Jobbig morgon!

Natten har varit helt okej, jag vaknar förvisso varje timme, sängen är inte den skönaste, men den är dock bättre än tältsängarna som finns här.
Hörde Svea gny lite i sömnen strax innan 06 och då kan jag säga att hon inte var så värst piggelin:( Jätteslö, slapp och lojj, usch väldigt obehagligt. Ringde på "klockan" och det kom in en sjuksyster, vi kom fram till att prova ge henne sin ersättning som hon har, på flaska. Det gick inte något vidare, hon fick i sig 10 ml sen vägrade hon. Sjuksystern tyckte vi skulle prova lite till och avvakta tills dagpersonalen kom så kunde vi sätta en sond då.
Men jag märkte så pass stor skillnad på hur hon brukar vara och hur hon var nu att jag inte ville vänta en och en halv timma, på att få i henne vätska. Hon hade inget kiss i blöjan från natten heller, så då vet man med säkerhet att hon börjar bli uttorkad.Så här söt och pigg var hon igårkväll innan läggdags.

Sondsättningen gick bra och jag matade i resterande 90 ml som var kvar, under tiden sov hon på min arm. När jag sen försökte väcka henne efter en timme var hon lite svårväckt så jag kallade in en barnsköterska och då "kvicknade" hon till, lilla stumpan.

Nu har vi ätit fruksot och hon "pillade" i sig några skedar puré men ville inte ha mer sen, det visar hon klart och tydligt.

Tro nu inte att jag har gett upp, utan jag, ni andra mina stöttepelare och andra läsare, vi får nog bara inse fakta: Svea har nog tyvärr inte lärt sig vad hunger är, därimot tror jag att hon har varit hungrig, det måste hon ha varit de här dagarna, MEN, att hungerkänslan i magen hänger i hop med att man ska gapa och svälja, det tror jag inte hon förstår.

Det är ju egentligen inte så konstigt att förstå, först i min mage, där hon låg och "gottade till sig" på min graviditetsdiabetes, sen komma ut och få sond ganska omgående, ammas i några veckor, säkert med stort obehag i mun och mage på grund av komjölksallergin, sen sond igen i över ett halvår, med ständig påfyllnad av mat. Det är väl ganska självklart att hon inte förstår dessa nya signaler.

Vet inte om vi får åka hem idag, ronden har inte varit ännu. Skulle ju ha varit kvar tills på måndag, men nu får vi se, jag vill verkligen inte riskera hennes hälsa.

Igår fick vi träffa en jättesöt lite tjej på 2-3 år som hade fått en knapp för någon månad sen. Hennes föräldrar sa att det var så stor lättnad, att slippa känna den här pressen, som det blir kring matningen. De var mycket positiva och det var så skönt att höra.

En stor positiv sak som har hänt med Svea, är i alla fall att sen vi drog sonden så har hon börjat "prata" så mycket mer. Jag har ju sagt länge att jag inte tycker att hon jollrar så mycket men nu..... Ba, ba, ba gick munnen på henne, hela dagen igår och det var så kul. Alla här tycker hon är väldigt framåt, och när hon visade med sina små söta fingrar igår att hon ville att vi skulle sjunga "imse vimse spindel", blev alla imponerade att hon redan kan det. Här får jag verkligen min "belöning" för alla timmar av sång som jag har lagt ner på henne under matningarna. Kul, kul!

Jag återkommer senare med rapport hur vi nu går till väga.

P.s Visst blir det bra bilder med min nya kamera?! D.s