Jag undrar om det blir DU som blir min tiotusende besökare. Sen i höstas, innan Svea föddes, ökade antalet besökare. Efter Sveas födelse ökade den drastiskt, både kul och skrämmande.
Tackar för alla fina kommentarer jag får och jag säger det igen; det skulle vara roligt och höra om det är någon som läser som jag inte känner...skriv gärna en kommentar i så fall och berätta gärna hur du hittade hit.
Den här dagen började inte så bra för mig...har mått lite dåligt i huvudet. Inget särskilt har hänt men ibland kommer allt i fatt mig, om vad vi har varit med om, och då åker jag ner några pinnhål psykiskt. Var ledsen och bara grät och grät (Svea bara tittade på mig och undrade vad det var med morsan). Pratade med mamma (min underbara) och då kändes det bättre. Som "tur" var körde Fredrik sönder (usch, så får jag verkligen inte skriva men just idag blev det min räddning.) Han kom hem och gav Svea 12-målet så att jag kunde gå ut lite och rensa hjärnan. Ringde till Nettan och hon följde med mig och fick agera psykolog (tack!!!) så efter det var det skönt att komma in och duscha och sen kände jag mig på G igen.
Det som är jobbigt ibland är:
*Tänker att det inte är normalt att sondmata.
*Jobbigt att pumpa, (egentligen inte så jobbigt men ett jobbigt moment att göra och framförallt komma ihåg att göra så att man alltid har mjölk i kylen).
*Rädd för att sina.
*Rädd att börja ge tillägg (i fall hon kommer att kräkas igen)
*Oro att det är något "fel" på henne (älskar henne naturligtvis ändå!)
*Måste hinna finnas till för grabbarna också, (välbehövligt!!!).
*Fredrik ska snart iväg och hugga borta (hur många tusen kubik som helst...).
*Känner mig absolut inte redo att börja jobba.
Nåväl; Jag kan vara glad ibland också...som nu....jag säger bara: ANJA PÄRSSON!!!! Vilken kämpe! Ska nog ta och försöka få lite av hennes "vinnarskalle"...hade jag bara 10% av den skulle det räcka långt känner jag.
Nu ska jag ge Svea nattmålet.
God natt!
4 kommentarer:
Hej Karolin!
Jag har just upptäckt din blogg. Jag vill börja med att gratulera till er lilla tjej! Stort, stort grattis! Jag är imponerad av ditt utelämnande av dig själv, men förstår också att det är ett sätt att bearbeta och kunna gå vidare. Tänk bara på att allt du går i genom gör dig bara starkare och gör dig till just dig, och tänk på alla fantastiska människor du har runt omkring dig!
Jag tänker på dig! Ha det bra! Kram Linda W
Du ska INTE jobba än på nått år så LÄGG NER tankarna på det!!!!!!!!!!! Slösa inte en uns av din energi på att tänka på det, du ska inte tänka en yttepyttetanke på det ens, stäng AV!!!! Hör nu vad storasyster säger!!!!
Puss&Kram från Christel
Hej vän!
Sitter här och läser...Det är väl verkligen INTE SÅ KONSTIGT (!) om du brakar ibland! Det kan man ju som vilken morsa som helst,och NI har ju inte haft den lättaste starten direkt,men så jäkla skönt att du "släpper fram det"-Ut med det bara,blir fasen så mkt värre annars,det gömmer sig bara till nåt olämpligt tillfälle.Kan LOVA att alla runt ikring er förstår om ni mår så här ibland.Ibland vill man vara själv då,annars vet du att vi vänner finns.
Men titta på era underbara ungar- och njut!!!
Och DU...lyssna på syrran;-)
Kramis
Linda! Vad kul att se dig här! Javisst utelämnar jag mycket av vår familj men som du också skriver så är det skönt att få ner det på print. Samt skulle det vara så att jag kan hjälpa någon annan människa med det jag skriver så skulle jag bli jätteglad. Hoppas att du fortsätter att läsa,
kram från Karolin.
Christel-Om det vore så lätt......
Mia-Du är fin du! Kram!
Skicka en kommentar