För många, många år sedan (närmare bestämt 18 år) när min lillasyster jobbade på turistbyrån i Västervik ringde det en dam från Tyskland. Hon letade boende runt Västervik till sin man och dotter. De hade i tjugo års tid semestrat runt om i Sverige och ville nu prova ostkusten. Tyvärr var alla boende upptagna men Sofie kom på att på Björkö kanske det fanns något ledigt. Efter en koll med mamma och pappa visade det sig att mycket riktigt fanns det ett ledigt hus där. Det var första gången jag träffade Matthias och Marlene. De verkligen älskade Björkö och det var många gånger de återvände dit. Det var även väldigt ofta de kom och bodde hos oss (oavsett årstid) i Klockhuset (Härad), Märtahuset och Sjölycka (Käggla). Jag minns alla stunder som man satt och lyssnade till deras prat (på tyska) man förstod inte allt men för varje år lärde man sig något nytt ord. Det första ordet (förutom de jag kunde sedan högstadiet) som jag lärde mig var Pfifferlinge (kantareller). Jag plockade "tonvis" med svamp åt dem och de blev alltid så glada, i utbyte fick jag ägglikör, vin och kakor :) I Glessen (utanför Köln) där de bodde hade de ett hönseri, där de förutom att sälja äggen även gjorde (världens godaste) ägglikör. De var alltid så generösa och vänliga.
****************************************
Våren 2004 blev vi bjudna på Birgittes 70-års fest. Mamma, pappa, Sofie med sambo, Fredrik och jag flög ner till Tyskland. Där blev vi så väl mottagna. Vi hann med att besöka Köln (Domen), bli bjudna på underbart god nyskördad sparris samt vara med på den häftigaste 70-års festen jag fått uppleva. Mat i överflöd, bland annat skaldjur som pappa och Matthias under dagen varit i Holland och hämtat, orkestrar, uppträdande, "hula-hula"-damer, gott dricka och trevligt sällskap :) Verkligen några fantastiska dagar att minnas. Tilläggas ska också att familjen Johnen bodde i ett "Vetlandahus" som var målat falurött med vita knutar, hade bastu och pool och att deras trädgård var enormt vacker av blomster, buskar och träd. Ett av deras fina träd var ett valnötsträd. Marlene hade många gånger med sig frukt (nötter) från det trädet till oss, behöver jag säga att nötterna smakade gudomligt!!! En gång nämnde jag till dem att jag också skulle vilja ha ett valnötsträd och ni kan ju bara gissa vad de hade med till mig nästa gång vi sågs. Bredvid deras stora stora träd hade det kommit upp en planta som de grävde upp och tog med till Sverige och mig:) Jag planterade det i Käggla, i vårt grönsaksland och min lycka var stor då det "slog rot" och "tog sig" med en gång. Min glädje byttes dock av dysterhet efter vintern som kom, dock inte av att trädet frös ihjäl, utav att en hare hade varit framme och bitit av det mesta av trädet.......ärligt talat så trodde jag aldrig att trädet skulle överleva men av någon konstig anledning kom det ett nytt toppskott på våren. Behöver jag säga att jag idag är så innerligt glad över mitt valnötsträd (även om det inte burit frukt ännu) som har överlevt harangrepp, flytt från Tyskland till Kägglahus, uppgrävt därifrån och flyttat och återplanterat på Björkö, där det idag är ganska stort och frodrigt.
****************************************'
Livet förändras!
Tyvärr händer det saker i livet som man inte kan påverka. Vi (var tvungna att flytta av olika orsaker) och där försvann lite av vår kontakt med familjen Johnen. Dock hann de under tiden sälja sitt vackra ställe i Tyskland, flytta till Vråka (inte alls långt från oss) men vi "hittade" tillbaka till varandra och vi började "umgås" igen. Någonstans där blev Birgitte sjuk och avled. Vi alla som kände dem tyckte det var så sorgligt men tröstade oss med att hon levt ett bra liv (och några av hennes sista somrar bodde hon i Smedjan på Björkö, där hon trots allt trivdes och mådde relativt bra, då hon hade problem med både diabetes och hjärtat).
Våren 2011 hjälpte jag Sofie och Ulf att måla i deras nyinköpta hus i Loftahammar. Roligt var också att även Matthias och Marlene var där och hjälpte till, jätte kul att träffas. De var alltid lika glada, godhjärtade och hjälpsamma. Hemskt nog blev Marlene, någon/några veckor efter det helt plötsligt dålig och inlagd på sjukhuset i Västervik, där det konstaterades att hon hade en hjärntumör, inte så god prognos på det :( Mamma och jag åkte in till sjukhuset för att besöka henne, fy så hemskt!
Några månader senare träffade jag Marlene och Matthias i Östra Ed på "majtorget". Marlene såg sprulande glad ut och hade en lång fin peruk (hon som alltid haft kort hår). Det är det sista minnet jag har av Marlene och jag är tacksam över att det blev ett positivt minne. Våren 2012 gick också Marlene bort utav sin sjukdom.
Stackars, stackars Matthias som nu mist både sin fru och "dotter" inom loppet av några år.
*******
Jag kan inte ens förklara vad som hände sedan.......sista gången jag träffade Matthias var i julas när han var med oss ut till Björkö. Det var jättejobbigt att se honom (men naturligtvis även roligt) och man både såg och kände att hans livsgnista försvunnit. Bara några månader efter det mötet somnade även han in (efter en tids sjukdom). Allt känns så fruktansvärt tragiskt och jag kan fortfarande inte fatta det att alla TRE har dött inom loppet av ett par år. Jag är så oerhört tacksam över att jag lärde känna ER Birgitte, Matthias och Marlene. Ni har bjudit mig på många roliga minnen (och ägglikör, vin och kakor ;) ) och jag hoppas att NI nu har varandra igen och kan ge ER ut på nya äventyr, var NI än befinner ER.
****************************************
Jag behöver väl inte berätta för ER läsare att mitt valnötsträd "står högt i kurs" hos mig idag och att jag inför Matthias död, höll i trädet och grät...................
*************************
Här följer lite bilder:
Vår härliga Tysklandsresa 2004.
Fredrik och jag redo för århundrades 70-årsparty!
Birgitte och en av orkestrarna.
Sång för jubilaren.
Birgitte 70 år!
Matthias.
Dans.
Lite akvavit och cola under deras valnötsträd.
"Hula-hula-damer" på festen.
Matthias och jag.
Akvavit och cola.
Sparris och skink-middag.
Mamma och Fredrik framför Kölnerdomen. Vilket bygge!!!!!!
Matthias och Birgitte på besök i Käggla.
Här bjuder Matthias på 15 liter öl i Käggla. Oj, vad roligt (jag var dock gravid och drack inget :)
Matthias med öltunnan.
Matthias och en väldigt liten Svante.
"Stor och liten"
Marlene i "Lillstugan" på Björkö med Rebecka, Jennifer och Mikaela.
Matthias var med på älgjakt både på Björkö och i Härad.
Lite samkväm i lillstugan.
Matthias, mamma och jag i sjölycka.
Min sista bild på Marlene på sjukhuset 2012.
Kära vänner, tack för att jag fick lära känna ER, NI kommer alltid finnas i mitt hjärta <3 .="" p="">
