Hon kryper inte ännu, vi ligger ju lite "efter" med det i och med att vi inte haft henne så mycket på mage, med tanke på att knappen skaver lite och fortfarande "geggar". Men hon sitter väldigt stadigt och är uppe på alla fyra och vaggar framåt tillbaka. Som tur var har hon "sin" gåstol så med den tar hon sig fram snabbt och enkelt. Även om hon är sen med krypa så är hon tidig med språket....bara hon blev av med sonden så började hon ju "jollra" hej vilt. Nu kan hon säga "titta", "pappa", "mamma" (lite osäkert om det är mig hon menar), om man frågar vad traktorn säger, svarar hon brum, brum. Varje dag pratar jag om vad alla djur säger och då tittar hon alltid efter respektive djur. Jo just det, hon kan vad hönan säger, ka, ka, ka.
Hon förstår också många ord som var lampan är, Svante och Elis mm. Jag är helt övertygad över att hon kan "så mycket" för att jag har pratat och sjungit så mycket för henne, då när jag sondade henne.Idag kan jag inte fatta att jag (vi) orkade sonda så länge. Tänk dig själv, sondning 5-6 gånger per dygn i SEX och en halv månad. Som tur var så glömmer man lätt det jobbiga och jag har faktiskt svårt att minnas hur jag gjorde och hur mycket jag gav henne i sonden. I knappen sprutar man alltid in 10 ml vatten innan matning och 10 ml efter matning men hur många ml vatten var det man hade i efter man sondat???? Frågade Fredrik här om dagen om han kom ihåg och han var också osäker på hur mycket det var.
Jag ska bli elitgymnast, ser ni inte det???
Mums, suga på tårna är gott och en bra smidighetsövning!!!!Sara.E föreslog att jag skulle skriva ner de fem bästa ögonblicken sen Svea föddes efter jag skrev de fem jobbigaste stunderna (10 aug) och det tycker jag var ett mycket bra förslag! Så det ska jag göra någon dag när jag har tid, måste ju tänka till lite också. Det är klart att det finns många, många fler än just fem men eftersom jag skrev ner de fem jobbiga så kontrar jag med fem lyckliga!!!! Varje dag är naturligtvis fantastisk och jag tycker det är helt underbart att få vara hemma och ta hand om mina barn!!!! När ska min arbetslust komma tillbaka? Kommer den komma tillbaka? Räknar i alla fall med att vara hemma länge till. Kan ju liksom inte sätta Svea på dagis när hon fortfarande har ett knappmål mitt på dagen och framför allt att det bara är jag som kan mata henne via munnen. När Fredrik försöker kniper hon så in i den. Men, men träning och åter träning...vi tar en dag i taget.
I eftermiddag kommer mamma hit och håller oss sällskap, Svante och Fredrik är i väg på någon skogsmässa i Söderhamn (låååångt borta) med Fredriks morbror och kusiner och andra "skogskillar/gubbar", och de kommer inte hem förrens på fredag natt. FATTA att detta är ett stort steg för mig, även om mamma är här så är det ganska stort för mig att vara ensam med Svea i nästan två dygn. Får jag säga det själv så tycker jag att jag är modig med tanke på hur jag mådde tidigare i år.
Hur dåligt jag än har mått så är jag VÄLDIGT glad att jag inte sitter instängd i en gruva i Chile och inte kan komma ut förrens framåt jul.... fast det är väl i och för sig lite så jag kände det i vintras, instängd, isolerad, otroligt rädd och ingen tro inför framtiden.
Gode gud, låt dem få komma ut levande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar