Det är nästan så jag skäms när jag går i en och en halv timme, bara för mig själv. Jag släpper allt, ansvar och tankar på barnen, om vad som kommer att hända i framtiden och "bara" ägnar mig åt att njuta och vara lite egoistisk, för en gångs skull.
Jag brukar tänka att jag är värd det här, för börjar jag rota tillbaka i tiden så VET jag att jag har haft det jobbigt med Svea. Jag vet att jag mådde skit, att det verkligen höll på att knäcka mig, allt detta med sondmatningen.
Kommer ALDRIG att glömma den gången när jag tittade ut genom sovrumsfönstret, på ett alldeles snöigt och vackert landskap, solen sken och det var så fint men mitt inre var inte lika fint. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle kunna börja leva igen och hur jag någonsin skulle kunna komma ut på promenader. Jag kunde inte fatta att det pågick ett "vanligt" liv utanför vårt hus, där grannar, vänner och släktingar "bara" tutade på som vanligt. Att jag nu får uppleva och insupa det igen är STORT för mig och jag är sååååå tacksam över det. Stjärneberg är snart grönt igen!
Styvmorsviolerna blommar och är söta.
Maskrosor längs vägkanten är faktiskt också en väldigt vacker syn.
1 kommentar:
,,,,,va´ jag skrev här när "kommenterandet" la´ ner verksamheten var:
Du beskriver allt du gått igenom så otroligt fint & så målande så jag började att gråta!!!!!!
& du har all rätt att vara "egoistisk" nu om du nu vill kalla det för det!
Jag skulle hellre säga att du pysslar om dig själv!!! För att kunna va´ en bra mamma/fru/kompis/medmänniska eller hur man nu vill uttrycka sig!!! För att orka helt enkelt!
& du....återigen kalasfina foton!!
Kramar från Pia
Skicka en kommentar