Ny tur till Västervik....

...och den här gången med ambulans. Svea den lilla busan, skrämmer livet ur resten av familjen. Efter en natt med slemspya, uppspyning av sonden och allmänt hängig pga. allt slem, så var både jag och Fredrik nervvrak. Jag ringde in till BARN och de sa att om jag var det minsta tveksam vad det gäller Sveas allmäntillstånd så skulle vi ringa SOS, så det gjorde vi. Vädret var inte det bästa, totalt snökaos, så ambulansen som skulle utgå från Valdemarsvik, var tvungna att ringa in plogbil så de dröjde. I väntan på den stod jag med Svea i famnen och försökta blåsa på henne eller nypa lite lätt i henne för att se att hon inte "föll bort". Samtidigt som vi försökte verka lugna inför Svante och Elis, vilket tyvärr var jättesvårt. Stackars, stackars älskade Svante, han kommer nog alltid att minnas sin nio-årsdag.
Som tur var har vi världens bästa grannar som kan ta hand om barnen, i ur och skur. Jag ringde först till N som sa att det var bara att komma upp med dem och sen till G som höll på att mjölka. G, var borta hos oss på fem röda sekunder, med traktor och plogplad (imponerad men hur gick det för korna?).
I väntan på ambulansen, vilket dröjde ringde F på nytt och då berättade de om bravaderna i Viken och sa att de skickade en från Västervik i stället. F propsade på att vi skulle åka och möta upp den och det fick vi göra på eget bevåg. Som tur var var Långrådnavägen bra plogad så vi hann enda till Gamleby innan vi mötte ambulansen, och vi fick jättemycket beröm av dem att vi hade åkt och mött dem.

Det kändes skönt att vara i trygga händer.

Svea var på UL av magmunnen vilket förhoppningsvis ska göras om idag, för hon hade ingen mat i magen när Ul:et gjordes och det är tydligen ganska bra om de har, (det säger sig självt tycker jag). Svea fick dropp på eftermiddagen så nu är hon piggare igen och gud så skönt det känns.

Gårdagen var MYCKET jobbig för mig, psykiskt, så både Fredrik och vår underbara barnsköterska Pia kom överens om att jag skulle prova en sömntablett på kvällen, vilket jag själv var lite i mot. Men med övertalning av både Pia, Fredrik och Christel (som kom och hälsade på) så tog jag en. Förstod väl själv innerst inne att jag var i stort behov av sammanhängande sömn, har bara sovit 2-3 timmar per dygn, pga allt bök och stök med sondning och pumpning, den senaste tiden. När jag till slut såg stjärnor igår eftermiddag så var det ingen tvekan om att jag nog behövde sova. Jag tog tabletten ca: 21.30 och vaknade vid 08.30 i morse, ha-ha-ha! ELVA timmar! Mmmmmm, det var skönt det kan jag lova!

Nu har mamma och pappa varit och hälsat på och jag skulle gärna vilja komma ut lite idag i det fina vintervädret. Kyrka på bilden längst upp är vår utsikt från fönstret, den är så vacker och STOR!

Svante fick nog en fin födelsedag igår trots allt, skolan var inställd, Nettan bakade tårta till honom och både mormor och morfar, farmor och farfar var i Stjärneberg och firade honom, så han kommer förhoppningsvis att minnas den som en härlig dag.

Återkommer senare!