...köpte jag getost i går! Tre olika sorter till och med. Getosten på burk brukar jag köpa i affären och är lätt att få tag i men de andra två, en hård och en "mjuk" ost har jag inte sett förrut. Först var vi i ladugården där ägarinnan visade var hon mjölkade sina getter en gång om dagen och sen fick vi följa med in i huset där vi alla blev helt lyriska över ostarna vi smakade. Det var en trevlig kväll med många härliga tjejer, tack Isabelle för att du tog mig med!
Igår jobbade jag i skogen ganska mycket. Den som inte kört röjsåg kan nog inte fatta hur svett och "tungt" det faktiskt är. Som tur var är det otroligt roligt och med hjälm med radio i då skenar tiden verkligen i väg. Just nu håller jag på i en granplantering där björk har tagit överhanden och växer som en "mur". I bland hittar man några stackars granplantor och det är en härlig känsla att kunna röja bort björken och rädda granen. I bland får man även spara lite björk där det inte finns några granplantor kvar.
Tyvärr så verkar inte vågen vilja gå åt det hållet jag vill denna vecka men jag kanske syndade för mycket i helgen....inte bra. Eller så är det helt enkelt så att jag får lite muskler istället för fett och blir "stabilare" i kroppen ändå MEN jag vill ju ner X antal kilo till innan jag är nöjd.
Ska väga mig på torsdag så jag har ju två hela dagar på mig att kämpa på, så än finns det dock liiite hopp att jag åtminstone står still på vågen.
För två veckor sedan var jag hos en (helt fantastisk) kvinnlig läkare för att kolla upp varför mitt ansikte (i flera månader) har haft mängder med "blämmor" (mest på hakan). Hon konstaterade med en gång vad det var och sa att det var något "kvinnor i min ålder" kunde få men som var jättesvårt att bli av med. Det var som tur var godartat och inget som smittade MEN jag fick något slags penicillin som jag ska äta i TRE månader (ja du läste rätt 3 MÅNADER). Så nu käkar jag två kapslar om dagen och efter en månad ska jag dra ner till en kapsel om dagen. Det kunde dröja upp till 4-6 veckor innan man såg något resultat men jag tycker nog att det blivit lite bättre. När jag ändå var hos henne (hon är hudspeciallist) så kollade hon över alla mina leverfläckar och som tur var så såg hon inget konstigt med dem heller, phu! Hon noterade (skrev upp) dock en som satt på foten, som var lite större än de andra. Jag råder er alla att gå och kolla era leverfläckar eller åtminstone att ni håller ett öga på dem själva. Hon sa att de är inte de som är lite "burriga" och upphöjda som är de farligaste (visst de kan också börja växa och då ska man naturligtvis gå till en doktor) utan det var de mörkbruna, platta som man verkligen skulle se upp med (det var en så´n jag hade på foten).
Nu tjatar Svante på att vi måste åka så det är väl bäst att sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar