Inläggning....

Idag far Svea och jag in till stan för att bli (frivilligt) inlagda på sjukhuset. Ska prova och se om vi kan "få igång" henne att äta mer. Har ju inte vågat testa så mycket själv hemma, tanken är väl att vi kommer dra ut sonden, misstänker jag. Känns då enklare och säkrare att vara på sjukhuset där jag hoppas att någon snäll logoped kan titta på henne och avgöra om det ser normalt ut när hon äter (vilket jag tror att det gör). Vi har nämligen fått ett operationsdatum men det känns dumt att operera innan vi har "gett henne en chans".

I och med att jag inte skrev något förra veckan så är det ju svårt för er läsare att veta vad som hänt annars med Svea. Det "stora" är väl att hon hade kräkts MYCKET de senaste veckorna och bara gått upp 20 gram på två veckor.

Fick för mig att hennes sond var för tjock, hon har haft tjockare sond sen vi var i fjällen, och enligt mina "övervakningslistor där jag skriver upp alla tider hon äter, hur mycket hon äter, bajsar, kissar och KRÄKS så visar det på fler gånger kräkningar efter den grövre sonden. Bytte därför till den mindre i torsdags och det har blivit MYCKET bättre med kräkningarna och hon verkar inte vara lika slemmig i halsen, skönt!
Jag tror ju inte på några mirakel inne på avdelningen idag men jag hoppas att de kan titta på henne när hon äter och avgöra om det finns hopp om att inte operera.

Det som ändå talar för en operation är att hennes hud, där hon haft tejpen är sårig och skrynklig. Det ser nästan ut som en gammal bränskada på kinden och jag är rädd att det kommer att bli kvar som ärr, detta är på kinden hon inte har tejpen just nu, den andra ska vi inte tala om...det blir kladdigt, som följd av matkladd, sår och var. Kan säga det att vi är jättenoga att tvätta rent så jag tror inte att det är vi som gör fel. Sen tycker hon det kliar och hon river och försöker hela tiden få loss tejpen. Stackare!

Nu ska jag snart packa, allt som ska med, vet inte hur länge vi blir borta och jag ser fram i mot detta med skräckblandad förtjusning. Är rädd att jag inte ska orka, att jag blir frustrerad av att vara tillbaka, rädd att sköterskorna tycker jag är larvig som vill ha hjälp men ändå längtar jag lite till att få stöd och råd, kanske kan hälsa på några kompisar samt shoppa lite.

Tycker dagarna och kvällarna har varit underbart fina, när det har varit så här härligt och soligt väder men det är säkert vackert i Västervik också. Har nog aldrig tyckt en vår har varit vackrare än den här, allt är extra GRÖNT i år, känns det som. Kan det ha att göra med att vi hade snö så länge och att jag var ganska trött på att det bara var vitt ute enda tills i april.

Det blir mycket om Svea, men det har nästan blivit så att detta har blivit en "Sveablogg" men ni ska veta det att jag ÄLSKAR alla våra barn lika mycket och att Svante och Elis är världens härligaste killar.