och skottat och gett både höns, kaniner och småfåglar lite mat.
Ha det bra!

Så sant som det är sagt:

Vill bara passa på att citera Johanna Wessman som skriver en krönekör i varje nummer av tidningen "Föräldrar & barn". Det är ju precis så jag känner och kanske någon annan med mig:



" Jag vågar påstå att det inte finns en förälder som kan hålla sig oberörd inför matvägrande barn. Det är som en kick-spark på vår ömmaste punkt. En trubbig bordskniv instucken i vår bild av föräldrarskapet. Vi blir som fågelmammor som flaxar fram och tillbaka med allt fetare daggmaskar och lägger all vår tid på att göda vår avkomma".

Svante 10 år!

Idag fyller sötnosen 10 år, vart tog de tio åren vägen? Det som är så häftigt när barnen blir större är ju att man helt plötsligt för en helt annan dialog med varandra. Svante och jag är nog osams 100 gånger i veckan för han är såååå envis och kan vara tjurig så in i bängen Där i mellan är han världens goaste och hjälpsammaste kille och han är så kranmig och stöttande att jag ibland blir förvånad. När M:s T dog och jag var jätteledsen höll han om mig hela tiden och sa-Såja mamma, var inte ledsen, du får titta upp på himlen och se på ett moln och tänka att det är T. Det var så fint sagt av honom tycker jag.



Denna dag började i alla fall bättre än förra årets födelsedag, som du kan läsa om HÄR.

Mina nya snygga vinterkängor (egentligen arbetsskor) med både stålhetta och spikskydd. Varma och snygga är de också, tycker jag.

En ledsen Svea.

Nu fick jag tyvärr ett jobbigt telefonsamtal. Jag ber till GUD att det ska gå bra.