I vårt förhållande är inte MIN tid så himla viktig, enligt min man.....inte för att han har uttalat det muntligt MEN jag märker ju att det är skillnad, på min och hans tid. Ett exempel: Jag åkte till Liljestad (idag efter jag lämnat barnen) och gjorde ladugården, hade ut 5 balar, städade av utanför ladugården och såg på telefonen att F hade ringt kl. 09,20. Jag ringer tillbaka 09.43 och F som är och flyttar skogsmaskinen, säger att han är såååå kaffesugen. Jag instämmer och säger att då syns vi hemma om en halvtimme så kan vi fika ihop. Åker hem, sätter på kaffe, väntar, dricker en kopp kaffe, betalar räkningar, väntar, väntar vid 10.40 ringer jag upp honom.....ja, vad gör han då....jo pratar med markägaren som jag vet är en "pratkvarn" (märkte det när jag var där en gång). Jag bara undrar vart du är säger jag, för kaffet är färdigt (sedan ett bra tag...). Jag kommer säger han. 11.17 ringer jag igen för att höra så inget har hänt......då är han fortfarande kvar vid maskinen.....MEN hallå! Det gör absolut inget men säg det då så man vet, jag har faktiskt andra saker att göra än att sitta här och vänta!!!! Mitt liv är faktiskt värdefullt det med!!!!! Och sitta och vänta i två timmar för att dricka kaffe ihop, det kan jag klara mig utan. Som "tur" är så har jag ganska mycket jag kan jobba med här hemma också men finns det något som irriterar mig så mycket som att vänta, om han inte hör av sig och säger: Du! Jag är "lite" (typ två timmar) sen!
Samma sak när jag ska hem och göra lunch, man skyndar sig som tusan för att vara där (i Liljesatd) vid tex. kl. 13.00 med gryter och kastruller och fan och hans moster. Ingen kommer, klockan går.......tjugo minuter senare (då pastan man kokat är som en enda stor klump) då kan det passa att dyka upp (oj, de träffade ännu en "pratkvarn") och då kan jag vara ganska sur, varför kan de inte respektera mig??????. Som tur var (eller det kanske är synd) så är jag ABSOLUT inte långsint för fem öre, utan är mest glad över att se honom (och svärfar). Men det ska ni veta, är jag FEM minuter sen med maten och de råkar för en gång skull vara i tid.....gissa om telefonen går varm och de undrar var jag är........
Nåväl, nu är klockan 11.43 och jag är inte bitter bara JÄVLIGT kaffesugen;)
Här under följer lite bilder från Sveas och min dag igår.
3 kommentarer:
Gud va jag känner igen mig. Mattias kommer aldig hem den tiden han säger att han ska vara hemma och så kan han ringa och fråga om maten kan vara klar om 10 minuter när typ klockan är 11 och vi brukar äta vid 12. Inte lätt du :)
Men snart är det vinter då kommer vi att se våra bönder lite mera :)
Jag tycker du ska visa F dethär inlägget Kram Mor
Sara- jag hoppas att de prioriterar oss mer när det är kallt ute;)Men visst är det konstigt att de inte kan medela sig om de blir "lite" sena. Jag brukar fråga F om han inte har en mobil eller om han tappat den;)
Mamma-Han har läst:)
Skicka en kommentar