Sveainlägget jag har lovat!

Jag passar väl på att blogga lite till när jag för en gångs skull kan sitta vid datorn utan att jag måste hålla Svea borta från den.
Nu ska jag berätta lite för er om hur livet med Svea är just nu. Jag vill och KAN säga att det är bra. Hon är en sprudlande, glad, envis och pratglad liten tjej. Just nu äter hon VÄLDIGT bra och jag funderar inte ens på hennes gamla "matproblem". Konstigt nog så kan (LÄS: vill jag inte) tänka på det som har varit, jag har på något sätt lagt det bakom mig. Jag vill inte grubbla, tänka och analysera varför det blev som det blev med Svea utan vill bara fokusera på det som är bra och vara lycklig över det som är här och nu! För att vara lite flummig kan jag säga som så att jag har "knådat ihop" alla gamla Sveaproblem till en boll, som jag har "stängt in" i ett öde rum. Jag kommer kanske så småningom när Svea blir större, titta in i det gamla rummet och ta fram lite minnesbilder, för att kunna berätta för henne hur hennes första tid i livet var.
Något som jag själv har kommit på är ett stort framsteg (för mig själv) är att jag ALDRIG köper barnmat på burk längre. Reflekterade över det för några veckor sen och kom på att det liksom har "runnit ut i sanden", att KÖPA speciell mat till henne. Nu äter hon som övriga familjen och jag har kommit på mig själv med att sänka kraven på hennes mat. I stället för att lasta upp stora portioner på hennes tallrik, så ger jag henne små (lagom) portioner, så att hon får chansen att äta upp. Så i stället för att våndas över att hon inte ätit upp (en stor portion) så kan jag istället vara glad (och hon också) och ge henne ytterligare lite mat, när hon ätit upp en liten portion.
I dag VET jag att hon äter när hon ÄR hungrig och maten är numera (som det ska vara) en självklar del i hennes liv. Rent konkret kan man väl säga att det är ju inte Svea som har haft problem med maten (om man bortser från sond- och knappmatningen) utan det är JAG Karolin som har haft problem med hennes matintag. Det är JAG som har mått mest dåligt men å andra sidan är det ju också JAG som har lagt ner mest tid och energi på att hon ska äta. Jag läser gamla inlägg från 2010 och ser att jag blev överlycklig när hon åt 2 matskedar gröt, idag proppar hon i sig en "Risifrutti" (JAG VET, att det är mycket socker i !!!) på nolltid och det känns inget speciellt mer än att det är härligt;) Naturligtvis, så vet jag att det kommer att komma dagar då hon inte äter så bra men nu känner jag mig "hel" igen och kan ta det. Skillnaden är också den att jag nu ser eventuella "matproblemet" i framtiden som något som i bland drabbar alla barn och inte bara ett problem som just Svea har.
Självklart kan jag inte veta (det kan ju ingen annan heller) om jag "klappar ihop" någon mer gång i framtiden. Men som det känns nu så är det i så fall inte för det som HAR varit utan av det som just för stunden är svårt. När det händer sina barn något så är det svårt och jobbigt och det är intet för intet jag härmed skriver: att jag är STOLT och känner mig duktig som har klarat av det här. Självklart med mycket hjälp av min fina familj, mina släktingar och vänner (både på nätet och irl) som har ställt upp, stöttat och bara funnits där när jag har behövt gråta ut, (oj, nu börjar jag visst gråta på riktigt;) Om du av någon anledning har glömt, är ny här eller helt enkelt vill läsa om hur livet kunde vara DÅ, kan klicka HÄR.

Jag vet att jag har fått frågan om "jag tar tillvara" på livet på ett annat sätt nu än innan Sveas "sjukdomstid". Både och vill jag säga, jag är en så´n människa som ganska länge, har kunnat njuta av livet oavsett om det är måndagmorgon, sen onsdagseftermiddag eller ledig fredagskväll. Jag blir ofta glad av småsaker som sker omkring mig och det har också att göra med att jag kan vara glad över andras framgång och aldrig känner mig avundsjuk på andra människor utan kan snarare känna glädje om det går bra för andra (oj, vad präktig jag låter;). Jag känner mig en erfarenhet rikare (med allt jag lärt mig under den svåra tiden) men en sak är säker, jag hade mycket hellre varit utan den om jag hade fått välja.