Ingen kan förstå!

I morgon är det min svärmors begravning och det är rent ut sagt skitjobbigt! Jag tror ingen kan förstå eller ens ana hur MYCKET Ingrid och jag var tillsammans "förr i tiden". Vi jobbade sida vid sida, hjälptes åt med mat, djur, byggen och barn. Varje dag samlades vi och diskuterade vad som skulle ske under dagen. Jag peppade och stöttade Ingrid många gånger både med ord och handling mot våra män ;) Allt efter barnen kom så "bytte" vi sysslor, hon tog hand om barnen (vilket hon gjorde exemplariskt) och jag fixade med djuren och lantbruket (vilket jag älskade).
Efter sju år hände något, varken Fredrik eller jag kan sätta "fingret" på vad det var, men idag med facit i hand, så kan man väl säga att det med stor sannolikhet var Ingrids hemska sjukdom som började visa sig. Allt "skar sig", föll samman och förstördes...det vi "byggt upp" raserades dag efter dag och till slut blev allt ett enda kaos, för alla inblandade. Ni som känner oss vet hur det "slutade" MEN ni vet också att "det" är på återuppbyggnad men TYVÄRR utan INGRID. Min förhoppning var alltid att svärmor och svärfar skulle kunna få "slappna av" tillsammans på "gamla dar", att kunna få njuta av en relativ lugn tid, utan jobb och alla måsten.
Nu blir det aldrig så men jag kommer alltid minnas alla dagar, alla diskussioner, alla arbeten, allt roligt vi hade/gjorde tillsammans. Tack för allt!
Kram K.

Ingrid med sitt enda flickbarnbarn, sommaren 2010.

<3 p="">