Isa, min underbara jaktlabrador.

Jag skäms, jag våndas och jag vill inte...ta det här tunga beslutet att ta bort en familjemedlem.  Isa har funnits med i oss i alla flyttar vi har gjort, från Kägglahus till Stjärneberg,  till "V-vik", åter till Stjärneberg  och så nu till Liljestad ....älskade hund. Alltid glad och sällskaplig. Med Akela var det på ett sätt "lättare", hon var slut i sina ben och tolv år, även om jag grät floder och saknade henne så mycket.. Isa har inte ens fyllt 10 år men har en otäck tumör som växer. Veterinären dömde ju ut henne redan innan jul.....

Åh, borde ha "gjort DET" den här veckan...men kan inte..........älskar dig för mycket Isa! Förlåt för att jag ska bestämma  om du ska leva eller inte.
Love you!