torsdag 7 januari 2010

Orka med.

Den stora frågan är om jag kommer fixa det här.....? Just nu känns det inte så, eller jo jag kommer att klara det men jag kommer bli GALEN om jag inte kommer ut lite............när det är ljust. Just nu känns det nästan omöjligt i och med att det tar nästan en timme med värmning av mjölk och matning. Efter det måste jag vänta en stund så att hon inte kräks (som jag berättat förrut är det viktigt att hon får behålla så mycket som möjligt av sin mat) och där i mellan ska jag hinna med att pumpa, äta och ägna mig lite åt grabbarna och sen är det åter igen dax att värma på mjölk och cirkeln är sluten. Jag är naturligtvis väldigt tacksam att det inte är något annat "fel" på Svea, det finns många som har det mycket värre, så jag ska egentligen inte klaga.
Så här kan det se ut när jag pumpar och Svea ligger på golvet och tycker att tvättmaskinen var en jättekul manick att titta på. Som ni vet måste man göra många saker samtidigt när man har småbarn och här om dagen lyckades jag; pumpa, dricka kaffe och betala räkningar samtidigt. Inte nog med det så ringde telefonen också och jag lyckades göra alla fyra sakerna på en gång. Bra va?!

Nu går dagen mot skymning och snart är det mörkt igen. Tur att man kan titta ut i det vackra vinterlandskapet i alla fall. Min och Sveas dagar kommer också.....då hon kommer få mat kanske var fjärde timme och vi kommer ut på långa, härliga och friska promenader. Och JA, jag längtar verkligen dit!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Du är en kämpe så det här fixar du!!!Men är man mitt upp i något jobbigt så käns det som att man inte fixar mer, men du har ju klarat av nästan två månader så du grejar lite till. Det jobbigaste är någ över:) Kram Anny P.S det kommer en härlig vår och sommar också D.S

Anonym sa...

Du orkar, klart du kan! Med den simultankapaciteten klarar du allt Karro!
Låt Nettan komma ner och kolla till Svea en stund just när hon är färdigmatad, så kan du ta en rask promenad på nån kvart eller så. Jag lovar, i den här kylan räcker det för att du ska piggna till.
//Sara

mia sa...

Ja,precis-DU är en riktig kämpe Karolin!!!
Det är ni allihop,för ni är så starka tillsammans.Era grabbar är ju riktiga pärlor-samtidigt förstår jag om du/ni kanske får lite dåligt samvete emot dem.Men de har säkert förståelse-de är säkert överlyckliga över att ni är hemma nu. Och de lååånga promenaderna är ju ännu bättre fram i vårdagarna...Jag hänger gärna på då;-) Kramar Mia

Niklas sa...

Jamän...klar du fixar det!!! Tvekar jag inte på en sekund!!! :o)
Fast jag förstår att du känner dig "knäpp" & "instängd" men som nån skrev.....10-15 minuter ute e´ mer än väl just nu!! Brrr...... :o/
Snart e´ de´ varmare, Svea äter mer sällan & du hinner med ljumma & sköna promenader......jisses va´ härligt det låter!!! ;o) Du e´ snart där!!!

DJUPT "impad" av din simultanförmåga!!!!!!!!!!!! Hihihi.....

Ha det gott!!!
Kramar PIA

Malin sa...

Ni har ju gått igenom massor, inte konstigt att det känns hopplöst ibland. Det är faktiskt tillåtet att klaga även om det finns de som har det värre...
Sedan är det inte konstigt om man blir galen när man inte får komma ut och få lite dagljus.
Hoppas ni får en mysig helg. Kram!