Usch, vad jag tycker illa om att behöva ta beslutet att avliva ett djur. Gå till skogen, skjuta ett oskyldigt djur på flykt är helt okej (visst jag brukar känna lite ledsamhet vissa gånger då med) men det här.....att ta bort ett husdjur som man har haft i 15-16 år känns inte bra. När jag kom hem på fm för att fika hörde jag ett "pipjamande" underfrån vår grannes bil och där satt han stackaren och såg så eländig ut. Han har inte varit särskilt pigg sen han ramlade ner i gödselbrunnen för någon månad sedan.
Sigge världens bästa katt!Hade tänkt be veterinären om hjälp med avlivning men när jag fick se honom idag ville jag att det skulle ske så fort som möjligt så jag bad Fredrik att hjälpa mig.....och det var inte roligt, blev så ledsen......
Ska begrava honom någonstans i trädgården, för han är född här på Stjärneberg 1994-95 någongång. Han har hängt med oss i alla väder, till Käggla, tillbaka till Stjärneberg, till V-vik och nu sist en än gång S-berg.
Älskade Sigge, tack för allt. Bättre katt än dig kunde vi inte ha haft! Jag kommer sakna dig och lova mig att du hälsar till Akela om du ser henne i djurhimlen. PUSS!
6 kommentarer:
Usch.....lider såååå med dig & tårarna rinner nerför kinderna!!!
Sov så gott lille kissen!!! ♥ :´o((
Kramar till dig Karolin
Nu blev till och med jag ledsen. Jag brukar ju sällan bry mig om husdjur men Sigge var väl bror till Kent och i så fall har du haft honom sedan sommaren då Jennifer föddes. Om han inte var Kents brorsa så har du haft honom längre. Stackars Sigge, jag har missat att han trillat i brunn. Det tog nog mycket på hans krafter. Men nu lider han inte och ligger säkert och diar Akela så som han brukade göra för länge sedan. Hatten av för Sigge! Kram Sofie
Vet hur det känns. Kram Mor
Tack för era kommentarer. Ja,Sofie jag är helt säker på att han ligger och diar på Akela nu, som de båda älskade. Han var inte bror med Kenta men jag tror att de föddes samma år och han var verkligen en så duktig och snäll katt. När jag bar ner honom på gräsmattan bakom huset för sista gången idag, spann han ändå och jag grät så tårarna sprutade och bad om förlåtelse till honom,för att jag tog det här tunga beslutet. Fy, blir ledsen nu med och det kommer bli tomt utan honom.
Oh,vad jag lider med dej,känner så väl igen känslan...du tog ett helt rätt beslut,du tänkte ju på kissens bästa,men gudarna ska veta att det är nog bland det svåraste beslut man kan ta,men nu har har han det ju bra o behöver inte lida mer.Kram!
KRAM!
Skicka en kommentar