Svearapport!

Igår var vi på återbesök hos "vår" doktor och innan det var vi hos logopeden med Svea.
Vårt första besök, när vi "låg inne" hos logopeden, gav oss absolut ingenting och jag var väl lite tveksam den här gången också. MEN, så fel jag hade. Kom nu till en tjej som verkligen lyssnade på oss. Det hon berättade var mycket intressant, bland annat, att det inte alls är ovanligt med barn som föds och inte äter. Hon berättade även andra saker för oss och bekräftade mycket fakta om många frågor jag hade kring just detta känsliga ämne "matvägran". Jag var så glad och nöjd när vi gick därifrån. Hon informerade oss även om "peg" och "knapp", läs mer HÄR, (denna info är om vuxna som får peg) och hon tyckte att vi skulle ta upp det med doktorn, när vi skulle dit senare, så det gjorde vi så klart.
Doktorn skulle prata lite med sina kollegor om detta och återkomma snart om svar, om när vi i så fall skulle kunna få tid för en operation. Har läst på lite om "peg och knappmatning" när jag kom hem och det verkar vara många positiva saker som helt klart överväger sondmatning via näsan. Pratade även med "vår" dietist idag och hon hade BARA positiva ord att säga om det. Hon gav mig också mer information än vad jag hade innan. Naturligtvis är det inte bara "lätt som en plätt" att sätta peg/knapp, för det är ju i alla fall ett ingrepp som görs under narkos. Jag kommer nog vara illamående av nervositet, om vi nu kommer att bestämma oss för det. Men just nu känns det trots allt att det lutar åt det så småningom.

Doktorn lyssnade som vanligt på hjärta, lungor och pratade med oss om hur vi tycker allt fungerar hemma. När vi nästan var färdiga så "råkade" jag nämna för honom att Svea hade skrikit så mycket och länge samt varit helt otröstlig, när vi var i Åre. Genast plockade han fram"örontittaren" (vad den nu kan heta) och tittade henne i öronen. JA, här är hon röd och i det andra....JA, här är hon också röd. Stackare! Hon hade öroninflamation! Inte konstigt att hon vridit huvudet från sida till sida och "gnytt" i sömnen och haft lite feber i en vecka. Han skrev ut penecilin med en gång och jag tycker redan hon är bättre...SKÖNT!

Sammanfattandet av dagen var mycket positiv men trots det tyckte jag kvällen blev "svår". Grät och grät och blev orolig över mig själv men ringde då till min psykolog på Björkö, Christel, och hon fick mig genast att må bättre. Vi kom överens om att jag antagligen grät över att jag var så lättad, över dagens sjukhusbesök samt att jag lider av ett X antal nätters sömnbrist, och så var det nog helt klart.

Idag är allt okej igen och vi har haft ett roligt besök utav Alvar och Sofie. Återkommer med bildbevis en annan dag.