onsdag 16 februari 2011

Då var det gjort....

....Svea är från och med nu ett helt "VANLIGT" barn!!!!!!!

Känns både fantastiskt och lite konstigt. Hon har ju trots allt varit i sjukhusets vård i 15 månader. Allt gick jättebra och vi var hos Calle vid 10,00. Han började prata om en remiss till kirurgen (för att ta bort knappen) och jag började ana oråd....men efter att han pratat med vår fantastiska "knappsköterska" Helene så var det inget snack om saken.....det var bara att ta bort den. Fick lite information innan och så fick vi säga om vi var helt övertygade om att den skulle tas bort. Och det ville vi så klart!
Vår FANTASTISKA (även han), doktor Calle, berömde oss som föräldrar och sa att vi också hade varit FANTASTISKA. Jag blev väldigt glad att höra det och han sa att vi har klarat det här MYCKET bättre än vad han trodde många andra mammor och pappor skulle ha gjort. Mitt självförtroende steg några grader. Jag gav honom en stor kram (även Fredrik gjorde det) innan vi lämnade honom (med vemod i hjärtat kan jag lova!!!)
Jag passade på att gå en sväng på avd.10 medans Fredrik lastade upp droppställningen, knappagregatet, sprutor och slangar som blivit över. På avdelningen träffade vi på Susanne och Birgit, som vi hade mycket kontakt med när vi låg inlagda i olika omgångar. Så kul att ses!!!!!!!
Som ni förstår är vi glada och jag vet att detta har fixat sig så bra, mycket tack vare all underbar personal på sjukhuset, släkt och vänner!
TUSEN TACK, för allt stöd! Glada och förväntansfulla åker vi mot Västervik:))
Nu är det bara ett hål kvar. Konstigt tycker vi alla!

Vår sjuksyster Helene, drar ut vattnet ur knappen och "bara" plockar ut den. Hålet börjar direkt att sluta sig, konstigt!


Var är knappen undrar Svea???


Hälsade på moster Christel, som vanligt när vi är på sjukhuset. Där mötte vi den här glada damen, som heter så fint som Svea.

Lite mat på Blåklinten innan vi for hemåt. Första målet mat UTAN knapp!

Sötare än så här kan man väl inte bli!

Tack för alla glada tillrop och grattis på FB, det värmer ska ni veta, att ni har varit så engagerade i Svea.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Som du kanske förstår, gråter mormor en tår. Vilka underbara bilder att se. Tusen kramar till ER ALLA fr. Mor 0 Far

thomasmalin sa...

Förstår att det känns UNDERBART! Och som ni fick höra så har ni ju varit starka föräldrar. Jag vet, man har inte alltid något val men det känns lite bättre när andra säger att man gör ett bra jobb. Man får den bekräftelse man fantiskt behöver när man kämpar. jag grät också en skvätt när jag läste om knappborttagningen :)Så söt hon är Svea, och så stor hon blivit... Jobbar du nu eller är ´du hemma fortfarande? Jag börjar jobba i mitten av mars men kommer ju bara att jobba 50%, vore ju kul att ses något snart:)
Kram Malin och Herman

Anonym sa...

Ojoj, det blev visst lite fukt i ögonvrån här också! Hoppas det läker fint nu!
Kram Nettan

Anonym sa...

Så underbar läsning! Visst är det stort att lämna ifrån sig alla hjälpmedel! Sista bilden är helt underbar,

/Kram Sara E

Anonym sa...

.....nu rinner glädjetårarna friskt ska du veta!!!!!! :o))
Såååå himla gött att knappen e´ väck & Sveisen e´ som vilken annan tösabit som helst!!!
& så himla go´ & söt hon e´!!!! Man smälter riktigt inombords när man ser henne!!!
Calle e´ verkligen en riktigt suverän läkare & framförallt "mänsklig"....alla vi som jobbat tillsammans me´ honom e´ överens....han e´ nåt utöver det vanliga!!! :o))
Ha det gott & ge Svea en riktigt stor puss i pannan från mig!!!
Kramar Pia

Lina eller Karro-det är jag! sa...

Vad GULLIGA ni är som lämnat så fina kommentarer! Tack!

Sofie sa...

Tåren rinner här med... Så himla skönt för er att den togs bort. Stor kram från mej o tjejerna!