Idag gick jag upp till Nettan och gav Svea 12-målet hon kräktes nämligen så mycket i morse att jag blev rädd att vara ensam. Hon är ju så slemmig i halsen och har säkert ont också så det var nästan att hon inte fick luft och det är läskigt när man hör hur det bara rosslar och låter i halsen och bröstet. Det blev så pass allvarligt att jag till och med tänkte dra ut sonden för att underlätta för henne men som tur var behövdes inte det.
Nu kräks hon vid varje matning men uppe hos Nettan gick det ganska bra och det blev "bara" en uppulkning. När vi kom ner hit åkte vi och hämtade grabbarna och kusin K.Nettan och jag gick också en underbar sväng ut till Björnvarp och tillbaka.
Det har kommit så mycket nya vår och sommarblommor på så kort tid, våren är här med besked och i morgon släpper Göran ut korna! Och då är det nästan sommar.
Förhoppningsvis kommer Fredrik att ha semester i sommar och gissa om jag längtar dit. Just nu är han långt borta och kör så det blir låååååååååååånga dagar för honom. Nu brukar han gå upp 03.30, jag fattar inte att han orkar, å andra sidan fattar jag inte hur jag orkar heller....jag går ju upp varje natt vid 2-tiden och matningen tar minst en timme....men nu går vi ju en härlig sommartid till mötes och då blir det ju lättare att gå upp. I natt när jag gick och la mig igen vid 03,15 var det ljust på himlen och det älskar jag!
Tyvärr har min kamera gått sönder så från och med nu kommer det nog bara bli gamla bilder jag lägger ut, tills jag får tag på en ny kamera. De här bilderna tog jag dock i helgen men det är de sista innan den la av:-(((
Nu ska jag se om jag får Elis i säng, det är svårt att få barnen i säng när det är så vackert väder ute men jag måste i alla fall försöka. Svante är med kusin K på fotboll så han kommer nog snart han också. Fredrik lär jag inte se än på ett tag, tyvärr. Det blir långa ensamma dagar för mig med, tur att jag har Nettan på nära håll!
2 kommentarer:
Hej Karro! Gick in o läste din fina Blogg :) måste bara säga att ja känner igen mig i hur du mår med oron o ångest när inte Svea mår bra. Vad bra att du får gå o prata med nån om det. Ja har min 17 åriga tös här hemma som har anorexia. den oron,frustration och känslan av vanmakt man känner är hemsk och svår att hantera.Vi har "lite" samma problem ,nä det är det ju inte alls men det handlar om det livsviktiga mat/föda frågan....kanske därför man reagerar så starkt,utan mat och vatten så dör man ju . Kul att läsa din blogg,du skriver så levande och mysigt! Ja funderar oxå på att starta en blogg ,om inte annat så för att skriva av sig i rent terapeutiskt syfte ;))
Tack anonym för dina fina komplimanger! och kul att du hittat hit, välkommen!
Jo, nog har vi lite av samma problem. Just maktlösheten och oron som sliter och drar inom en är hemsk. Jag hoppas att ni kommer framåt med era problem och att DU också får hjälp. Som anhörig har man ju så stort ansvar att man kan behöva "lätta sitt hjärta" för någon annan än familjemedlemmar.
Lycka till i framtiden!
Min blogg har hjälpt mig mycket i mitt sätt att tänka, reagera och uttrycka mig, så börja blogga du med det är mer terapi än man kan ana. Glöm bara inte att ge mig din adress;)
Skicka en kommentar