tisdag 28 december 2010

Jag håller på att bli idiot...

Karolin är inte "bara" mamma hon är grisjägare också;)


.....det är verkligen inte långt kvar:(


Och allt handlar förstås om Sveas matintag. Tänk att jag har blivit så knäpp i min hjärna att jag faller omkull handlöst när hon inte äter bra. Jag vet å ena sidan att barn som håller på att få tänder kan matvägra...HALLÅ KAROLIN! det gjorde hon ju när hon fick sina framtänder och det är ju "bara" en månad sedan. Skillnaden då var ju att vi gav henne mat i knappen och det gör jag (vi) ju inte längre, vilket i och för sig är sååå skönt och befriande. Å, andra sidan är jag livrädd, gör jag henne illa när jag inte matar på henne i knappen, när hon inte äter så mycket på en dag. Hon har varit lite grinig idag (hon brukar annars vara en solstråle) och väldigt mammig och klängig. Tänk om jag försätter henne i svält/uttorkning......det känns skit rent ut sagt.
Nu väntar jag tills i morgon, försöker få en tid för vägning på BVC och SEN avgör jag/vi och BVC om jag ska ge henne i knappen eller inte. Har hon minskat massor i vikt får vi väl återuppta det knappen) och om inte så kör vi på som förrut. Jag önskar av hela mitt hjärta att det ska gå vägen.
Status: Ensammast i världen (fast att jag egentligen inte är det) men känner mig som jag har Sveas hela liv hängandes på mina axlar och de bara tynger ner mer och mer och mer och mer och mer.........................(hjälp!)
Okej! Det roliga som hänt! Jag har skjutit en gris till och den här gången en vuxen. Det var en grupp på tre vuxna och oräkningsbara smågrisar (ej randiga). Så kan det gå. Korten blev inte de bästa men jag var ensam och satte kameran på bilen, som var igång, därför blev de lite suddiga:)

6 kommentarer:

Anonym sa...

Nä!!! Jag tror absolut inte att du håller på att bli idiot! Du bryr dig om ditt barn! Förstår att du blir orolig, ni har ju varit med om så mycket!

Råd är svårt att kmma med, alla barn är olika, här har vi tre som är helt olika. Ludvig har då inte ätit nåt som han borde, men det går aldrig att jämföra, han har ändå fått i sig nåt som han har växt och blivit stor på. Ni är dock i en helt annan situation och då är det svårt att ge råd. Du känner Svea allra bäst, och det är kanske så att det är tänder på väg. Då brukar det ju kunna bli lite jobbigt ett tag.

Tänk ändå på att du är Sveas allra bästa mamma, hon kunde inte ha fått en bättre!

Skrev en kommentar, nyss, men den försvann. Nu kanske det blir två snarlika, men det får du stå ut med...

Kram Maggan

Anonym sa...

Jag förstår din rädsla när hon inte äter. Samme var ju ingen hejare på att äta när han var liten, men läkaren på BVC sa: Inga barn som erbjuds mat svälter ihjäl. Det var svårt att tro på då, men det kanske stämmer.
Vi gav honom sådant han verkade tycka om, nyponsoppa (sött och nyttigt)i flaska och pannkakor med sylt. Han fick greja själv med pannkaksbitarna och gav säkert hälften till hunden, men åt en del själv också. Han var ju smal och låg under på alla kurvor, men följde sin egen kurva utan alltför många avvikelser. Svea ser ut att ha mkt mer hull än vad han hade. Om det stämmer vet jag inte, men så länge hon följer sin kurva så tror jag inte att du behöver oroa dig så jättemycket.
Det blev ju lätt en grej av detta med maten och han var svår att mata. Det gick mkt bättre, eller han fick i sig mer när han fick greja själv.
Erbjud mat att plocka själv med (fruktbitar, korvbitar (gör inget om den är rå), köttbullebitar, grönsaksbitar, smörgås i bitar, ostbitar, ja vad som helst tills du kommer på ngt hon tycker om. Jag tror inte att barn behöver så mkt omväxling, tänk att de kan se/höra samma film/bok hur många gånger som helst, då kan de säkert äta samma mat många gånger också. Det kanske går att ge vitamintillskott så man vet att hon får i sig allt även om hon bara äter en sak? Kolla med BVC.
Jag tycker iallafall att hon ser både sund, välnärd och go ut på dina bilder och så länge hon ser ut på det sättet så tror jag inte att du behöver oroa dig så mycket, även om jag förstår att det är svårt för dig.

Angelica

Anonym sa...

Se det inte som ett misslyckande att ta till knappen igen. Har ni kunnat klara er utan knapp under en period kommer ni att göra det igen. Ta allt lugnt och försök för lillans skull att maten inte blir så laddad. Du fixar det, sååå klart. Hon är ju er finaste Svea. Kram Linda.

Anonym sa...

Så fort ni har blivit friska kan ni ju komma ut hit igen och bo lite, då lär du inte känna dig ensammast i världen ;) och får även hjälp med Svea och killarna!
Kram Rebecka

Anonym sa...

Hon äter snart igen - du vet ju att hon KAN och det är det viktigaste! Svea har lite att ta av, så om hon inte gått upp eller har tappat lite så är det INTE nån katastrof! Snart kommer hon att ha lust att äta igen, så det så!
Styrkekramar Sara E

Anonym sa...

Kom på en sak till som du kan testa, om ni inte redan har gjort det. Om du "försvinner" ur bild och tex ngn av bröderna matar eller bara äter med henne? Det är ju så lätt att det blir en grej av hela matfrågan och barn kanske inte ger dessa signaler som du antagligen gör, oro och stress för att hon inte äter.
Angelica