torsdag 22 april 2010

Var våren vägen?

Nu känns det som om hösten lika gärna kan vara här, vädret är ju desamma men då är jakten i full gång och det är ju mycket bättre än skitväder utan jakt. Nåja, det blir nog fint väder snart igen och det bästa med det här är ju att det börjar grönska ordentligt ute. Vitsippor finns det i alla fall gott om och det är ju ett härligt vårtecken om inget annat.
Idag åker Sofie, Ulf och barnen till USA. Just nu sitter de på Arlanda och väntar på att deras flyg ska avgå. Det var tänkt att de skulle flyga vid 10-tiden men nu är det sagt vid 16. 00 i stället. Jag är INTE avundssjuk, finns inget tråkigare än att sitta och vänta. Tyckte det räckte med den halvtimmen vi väntade på Åre station innan vi visste om vi skulle komma iväg.

Idag glömde Fredrik sin mobil hemma så jag har inte pratat med honom på hela dagen, det är skittrist. Snacka om att man saknar hans ljuva stämma och att man är beroende av dessa mobiltelefoner. Hela tiden tänker jag: Nu ska jag ringa och berätta det och det men så kommer jag på mig själv...hans telefon ligger ju här på bordet. Ofta brukar jag även skicka MMS till honom så han får se vad vi gör om dagarna men det är ju meningslöst det med idag. Böööl!
För er som undrar så har mina höns börjat värpa igen! Igår fick jag 12 ägg och det är helt okej tycker jag. Äggproduktionen ökade 100% när jag hade tagit bort alla överflödiga tuppar som hela tiden våldförde sig på de stakars hönorna. Så nu består helgfrukostarna återigen av "hemma"ägg, gott!
Måste bara berätta vad Svante och Elis frågade igår när jag berättade att Svea hade varit på öppna förskolan; Var det något annat barn som hade sond? Näe, sa jag det var det inte. Nähä, men var det någon som hade knapp då?
Snacka om att de tycker det är det mest naturliga som finns nu, att barn har sond, eller knapp.
Förhoppningsvis har Svea ökat deras förståelse för att alla barn/vuxna kanske inte ser/är likadana och att det finns många olika handikapp och att alla människor är lika mycket värda oavsett hur man ser ut eller är. Kan Sveas "mat"problem medföra att mina barn blir ödmjuka inför andra så kan man verkligen ändå se att allt vi varit med om har fört något gott med sig!

1 kommentar:

Mia sa...

Ja,vart tog den vägen????
Jättekallt,och inget sug efter promenader...
Så härligt att Svea ökar duktigt i vikt. Tänkte på det där om förståelse för andra...livet är ju inte bara "svart eller vitt",och jag tror att det är jätteviktigt att se det,att alla är olika ,men underbara och unika änndå! Grabbarna är ju fantastiska brorsor!
Ja,(fy) vad beroende man blivit av mobiler...Tur att man har den (oftast) mad sig så man åtminstone kan hinna ringa sin vän när "man ändå bara kör bil";-).
Kram till Er