Oj, vad länge sen sist!

Vet inte vad som har hänt men jag har inte skrivit sen i fredags....nästan en vecka sen sist, både bra och dåligt. Bra för det visar att jag har annat för mig än att bara sitta vid datorn, dåligt för jag tycker själv det är så tråkigt med bloggar som inte är uppdaterade. Men, men mitt i alltihopa så kan det ju också bero på att jag har mått bra (skriver ju mer när jag mår sämre, konstigt). Helt okej psykiskt alltså men ont i bröstet och hosta fysiskt, så det har inte blivit någon motion alls den här veckan, trist som attan.I lördags hade vi besök utav Mia och Andreas med barn. Det var så länge sen de var här hela familjen så det var jättekul att träffas och prata och skratta. Återigen så är det så skönt att ha vänner så pass nära som ett par kilometer.

Här är ett bildbevis på att det r en viss hund som varje morgon kommer ner hit och uträttar sina behov ( jag fick inte skriva skiter för Fredrik.....). Undrar om det har att göra med att hon bodde här de första åren i sitt liv?

Köpte ett par solglasögon till Svea, det tyckte hennes storebröder var jättekul.

Svea blir otroligt kladdig på tejpen när man matar henne, vilket är synd, för då måste man byta den och det gör ont och blir sårigt på hennes hy, så fort man gör det, tyvärr.

I går var jag i Västervik hos min kurator. Det gick bra och hon tyckte jag hade kommit långt i mitt sätt att tänka. Har ju trots allt lärt mig att inte få panik om Svea inte får mat på exakt "rätt" tid. Där har jag börjat att tänka som så; hon ska ju ha fem mål mat per dygn och det är det som är viktigast, inte NÄR de målen ges.

Har också "tränat" på att inte må dåligt när hon kräks, utan tänker som så; okej, nu kräktes hon då får jag ge henne lite smakportion snart i stället samt att det inte är hela världen om det kommer upp lite mat. Skulle det vara så att hon går ner i vikt så "fångar" ju BVC upp det i samband med kommande vägning och ett barn som är undernärt har säkert inte kunnat behålla maten under en längre tid, vilket inte är Sveas fall.

Så när hon kräktes här om dagen, ganska mycket så blev det inte värre än: Jaha, sen tänkte jag inte mer på det. Fatta vilken LÄTTNAD, att inte få en "klump" i magen av oro och ångest. Sen är det inte sagt att jag inte kommer att må dåligt igen, för det kommer jag i och med att det har hänt så mycket kring Svea, men förhoppningsvis så kommer det att bli bättre och bättre.

Så, nu har jag uppdaterat lite och jag ska försöka att skriva varje dag nu när det är "långledigt". Det är så skönt att ha barnen hemma, härligt med lite sällskap!