Svea hostade mycket i natt och på morgonen lät det inte alls kul, det lät som om det var mängder med slem som bara åkte upp och ner. Det blir ju inte direkt att man kan slappna av när man hör eländet, hua.
Som tur var mår hon bra i övrigt (alltså ingen feber) men är snorig som tusan.
Jag blir så imponerad av vad så små personer förstår mycket. Förrut när jag satt på toan så hörde jag att det "plingade till" i min mobil, den låg i en fåtölj i stora rummet. Då sa jag till Svea, kan du hämta mammas telefon varpå hon sprang iväg och hämta den och kom raka vägen till mig med den. Just detta att hon har börjat förstå så mycket gör att jag inte pratar något om hennes matintag när hon hör på. Hon säger -Nän och skakar på huvudet när hon inte vill ha mer och då är det nog bäst att lyssna på det.
Konstigt nog har jag ingen klump i magen längre och det är så jäkla skönt. Visst kan jag bli lite frustrerad över att hon inte äter mer men det är ju sådan hon är:) Jag tänker ofta på vad Christel sa till mig för ett tag sen....-Fet kommer hon kunna bli ändå, senare i livet (vem syftade hon på....ha, ha, ha;) och det stämmer ju så väl. Bara hon är pigg, glad och allert så ser jag inget konstigt i att hon inte äter mer. Bra tänk, va???? Go och glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar