Akta så hon inte kräks!................

.......det är de orden jag uttalar mest just nu, i tid och otid. Har fått en slags fobi mot Sveaspyor, absolut inte för att jag tycker de är äckliga, utan för att jag är så rädd att hon ska spy upp de dyrbara dropparna hon får i sig. Hon har av någon konstig anledning börjat kräkas mer och det är inte bra.

Gissa vad som hände igår kväll då? Jo då, mycket riktigt så kräktas hon upp sonden!!!! Den lilla "Busan". Fredrik var beredd att åka in till stan (det var hans tur) men han ringde först och sa att han var på väg. Då sa "vår" underbara sjuksköterska P att vi fick prova att sätta den själva om vi ville försöka. Egentligen ska man ju göra det inför sjukhuspersonal första gången och skriva på papper om att man vet vad det finns för risker och vad som kan hända. Fast nu skulle vi ha telefonkontakt medans vi provade och vi har ju varit med och sett på 5-6 gånger, så vi vet ju egentligen hur man gör även om vi inte provat själva förrut. Så på med högtalartelefon och sen provade vi, först i den näsborren hon hade sonden i förrut men där blev det tvärstopp när hon började skrika så vi provade den andra när hon lugnat ner sig och det gick bättre. Vi fick massor av beröm av P så det kändes bra. Det är väldigt noga och viktigt att kolla sondläget när man väl fått ner den och det lyckades vi också med. Skönt! Så där sparade vi en resa på 14 mil T&R, tänk vad bra för miljön;-) Passade på att ta några kort på henne när sonden och tejpen inte fanns på plats. Vi är ju inte direkt vana att se henne utan sond så det gäller att ta tillfället i akt.

Solen skiner från en klarblå himmel idag också och jag längtar ut. Tycker det är lite väl kallt med 15 minusgrader för att ta med Svea ut. Svante är hos kusin K och Elis leker med sin bondgård och käkar pepparkakor.

Jag har betalat räkningar, pumpat och druckit kaffe och Fredrik håller på att fixa med skördaren, så han kan inte komma in och hjälpa mig så att jag kommer ut och får lite frisk luft.

Får väl passa på att sticka ut när han kommer in och ska äta.

MOR OCH DOTTER, i rosa kläder:-)))))))

Vad händer annars då kanske ni undrar. Svar: ingenting! All tid går åt till att mata, pumpa och se till att "Busan" inte kräks. Den som klagar på (och det gjorde jag själv när grabbarna var små) att det är jobbigt att hela tiden amma ska inte klaga, detta är ännu jobbigare, snacka om heltidsjobb! Plus att man missar och saknar närheten som blir när man ammar....längtar! Hoppas verkligen att hon kommer till sans och börjar tutta någon gång igen, det gick ju så bra i en och en halv vecka och jag saknar det så mycket!

Men en sak ska ni veta; det är underbart att vara hemma! Försöker hinna med småsaker mellan "varven", jag får trots allt några minuter här och några minuter där. Har tex. ramat in alla grabbarnas skolfoton med de ramarna jag köpte för endamålet i våras (!!!!!!!) och hängt upp dem på väggen i vårt sovrum. Mitt nästa projekt blir att storstäda i sovrummet och plocka i ordning och damma för det är mer än välbehövligt. Kan även nämna det att jag ÄLSKAR vårt nya badrum där vi trots allt tillbringar ganska mycket tid, bortsett toalettbesök, i och med att vi har skötbordet där samt badkaret, som är välbesökt.

Nu ska jag fylla i papper till försäkringskassan.....det är en djungel med blanketter att fylla i (mer än vanligt, alltså) nu när vi har varit inlagda på sjukhuset. Önska mig lycka till!