Det var verkligen ett skämt att vi skulle få vara hemma och ha det skönt och bara umgås alla fem, få känna sig som en "normal" barnfamilj med allt vad det innebär. Lördagen gick jättebra och vi fick i Svea 150 ml x 4 mål och hon kräktes inte en enda gång.
Jippi, det här löser sig nog tänkte jag. Jag hade värsta
pollenallergin men var ändå vid gott mod.

Svea var glad och sprallig, något stel i kroppen men ändå på topp.
Söndagen började inte lika bra....
Flera kräkningar under matning och vid
blöjbytning. Då sa jag direkt att, det här är
INTE okej....något är fel.
Jag ringde in till barn och pratade med en sjuksköterska. Hon skulle prata med en doktor och återkomma. Hon ringde tillbaka efter några timmar och tyckte naturligtvis att det var svårt att svara per telefon vad vi skulle göra men vi kom överens om att vi skulle avvakta till måndag morgon om hon inte blev sämre.....
Området runt knappen var lite, lite rött och jag kände en liten, liten svullnad där men det är ju svårt för mig att veta hur det ska se ut och kännas så kort tid efter
op.Ringde alla mina (två) systrar och mamma för att prata. Kände mig så hjälplös och ledsen, ville verkligen inte vara med längre....funderade på att "fly fältet"......
Fredrik skulle hjälpa Göran med att köra
ensilage i Bidalen, så Svante och han tog traktorn och stack iväg vid 11-tiden. Både Svante och Fredrik var lyckliga över att få rulla gräs så även om jag var nervös så kunde jag absolut inte hindra dem från att åka iväg. Mamma och pappa kom till mig i stället.
Jag matade Svea i knappen, hon somnade, lagade mat och pratade med mor och far. Då började hon skruva på sig igen och "
BLUÖURP" så spydde hon igen. Då började det verkligen krypa i kroppen på mig. Sen bajsade hon massor och det luktade INTE gott, unket...
Efter det mådde hon inte bra, satt i mitt knä och hängde och då ringde jag "barn" igen, samma sköterska, berättade hur läget var och då sa hon att det var bäst vi kom in.
Akuten igen........
Väntade och väntade, en
kirurg som hade jour kollade henne och knappen, hon pratade med en kollega (
han som opererat henne) och de
bestämde, dropp med en gång samt antibiotika.
Upp till "barn", "
emling" (bedövningssalva) överallt, armveck, händer och fötter.
Sen skulle det
stickas och det gick
INTE bra (igen).....
De stack och stack och träffade aldrig rätt, ådrorna var krokiga, gick sönder osv. Svea skrek, sköterskorna blev frustrerade (de är verkligen jätteduktiga!) och Fredrik och jag höll på att bryta ihop. Efter ett tag gav de upp och tillkallade personal från
kirurgen för att de skulle få prova. De kom och efter två stick fick de Ä
NTLIGEN tag i blod (till proverna) och de kunde sätta droppet.

Jag var helt slut både psykiskt och fysiskt så vid 21,30 sa jag till Fredrik nu får du sitta hos henne tills hon somnar för jag måste SOVA annars klarar jag inte av något mer. La mig och somna och sov som en stock 2½ timme.....var genomsvett när jag vaknade. Men det var så skönt att "komma bort" från allt. Vaknade till och från resten av natten, hon fick
panodil vid 3, mer antibiotika vid 5, stoppade om henne då och då men där i mellan sov jag djupt och bra.
Nu är klockan 11 och Fredrik har åkt och jobbat, jag känner mig trygg och mår skapligt.Tyvärr är det sjukstuga även i Stjärneberg,
Elis har feber och Svante allergi:(((
Underbara
Nettan och Göran tar hand om dem och ärligt talat vet jag inte hur det skulle gå om vi inte hade dem. De har gjort
såååååååå mycket för oss med grabbarna att jag inte vet hur vi ska kunna åtgärda allt. Sa ju det i höstas inför Sveas födelse att det blir bra om ni är barnvakt, då kanske det jämnar ut sig, jag var mycket barnvakt åt deras barn när de var små (vilket alltid i och för sig var kul och absolut inget jag inte villa vara, det ingick liksom lite i mitt jobb:)))
Men nu....nu har N och G varit mer barnvakt än jag någonsin har varit och nu är ju
Liza och
Ussa lite för stora för att sitta barnvakt åt (även om de kanske skulle behöva sin "storasyster" ibland;))))
Nu somnade "
Sveis" här så jag ska se om jag kan vila lite jag med.
Vill passa på att säga till
ER som har barn som är friska, anhöriga omkring er som ni älskar....
NJUT av varje sekund, var glada för var dag, minut och sekund ni får vara varandra nära. Livet är så oförutsägbart att man aldrig vet vad som ska hända, så passa på att tyck om ert
VANLIGA vardagsliv, det är verkligen
GULD värt och något som jag längtar oerhört mycket efter.......!
En sliten morsa som längtar efter VANLIGT vardasglunk HEMMA!!!!
En söt Svea som mår skapligt idag (tack och lov!!!!!)