Skolstart.

Så var då sommarlovet slut för den här gången och jag kan faktiskt säga, utan dåligt samvete, att jag tycker det var rätt skönt. Barnen har ju varit hemma hela sommaren (jag tror det är första gången) och jag märkte nu på slutet av lovet, att de var ganska "trötta" på att var hemma även om de naturligtvis har tyckt det var kul. Och framförallt har jag tyckte att det har varit UNDERBART att få ha och rå om alla tre barnen (och make) hela långa sommaren.Svante,Elis och Svea på morgonen, 15 minuter innan skolan börjar!

Svea hängde med och kollade när Elis började ettan.

Svante

Två gulliga brorsor, som "somlige" dar tycker om varandra men "somlige" dar inte tycker om varandra (så) mycket!

Elis är duktig på att smila!

Svea älskar "sina" djur och här "jagar" hon och Svante en av våra tuppar. Ka, ka, ka säger hon efter honom!

Jag och Svea följde med in till skolan och upp till Elis nya klassrum. Han tyckte INTE det skulle bli kul att börja skolan men när jag kom vid 14,00 och skulle hämta grabbarna så längtade han redan till dagen efter....skönt att han har ändrat sig. Jag "hittade" honom och några av hans klaskompisar i vindskyddet där de lekte "sanning eller kånka"...HA! Gulliga de är!

Motionsmässigt har dagen varit kanon. Först en barnvagnstur cirka 40 min, ner mot Fogelvik, 10 på "crossen" (innan Svea blev förbannad för att hon inte fick vara i närheten) och sen en kvällspromenad på ungefär 40 minuter, igen.
Matmässigt också väldigt bra. Gjorde lassange till middag och den blev godare än någonsin av någon konstig anledning men jag tog bara EN lagom portion och till det goda grönsaker.

Har ikväll varit och plockat många fina och röda tomater i växthuset!

Dagen har helt enkelt varit bra på många sätt. Det har varit mysigt och skönt att få rå om Svea i lugn och ro, att äntligen (visserligen har jag njutit i sommar också) få NJUTA av denna lilla goding som hon är. Sen har hon faktiskt ätit ganska duktigt också.

"Vår" logoped ringde idag för att höra hur det var (gulliga hon!!!) och jag sa att det känns bra och att knappen verkligen har bidragit till att vi mår som vi gör. Hon peppade mig också med att jag INTE ska känna någon panik för att jag "bara" ger henne söta purér och gröt utan hon tyckte som jag, att vi inte ska forchera (hur stavas det) fram något, utan ta det varligt och skynda långsamt. Så skönt att höra och att få stöd i "mitt tänk". Det var snarare viktigare att hon får prova på olika konsistenser (löst, hårt, kantigt mm) än olika smaker.

I lördags satte Svea i halsen, (min skräck) såg faktiskt inte vad eller om det var något hon stoppade i munnen men hon slutade andas stundtals och verkade vilja kräkas upp något. (Fredrik trodde att hon svalt en mygga för vi satt på altanen och det var mängder med mygg ute, jag hade även precis matat henne innan.) Hon rapade flera gånger när jag "daskade" henne i rumpan och efter en stund blev allt som vanligt igen. Jag måste säga att jag kände mig relativt lugn, (Nettan, Göran och Fredrik var också där,) men sen när jag skulle gå och lägga mig kände jag "den där" obehagskänslan komma krypande. Tänkte även på det ganska mycket på söndagen MEN bestämde mig sen för att det händer jobbiga saker ibland, stryk ett streck och gå vidare och det funkade. I alla fall den här gången:)

Näe, nu måste jag sova, sov så jäkla dåligt natten till idag. Är det fullmåne månne?

Go natt!