Idag är en bättre dag!

Jag ringde till slut till sjukvårdsupplysningen där jag fick prata  med en helt fantastisk kvinna, hon  var så gullig och verkligen lyssnade på mig. Hon tyckte vi skulle åka in till akuten (jag hade ringt till Västerviks sjukhus växel, för ringer jag 1177 så kommer jag till östergötlands växel, vilket jag INTE ville till för då skickar de till Vrinnevisjukhuset). Nåväl, kvinnan (tror hon hette Gurli) sa att hon skulle ringa akuten och barnjouren och varsko att vi var på väg. Jag tackade så mycket och la på luren. Efter ungefär tre minuter ringer telefon och jag svarar och jag höll på att smälla av när jag hör -Carl-Erik här! Vår underbara superduperbraiga doktor Calle! Han ringer HEM till mig efter ett par minuter! Det kändes som han var lika glad som jag över att vi skulle få träffas (den 16 feb är det TVÅ år sedan vi skildes åt).

 

 Väl inne på akuten dröjde det inte så lång tid innan vi träffades och vad gör han då? Jo, tar sin mobil och sätter sig på golvet och tar ett kort på Svea, som han lovat Helene (vår underbara "knappsköterska") som också jobbade igår kväll (han hade berättat att han skulle ner och träffa Svea och hon ville så gärna se hur hon ser ut idag). Jag blir så glad enda in i hjärtat av deras engagemang som de ALLTID haft vad det gäller Svea och vår familj. Vi har nog satt våra "spår" för vet ni vad han mer frågar? Hur är det med dina ben nu? ( Jag rådfrågade honom sommaren 2010 vad jag skulle göra med mina svullna smalben, han kontaktade en kollega och ringde sedan upp mig personligen och berättade vad kollegan sagt). Han frågade även hur det var med grabbarna och sa att de brukade prata om Svea och undra hur det är med henne nu för tiden. ALLTSÅ! Jag är så innerligt glad över att vi fick så bra hjälp på sjukhuset 2009/2010 och jag skäms nästan över att vi har en "gräddfil" där MEN är man tacksam och verkligen förstår att det är så, så tycker jag att vi är värda det efter det vi var med om "på den tiden".

 Vår lördagkväll blev så här men vad gör det, bara Svea mår bra:)

 Hon spottade och fräste och NÄSTAN svimmade då hon fick medicinen insprutad i munnen (det var enda gången jag kände att det var lite jobbigt). Men inte ett pip sa hon då sköterskan tog ett stick för crp:n, jag hade sagt att hon skulle få ett plåster och eftersom hon ÄLSKAR plåster var hon coollugn!

 Min underbara man!
 Svea fick ett gosedjur av sköterskan, jag berättade för Svea att det var en sälunge och att de heter kutar, Fredrik var snabb och sa att det var A-kuten (kanske var så de tänkt?)

 Idag är hon nästan sig själv, pysslar och leker lite men har klängt på mig väldigt mycket, ingen feber men lite hostig och MYCKET dreglig.

 Söta smileElis.

 Skönt med en relativt lugn dag!

 I eftermiddags åkte vi till Liljestad hela familjen för att ha ut ensilage till rådjuren/hjortarna/hararna (ja, ja till alla djur som vill ha).

 Älskar att ploga, ha ut ensilage och spåra av i snön (hela familjen är med).

 Var till "Nya Käggla" och kollade till våra "små" kalvar. Jäklar, jag tror att de växer och än så länge håller de sig väldigt rena och fina.

 Svea och Fredrik.

Nu blir det lite bad för Svea måste tvagas efter febern, hon luktar sunk.....ska försöka slänga i Elis också ;)

 

Ha det fint!